Twiligt 4: Så länge vi båda andas, Kapitel 38: Styrka

Kapitel 38: Styrka

”Chelsea försöker klippa banden mellan oss”, viskade Edward. ”Men hon hittar dem inte. Hon känner oss inte alls …” Han kastade en snabb blick på mig. ”Är det du som stoppar henne?”

Jag log bistert mot honom. ”Jag är definitivt inblandad.”

Edward tog plötsligt ett steg bort från mig, med handen utsträckt mot Carlisle. Samtidigt kände jag ett mycket skarpare hugg mot skölden, just där den slöt sig runt Carlisles ljussken. Hugget var inte smärtsamt, men heller inte behagligt.

”Carlisle? Är du okej?” flämtade Edward.

”Ja. Hurså?”

”Jane”, svarade Edward.

I samma ögonblick som han uttalade hennes namn träffade flera attacker min elastiska sköld, riktade mot tolv olika mål. Jag spände skölden en aning, försäkrade mig om att den var oskadd. Det verkade inte som om Jane hade lyckats penetrera den. Jag såg mig snabbt omkring – alla verkade oskadda.

”Otroligt”, sa Edward.

”Varför väntar de inte på beslutet?” väste Tanya.

”En rutinåtgärd” svarade Edward. ”De brukar sätta de anklagade ur spel för att de inte ska kunna fly.”

Jag vände blicken mot Jane, som stirrade på vår grupp med ursinne och misstro. Jag var ganska säker på att ingen annan än jag någonsin hade lyckas motstå hennes smärtsamma attacker.

Det var antagligen inte särskilt moget. Men jag antog att det bara skulle dröja bråkdelen av en sekund innan Aro förstod – om han inte redan gjort det – att min sköld var mycket starkare än Edward vetat om. Jag hade redan en måltavla i pannan, och det tjänade egentligen ingenting till att hålla mina krafter hemliga längre. Så jag log brett och triumferande mot Jane.

Hennes ögon smalnade och jag kände ännu ett hugg mot skölden, den här gången riktat mot mig.

Jag log ännu bredare och blottade tänderna.

Jane gav ifrån sig en gällt, väsande skrik. Alla ryckte till, till och med de disciplinerade vakterna. Alla utom de äldste, som fortfarande inte tittade upp från sin lilla konferens. Alec grep tag i Janes arm när hon hukade sig inför ett språng.

Rumänerna skrockade lågt, förväntansfullt.

”Jag sa ju att vår tid hade kommit”, sa Vladimir till Stefan.

”Titta bara på häxans min”, skrattade Stefan.

Alec klappade sin syster på axeln och lade armen om henne. Han vände sitt änglalika, oberörda ansikte mot oss.

Jag väntade på trycket, något tecken på hans attack, men kände ingenting. Han fortsatte att se på oss, lugn och samlad. Attackerade han? Lyckades han tränga igenom skölden? Var jag den enda som fortfarande kunde se honom? Jag kramade Edwards hand.

”Är du okej?” viskade jag.

”Ja.”

”Försöker Alec?”

Edward nickade. ”Hans gåva är långsammare än Janes. Den kryper. Den når oss om några sekunder.”

Då såg jag den, när jag visste vad jag skulle leta efter.

En egendomligt klar dimma svävade över snön, nästan osynlig mot det vita. Den påminde mig om en hägring; en nästan omärklig förvrängning av synfältet, svagt skimrande. Jag tryckte ut skölden från Carlisle och de andra i frontlinjen för att skölden inte skulle vara för nära dem när dimman nådde oss. Tänk om den gled rakt igenom mitt abstrakta beskydd? Borde vi fly?

Ett lågt mullrande hördes, marken under våra fötter började vibrera svagt och en vindpust blåste upp snö i plötsliga virvlar mellan oss och Volturi. Benjamin hade också sett det smygande hotet, och försökte blåsa bort dimman från oss. Snön gjorde det lätt att se hur han styrde vinden, men dimman reagerade inte alls. Den var som en skugga, vinden blåste rakt igenom den.

De äldstes triangel bröts slutligen när ett djupare mullrande hördes och en djup, smal spricka uppstod i marken mitt i gläntan. Snön rasade ner i sprickan, men Alecs dimma gled rakt över den – lika oberörd av tyngdkraften som av vinden.

Aro och Caius tittade storögt på öppningen i marken. Marcus tittade åt samma håll, men såg lika ointresserad ut som vanligt.

De sa ingenting – de väntade också på att dimman skulle nå oss. Vinden tilltog men lyckades inte påverka dimmans riktning. Jane log.

Sedan träffade dimman en mur. Jag kände den så fort den vidrörde min sköld – den hade en tung, nästan sötsliskig arom.

Dimman sökte sig uppåt, letade efter en spricka, en svaghet. Den hittade ingen. Fingrar trevade över ytan, sökte efter en ingång, och blottade samtidigt sköldens häpnadsväckande storlek.

Höga flämtningar hördes från båda sidor av Benjamins spricka.

”Bra gjort, Bella”, mumlade Benjamin lågt och uppskattande.

Jag drog på munnen igen.

Alec rynkade pannan och såg osäker ut för första gången medan hans dimma hjälplöst virvlade runt utkanten av min sköld.

Och då visste jag att jag kunde klara det här. Naturligtvis skulle jag bli det huvudsakliga målet, den första att dö, men så länge jag höll emot var vi mer än jämbördiga med Volturi. Vi hade fortfarande Benjamin och Zafrina, medan de inte hade hjälp av några gåvor alls. Inte så länge jag orkade hålla emot.

”Jag måste koncentrera mig”, viskade jag till Edward. ”När det blir närstrider kommer det att bli svårare att koncentrera skölden kring rätt individer.”

”Jag ska hålla dem borta från dig.”

”Nej. Du måste ta Demitri. Zafrina håller dem borta från mig.”

Zafrina nickade allvarligt. ”Ingen ska få röra den här flickan”, lovade hon Edward.

”Jag skulle gärna ta Jane och Alec själv”, sa jag, ”men jag gör större nytta här.”

”Jane är min”, väste Kate. ”Det är på tiden att hon får smaka sin egen medicin.”

”Och Alec är skyldig mig många liv, men jag nöjer mig med hans”, morrade Vladimir från andra sidan. ”Han är min.”

”Jag vill bara ha Caius”, konstaterade Tanya enkelt.

De andra började också dela upp motståndarna mellan sig, men avbröts nästan genast.

Aro, som lugnt betraktade Alecs ineffektiva dimma, tog slutligen till orda. ”Innan vi röstar”, började han.

Jag skakade ilsket på huvudet. Jag var trött på den här farsen. Blodtörsten började tända mig igen, och jag beklagade att jag var till större hjälp genom att stå stilla. Jag ville slåss.

”Låt mig påminna er”, sa Aro, ”att vad rådet än beslutar, så behöver det inte leda till några våldsamheter.”

Edward skrattade bistert.

Aro gav honom en sorgsen blick. ”Det vore ett tragiskt slöseri att förlora någon av er. Men särskilt dig, unge Edward, och din nyfödda partner. Volturi skulle gärna välkomna många av er. Bella, Benjamin, Zafrina, Kate … Ni har många möjligheter. Beakta dem.”

Chelseas försök att skingra oss studsade tillbaka mot min sköld. Aros blick svepte över våra ansikten, sökte efter tecken på tvekan. Det verkade inte som om han fann några.

Jag visste att han förtvivlat gärna ville behålla Edward och mig, förslava oss på samma sätt som han hoppats kunna göra med Alice. Men den här striden var för stor. Han skulle inte kunna vinna om jag överlevde. Jag var bistert tacksam för att jag var så stark att jag inte gav honom något annat val än att döda mig.

”Låt oss rösta, då”, sa han med uppenbar motvilja.

”Barnet är ett okänt väsen”, sa Caius snabbt. ”Det finns ingen anledning att låta en sådan risk existera. Barnet måste förintas, tillsammans med alla som försöker skydda det.” Han log förväntansfullt och jag bet tillbaka ett ursinnigt skrik.

Marcus höjde sin ointresserade blick och verkade se rakt igenom oss när han talade. ”Jag ser ingen omedelbar fara här. Barnet är inget hot mot oss i det här läget. Vi kan alltid omvärdera situationen vid ett senare tillfälle, men nu anser jag att vi bör vända om.” Hans röst var till och med svagare än hans bröders lätta viskningar.

Ingen av vakterna slappnade av när han lagt sin röst. Caius fortsatte le. Det var som om Marcus inte hade talat alls.

”Då verkar det som om avgörandet ligger hos mig”, mumlade Aro.

Edward stelnade plötsligt till vid min sida. ”Ja!” väste han.

Jag kastade en snabb blick på honom. Hans ansikte glödde av ett triumferande uttryck jag inte förstod – han såg ut som en dödsängel som såg världen brinna omkring sig. Vacker och skräckinjagande.

Vakterna uppfattade det också och mumlade oroligt till varandra.

”Aro?” ropade Edward med ohöljd skadeglädje i rösten.

Aro tvekade ett ögonblick, försökte bedöma hans nya sinnesstämning. ”Ja, Edward? Har du något mer att tillägga …?”

”Kanske”, svarade Edward vänligt och behärskade sin oförklarliga upprymdhet. ”Om jag bara kan få klargöra en sak först?”

”Givetvis.” Aro höjde ögonbrynen och lät nu bara artigt intresserad.

Jag bet ihop käkarna – Aro var som farligast när han var tillmötesgående.

”Hotet ni förutspår från min dotter – det är helt och hållet baserat på vår oförmåga att avgöra hur hon kommer att utvecklas? Det är det som är problemet?”

”Ja, min vän”, instämde Aro. ”Om vi kunde vara helt säkra, övertygade bortom alla tvivel om att hon inte kommer att röja vår hemlighet i framtiden …” Han ryckte på axlarna.

”Så om vi bara kunde veta säkert”, sa Edward, ”vad hon kommer att bli … så skulle ni inte ens behöva rösta?”

”Om vi kunde veta med absolut säkerhet”, instämde Aro, och hans fjäderlätta röst blev en aning gällare. Han förstod inte vad Edward var ute efter. Det gjorde inte jag heller. ”Då skulle det inte finnas någonting att rösta om.”

”Och vi skulle kunna skiljas som vänner?” frågade Edward med en viss ironi i rösten.

”Naturligtvis, unge vän.” Rösten blev ännu gällare. ”Ingenting skulle göra mig gladare.”

Edward skrockade glatt. ”Då har jag någonting att erbjuda dig.”

Aros ögon blev smala. ”Hon är helt unik. Vi kan bara spekulera kring hennes framtid.”

”Inte helt unik.” Edward skakade på huvudet. ”Ovanlig, absolut, men inte helt unik.”

Jag kämpade emot chocken, det plötsliga hoppet som hotade att distrahera mig. Den otäcka dimman svepte fortfarande över min sköld. Och medan jag kämpade för att inte tappa koncentrationen kände jag än en gång skarpa hugg mot det skyddande höljet.

”Aro, kan du be Jane att sluta attackera min hustru?” frågade Edward artigt. ”Vi diskuterar fortfarande bevisningen.”

Aro höjde ena handen. ”Fred, mina kära. Låt honom tala till punkt.”

Huggen försvann. Jane blottade tänderna och jag kunde inte låta bli att flina mot henne.

”Ska du inte göra oss sällskap, Alice?” ropade Edward högt.

”Alice”, viskade Esme.

Alice!

Alice, Alice, Alice!

”Alice!” mumlade andra röster omkring oss.

”Alice”, andades Aro.

Lättnad och en våldsam glädje svepte genom mig och jag orkade knappt hålla skölden uppe. Alecs dimma sökte fortfarande, anade en svaghet – Jane skulle upptäcka om jag lämnade någon blottad.

Sedan hörde jag dem springa genom skogen, nästan flyga, så fort de kunde nu när de inte längre behövde oroa sig för att bli hörda.

Båda sidor stod orörliga och väntade. Volturis vittnen såg sig omkring, förvirrade igen.

Sedan dansade Alice in i gläntan från sydväst, och glädjen över att se henne igen höll på att slå omkull mig. Jasper följde henne tätt i hälarna med vaken, skarp blick. Tätt bakom dem sprang tre främlingar. Den första var en lång, muskulös kvinna med vilt svart hår, som måste vara Kachiri. Hon hade samma långsmala drag som de andra sydamerikanskorna.

Den andra var en liten kvinnlig vampyr med olivfärgad hy och en lång fläta som guppade mot ryggen när hon sprang. Hennes djupt vinröda ögon fladdrade nervöst när hon såg den stora samlingen vampyrer på ängen.

Och den tredje var en ung man … inte riktigt lika snabb eller smidig i sina rörelser. Hans hud hade en ofattbart fyllig, mörkt brun nyans. Hans vaksamma ögon var också varmt bruna, och hans hår var svart och flätat. Han var väldigt vacker.

När han närmade sig förde han med sig ett ljud som sände en chockvåg genom de väntade grupperna – ljudet av ett hjärta som slog hårt och fort av ansträngning.

Alice hoppade smidigt över dimman som svepte över min sköld och landade vid Edwards sida. Jag sträckte ut handen för att röra vid hennes arm, precis som Edward, Esme och Carlisle. Något annat välkomnande hann vi inte med. Jasper och de tre andra följde med henne genom skölden.

Hela vaktstyrkan följde nykomlingarna med blicken när de utan svårighet passerade den osynliga barriären. Krigarna – Felix och hans gelikar – vände sina plötsligt hoppfulla blickar mot mig. De hade inte varit säkra på vad min sköld kunde stå emot, men nu förstod de att den inte skulle hindra en fysisk attack. Så fort Aro gav klartecken skulle blixtanfallet komma, med mig som enda måltavla. Jag undrade hur många Zafrina skulle kunna förblinda, och hur länge det skulle hejda dem. Tillräckligt länge för att Kate och Vladimir skulle hinna oskadliggöra Jane och Alec? Det var allt jag kunde hoppas på.

Edward stelnade till när han uppfattade deras tankar, men behärskade sig och fortsatte tala till Aro. ”Alice och Jasper har också ägnat de senaste veckorna åt att söka efter vittnen”, sa han. ”Och de kommer inte tillbaka tomhänta. Alice, kan du vara snäll och presentera vittnena ni har med er?”

Caius morrade. ”Tiden för vittnesmål är förbi! Avge din röst, Aro.”

Aro höjde ett finger för att tysta sin bror, utan att släppa Alice med blicken.

Alice tog ett steg framåt för att presentera främlingarna. ”Det här är Huilen och hennes systerson, Nahuel.”

När jag hörde hennes röst kändes det som om hon aldrig hade varit borta.

Caius fick något spänt runt ögonen när Alice förklarade släktskapet mellan nykomlingarna. Volturis vittnen väste till varandra igen. Vampyrvärlden höll på att förändras, och alla kände det.

”Tala, Huilen”, befallde Aro. ”Framför ditt vittnesmål.”

Den nätta lilla kvinnan sneglade nervöst på Alice. Alice nickade uppmuntrande och Kachiri lade sin långa hand på den lilla vampyrens axel.

”Jag är Huilen”, började kvinnan, som talade med egendomlig brytning. När hon fortsatte stod det klart att hon hade föreberett sig på att berätta sin historia, att hon hade övat. Det lät som om hon läste innantill. ”För ett och ett halvt århundrade sedan levde jag med mitt folk, Maphuche. Min syster hette Pire. Mina föräldrar döpte henne efter snön på bergen, eftersom hennes hud var så ljus. Och hon var väldigt vacker – alltför vacker. En dag sökte hon upp mig i hemlighet för att berätta om ängeln som hittat henne i skogen, som besökte henne om nätterna. Jag varnade henne.” Huilen skakade sorgset på huvudet. ”Som om blåmärkena på hennes kropp inte var varning nog. Jag visste att det var legendernas libishomen, men hon ville inte lyssna. Hon var förtrollad.

När hon var säker på att den mörke ängelns barn växte i henne, talade hon om det för mig. Jag försökte inte hindra henne från att rymma – jag visste att till och med våra föräldrar skulle anse att barnet måste förgöras, och Pire med det. Jag följde henne djupt in i skogen. Hon sökte efter sin demonängel, men fann honom inte. Jag tog hand om henne, jagade åt henne när hennes styrka avtog. Hon åt djuren råa, drack deras blod, och jag förstod vad hon bar i sin livmoder. Jag hoppades kunna rädda hennes liv innan jag dödade monstret.

Men hon älskade barnet inom sig. Hon kallade honom Nahuel, efter djungelkatten, när han blev större och började knäcka hennes ben – och hon fortsatte älska honom.

Jag kunde inte rädda henne. Barnet slet sig ur hennes kropp och hon dog nästan genast, men inte förrän hon hunnit vädja till mig att ta hand om hennes Nahuel. Det var hennes sista önskan – och jag lovade.

Men när jag försökte lyfta honom från hennes kropp bet han mig. Jag kröp in i djungeln för att dö. Jag kom inte så långt – smärtan var för stark. Men han hittade mig. Det nyfödda barnet kravlade fram till mig och väntade, och när smärtan avtog hittade jag honom sovande vid min sida.

Jag tog hand om honom tills han kunde börja jaga själv. Vi jagade i byarna runt skogen, höll oss för oss själva. Vi har aldrig färdats så här långt hemifrån förut, men Nahuel ville se barnet som finns här.”

Huilen bugade sig när hon var färdig, och backade så att hon delvis skymdes av Kachiri.

Aro plutade med munnen och betraktade den mörkhyade unge mannen. ”Så du är hundrafemtio år gammal, Nahuel?” frågade han.

”Ungefär”, svarade han med klar, varm röst, nästan helt utan brytning. ”Vi håller inte räkningen så noga.”

”Och du nådde din mognad vid vilken ålder?”

”Jag var mer eller mindre fullvuxen sju år efter min födelse.”

”Och du har inte förändrats sedan dess?”

Nahuel ryckte på axlarna. ”Inte märkbart.”

Jag kände en rysning genom Jacobs kropp, men jag ville inte tänka på det här än. Jag ville vänta tills faran var över, så att jag kunde koncentrera mig.

”Och din diet?” insisterade Aro, motvilligt intresserad.

”Mest blod, men också människoföda. Jag kan överleva på båda.”

”Och du kunde skapa en odödlig?” Aros röst blev plötsligt skarpare och han gjorde en gest mot Huilen.

Jag koncentrerade mig på skölden igen. Kanske tyckte han sig ha hittat en ny ursäkt.

”Ja, men det kan inte de andra.”

Ännu en chockad flämtning från alla tre grupperna.

Aro höjde ögonbrynen. ”De andra?”

”Mina systrar.” Nahuel ryckte på axlarna igen.

Aro stirrade häpet på honom ett ögonblick innan han lyckades samla sig. ”Du kanske vill berätta resten av din historia för oss?”

Nahuel rynkade pannan. ”Min far sökte upp mig några år efter min mors död”, sa han med en liten grimas. ”Han blev glad när han hittade mig.” Nahuels tonfall antydde att känslan inte var ömsesidig. ”Han hade två döttrar, men inga söner. Han väntade sig att jag skulle ansluta mig till honom, som mina systrar hade gjort.

Det förvånade honom att jag inte var ensam. Mina systrar är inte giftiga, men om det beror på deras kön eller på slumpen … vem vet? Jag hade redan min familj, tillsammans med Huilen, och jag var inte intresserad av någon förändring. Men jag träffar honom då och då. Jag har fått en ny syster – hon blev fullvuxen för ungefär tio år sedan.”

”Din fars namn?” väste Caius sammanbitet.

”Joham”, svarade Nahuel. ”Han ser sig själv som en vetenskapsman, anser att han skapar en ny, överlägsen ras.” Han försökte inte dölja föraktet i sin röst.

Caius vände sig mot mig. ”Din dotter, är hon giftig?” frågade han skarpt.

”Nej”, svarade jag.

Nahuel ryckte till och vände blicken mot mig.

Caius såg frågande på Aro, men Aro stod djupt försjunken i tankar. Hans blick gled från Carlisle till Edward, och stannade sedan vid mig.

Caius morrade. ”Vi tar hand om avvikelsen här och fortsätter sedan söderut”, insisterade han.

Aro såg in i mina ögon en lång, spänd sekund. Jag visste inte vad han sökte efter eller vad han hittade, men sedan han granskat mig var det som om någonting i hans ansikte förändrades. Jag förstod att han hade fattat sitt beslut.

”Broder”, sa han mjukt till Caius. ”Det verkar inte finnas något hot här. Det är en oväntad händelseutveckling, men jag ser inga risker. Dessa halvvampyrbarn är väldigt lika oss, av allt att döma.”

”Är det din röst?” frågade Caius.

”Ja.”

Caius rynkade pannan. ”Och den här Joham? Den odödlige som är så förtjust i att experimentera?”

”Honom borde vi kanske tala med”, instämde Aro.

”Stoppa Joham om ni vill”, sa Nahuel tonlöst. ”Men lämna mina systrar i fred. De är oskyldiga.”

Aro nickade sammanbitet innan han vände sig mot sina vakter med ett varmt leende. ”Mina kära”, sa han. ”Vi slåss inte i dag.”

Vakterna nickade och rätade på sig. Dimman skingrades snabbt, men jag lät skölden vara kvar. Det här var kanske bara ännu ett knep.

Jag försökte tolka deras ansiktsuttryck när Aro vände sig mot oss igen. Hans ansikte var lika vänligt som vanligt, men jag anade en ny och egendomlig tomhet bakom masken. Som om hans intrigerande var över. Caius var tydligt upprörd, men nu verkade hans ilska vändas inåt, som om han hade gett upp. Marcus såg … uttråkad ut. Det fanns inget annat ord som passade. Vakterna var passiva och disciplinerade igen; en helhet utan individer. De stod uppställda, redo att ge sig av. Volturis vittnen var fortfarande osäkra, men en efter en försvann de in i skogen tills alla var borta.

Aro sträckte ut handen mot oss, nästan ursäktande. Bakom honom hade större delen av styrkan, tillsammans med Caius, Marcus och de tysta, mystiska fruarna redan börjat röra sig mot skogen. Bara de tre som verkade vara hans personliga beskyddare dröjde sig kvar hos honom.

”Jag är så glad att vi kunde lösa det här utan våldsamheter”, sa han mjukt. ”Carlisle, min vän – så glad jag är att kunna kalla dig vän igen! Jag hoppas att du inte har tagit illa upp! Jag vet att du förstår vilken börda vårt ansvar kan vara.”

”Gå i frid, Aro”, svarade Carlisle stelt. ”Och minns att vi fortfarande måste bevara vår anonymitet här, så var snäll och hindra dina vakter från att jaga i det här området.”

”Givetvis, Carlisle”, försäkrade Aro. ”Det smärtar mig att jag har sårat dig, min vän. Med tiden kanske du förlåter mig.”

”Kanske med tiden, om du kan övertyga oss om din vänskap igen.”

Aro sänkte huvudet i en ångerfull gest och tog några steg bakåt innan han vände sig om. Ingen av oss sa någonting medan de sista fyra Volturi försvann in i skogen.

Det var väldigt tyst. Jag tog inte ner skölden.

”Är det verkligen över?” viskade jag till Edward.

Han log brett. ”Ja. De har gett upp. Som alla översittare är de fegisar innerst inne.” Han skrockade.

Alice skrattade med honom. ”Han har rätt, gott folk, de kommer inte tillbaka. Alla kan slappna av nu.”

Tystnad igen.

”Vilken jäkla otur”, muttrade Stefan.

Sedan bröt det ut.

Jubel, hurrarop och öronbedövande ylanden fyllde gläntan. Maggie dunkade Siobhan i ryggen. Rosalie och Emmett kysstes igen – längre och intensivare än förut. Benjamin och Tia omfamnade varandra, precis som Carmen och Eleazar. Esme höll om Alice och Jasper. Carlisle tackade de sydamerikanska nykomlingarna som hade räddat oss alla. Kachiri stod väldigt nära Zafrina och Senna, med sammanflätade fingrar. Garrett lyfte upp Kate från marken och snurrade runt med henne.

Stefan spottade i snön och Vladimir muttrade bistert för sig själv.

Och jag klängde på den enorma, rödbruna vargen för att slita ner min dotter från hans rygg och trycka henne mot mitt bröst, i samma ögonblick som Edward omfamnade oss båda.

”Nessie, Nessie, Nessie”, nynnade jag.

Jacob skrattade sitt mullrande, skällande skratt och buffade till mig i ryggen med nosen.

”Lägg av”, mumlade jag.

”Får jag stanna hos er?” frågade Nessie.

”För alltid”, lovade jag.

Vi hade evigheten framför oss. Och Nessie skulle klara sig fint, fortsätta vara stark och frisk. Precis som halvmänniskan Nahuel skulle hon fortfarande vara ung om hundrafemtio år. Och vi skulle vara tillsammans, allihop.

Lyckan exploderade inom mig – så häftig och våldsam att jag inte visste om jag skulle överleva den.

”För alltid”, ekade Edward i mitt öra.

Jag kunde inte tala längre. Jag sträckte på mig och kysste honom med en passion som kunde ha satt skogen i brand.

Jag skulle inte ens ha märkt det.

To hear audio for this text, and to learn the vocabulary sign up for a free LingQ account.

Откройте этот урок на LingQ

Kapitel 38: Styrka Chapter|Strength Kapitel 38: Stärke Chapter 38: Strength

”Carlisle? Carlisle "Carlisle?" Är du okej?” flämtade Edward. Are|you|okay|gasped|Edward "Are you okay?" Edward gasped.

”Ja. Yes "Yes." Hurså?” Warum Why "Why?"

”Jane”, svarade Edward. Jane|answered|Edward "Jane," Edward replied.

I samma ögonblick som han uttalade hennes namn träffade flera attacker min elastiska sköld, riktade mot tolv olika mål. In|the same|moment|as|he|uttered|her|name|hit|several|attacks|my|elastic|shield|directed|at|twelve|different|targets The moment he uttered her name, several attacks hit my elastic shield, aimed at twelve different targets. Jag spände skölden en aning, försäkrade mig om att den var oskadd. I|tightened|shield|a|little|assured|myself|that|it|it|was|unharmed I tightened the shield a bit, making sure it was unharmed. Det verkade inte som om Jane hade lyckats penetrera den. ||||||||durchdringen| It|seemed|not|as|if|Jane|had|succeeded|penetrate|it It didn't seem like Jane had managed to penetrate it. Jag såg mig snabbt omkring – alla verkade oskadda. |||||||unversehrt I|saw|myself|quickly|around|everyone|seemed|unhurt I quickly looked around – everyone seemed unharmed.

”Otroligt”, sa Edward. Incredible|said|Edward "Incredible," said Edward.

”En rutinåtgärd” svarade Edward. |Routinemaßnahme|| A|routine measure|answered|Edward "A routine measure," replied Edward. ”De brukar sätta de anklagade ur spel för att de inte ska kunna fly.” They|usually|put|the|accused|out of|play|so that|to|they|not|should|be able to|escape "They usually incapacitate the accused so they can't escape."

Det var antagligen inte särskilt moget. |||||nicht besonders reif It|was|probably|not|particularly|mature It was probably not very mature. Men jag antog att det bara skulle dröja bråkdelen av en sekund innan Aro förstod – om han inte redan gjort det – att min sköld var mycket starkare än Edward vetat om. But|I|assumed|that|it|only|would|take|fraction|of|a|second|before|Aro|understood|if|he|not|already|had done|it|that|my|shield|was|much|stronger|than|Edward|had known|about But I assumed it would only take a fraction of a second before Aro understood – if he hadn't already – that my shield was much stronger than Edward knew. Jag hade redan en måltavla i pannan, och det tjänade egentligen ingenting till att hålla mina krafter hemliga längre. ||||Zielscheibe|||||||||||||| I|had|already|a|target|in|forehead|and|it|served|really|nothing|to|to|keep|my|powers|secret|longer I already had a target on my forehead, and it really served no purpose to keep my powers a secret any longer. Så jag log brett och triumferande mot Jane. So|I|smiled|broadly|and|triumphantly|at|Jane So I smiled broadly and triumphantly at Jane.

Hennes ögon smalnade och jag kände ännu ett hugg mot skölden, den här gången riktat mot mig. Her|eyes|narrowed|and|I|felt|yet|another|blow|against|shield|it|this||aimed|at|me Her eyes narrowed and I felt another jab against the shield, this time directed at me.

Jane gav ifrån sig en gällt, väsande skrik. Jane|gave|away|herself|a|shrill|hissing|scream Jane let out a shrill, hissing scream. Alla ryckte till, till och med de disciplinerade vakterna. Everyone|flinched|in surprise|even|and|including|the|disciplined|guards Everyone flinched, even the disciplined guards. Alla utom de äldste, som fortfarande inte tittade upp från sin lilla konferens. ||||||||||||Konferenz Everyone|except|the|oldest|who|still|not|looked|up|from|their|little|conference Everyone except the elders, who still did not look up from their little conference. Alec grep tag i Janes arm när hon hukade sig inför ett språng. Alec|grabbed|hold|in|Jane's|arm|when|she|crouched|herself|in front of|a|jump Alec grabbed Jane's arm as she crouched down for a leap.

Rumänerna skrockade lågt, förväntansfullt. The Romanians|chuckled|quietly|expectantly The Romanians chuckled softly, expectantly.

”Titta bara på häxans min”, skrattade Stefan. |||der Hexe||| Look|just|at|the witch's|expression|laughed|Stefan "Just look at the witch's expression," Stefan laughed.

”Är du okej?” viskade jag. Are|you|okay|whispered|I "Are you okay?" I whispered.

”Ja.” Yes "Yes."

”Försöker Alec?” Is trying|Alec "Is Alec trying?"

Då såg jag den, när jag visste vad jag skulle leta efter. Then|saw|I|it|when|I|knew|what|I|would|search|for Then I saw it, when I knew what to look for.

En egendomligt klar dimma svävade över snön, nästan osynlig mot det vita. A|strangely|clear|fog|hovered|over|the snow|almost|invisible|against|it|white A strangely clear fog hovered over the snow, almost invisible against the white. Den påminde mig om en hägring; en nästan omärklig förvrängning av synfältet, svagt skimrande. |||||Illusion|||||||| It|reminded|me|of|a|mirage||almost|imperceptible|distortion|of|visual field|faintly|shimmering It reminded me of a mirage; a nearly imperceptible distortion of the visual field, faintly shimmering. Jag tryckte ut skölden från Carlisle och de andra i frontlinjen för att skölden inte skulle vara för nära dem när dimman nådde oss. I|pushed|out|shield|from|Carlisle|and|the|others|in|the front line|so that|the|shield|not|would|be|too|close|them|when|fog|reached|us I pushed the shield out from Carlisle and the others in the front line so that the shield wouldn't be too close to them when the fog reached us. Tänk om den gled rakt igenom mitt abstrakta beskydd? Think|if|it|slid|straight|through|my|abstract|protection What if it glided right through my abstract protection? Borde vi fly? Should|we|flee Should we flee?

Ett lågt mullrande hördes, marken under våra fötter började vibrera svagt och en vindpust blåste upp snö i plötsliga virvlar mellan oss och Volturi. ||mullrande Geräusch||||||||||||||||||||| A|low|rumbling|was heard|the ground|under|our|feet|began|to vibrate|faintly|and|a|gust of wind|blew|up|snow|in|sudden|whirlwinds|between|us|and|Volturi A low rumble was heard, the ground beneath our feet began to vibrate faintly and a gust of wind blew up snow in sudden whirlwinds between us and the Volturi. Benjamin hade också sett det smygande hotet, och försökte blåsa bort dimman från oss. Benjamin|had|also|seen|the|sneaking|threat|and|tried|blow|away|the fog|from|us Benjamin had also seen the creeping threat and tried to blow the fog away from us. Snön gjorde det lätt att se hur han styrde vinden, men dimman reagerade inte alls. The snow|made|it|easy|to|see|how|he|steered|the wind|but|the fog|reacted|not|at all The snow made it easy to see how he controlled the wind, but the fog did not react at all. Den var som en skugga, vinden blåste rakt igenom den. It|was|like|a|shadow|the wind|blew|straight|through|it It was like a shadow, the wind blew right through it.

De äldstes triangel bröts slutligen när ett djupare mullrande hördes och en djup, smal spricka uppstod i marken mitt i gläntan. The|elders'|triangle|was broken|finally|when|a|deeper|rumbling|was heard|and|a|deep|narrow|crack|appeared|in|the ground|in the middle|in|the clearing Das Dreieck der Ältesten wurde schließlich durchbrochen, als ein tieferes Grollen zu hören war und ein tiefer, schmaler Riss im Boden in der Mitte der Lichtung erschien. The elders' triangle was finally broken when a deeper rumbling was heard and a deep, narrow crack appeared in the ground in the middle of the clearing. Snön rasade ner i sprickan, men Alecs dimma gled rakt över den – lika oberörd av tyngdkraften som av vinden. ||||der Riss|||||||||||Schwerkraft||| The snow|rushed|down|in|the crack|but|Alec’s|fog|glided|straight|over|it|as|unaffected|by|gravity|as|by|the wind The snow tumbled down into the crack, but Alec's fog glided right over it – as unaffected by gravity as by the wind.

Aro och Caius tittade storögt på öppningen i marken. ||||||Öffnung|| Aro|and|Caius|looked|wide-eyed|at|opening|in|ground Aro and Caius looked wide-eyed at the opening in the ground. Marcus tittade åt samma håll, men såg lika ointresserad ut som vanligt. ||||||||desinteressiert||| Marcus|looked|in|the same|direction|but|looked|equally|uninterested|out|as|usual Marcus looked in the same direction but appeared just as uninterested as usual.

De sa ingenting – de väntade också på att dimman skulle nå oss. They|said|nothing|they|waited|also|for|that|fog|would|reach|us They said nothing – they were also waiting for the fog to reach us. Vinden tilltog men lyckades inte påverka dimmans riktning. ||||||Nebel| The wind|increased|but|managed|not|to affect|the fog's|direction The wind picked up but failed to affect the direction of the fog. Jane log. Jane|logs Jane smiled.

Sedan träffade dimman en mur. Then|hit|the fog|a|wall Then the fog hit a wall. Jag kände den så fort den vidrörde min sköld – den hade en tung, nästan sötsliskig arom. |||||||||||||||Aroma I|felt|it|so|soon|it|touched|my|shield|it|had|a|heavy|almost|sickly sweet|aroma Ich spürte es, sobald es mein Schild berührte - es hatte einen schweren, fast süßlichen Geruch. I felt it as soon as it touched my shield – it had a heavy, almost sickly sweet aroma.

Dimman sökte sig uppåt, letade efter en spricka, en svaghet. The fog|sought|itself|upward|searched|for|a|crack|a|weakness The fog sought to rise, looking for a crack, a weakness. Den hittade ingen. It|found|no one It found none. Fingrar trevade över ytan, sökte efter en ingång, och blottade samtidigt sköldens häpnadsväckande storlek. |||||||Eingang||||Schilds|| Fingers|groped|over|the surface|searched|for|an|entrance|and|revealed|simultaneously|the shield's|astonishing|size Fingers groped over the surface, searching for an entrance, while simultaneously revealing the astonishing size of the shield.

Jag drog på munnen igen. I|pulled|on|mouth|again I smiled again.

Alec rynkade pannan och såg osäker ut för första gången medan hans dimma hjälplöst virvlade runt utkanten av min sköld. Alec||brow|and|looked|uncertain|out|for|first|time|while|his|fog|helplessly|swirled|around|edge|of|my|shield Alec frowned and looked uncertain for the first time as his mist helplessly swirled around the edge of my shield.

Och då visste jag att jag kunde klara det här. And|then|knew|I|||could|handle|this|here And then I knew I could handle this. Naturligtvis skulle jag bli det huvudsakliga målet, den första att dö, men så länge jag höll emot var vi mer än jämbördiga med Volturi. |||||||||||||||||||||gleichwertig|| Of course|would|I|become|the|main|target|the|first|to|die|but|as|long|I|held|against|were|we|more|than|equal|with|Volturi Of course, I would become the main target, the first to die, but as long as I held out, we were more than equal to the Volturi. Vi hade fortfarande Benjamin och Zafrina, medan de inte hade hjälp av några gåvor alls. We|had|still|Benjamin|and|Zafrina|while|they|not|had|help|from|any|gifts|at all Wir hatten immer noch Benjamin und Zafrina, obwohl sie überhaupt keine Geschenke bekamen. We still had Benjamin and Zafrina, while they had no help from any gifts at all. Inte så länge jag orkade hålla emot. Not|so|long|I|could|hold|back Not as long as I could hold out.

”Jag måste koncentrera mig”, viskade jag till Edward. I|must|concentrate|myself|whispered|I|to|Edward "I need to concentrate," I whispered to Edward. ”När det blir närstrider kommer det att bli svårare att koncentrera skölden kring rätt individer.” |||Nahkämpfe||||||||||| When|it|becomes|close combat|will|it|to|be|harder|to|concentrate|shield|around|right|individuals "When it comes to close combat, it will be harder to concentrate the shield around the right individuals."

”Och Alec är skyldig mig många liv, men jag nöjer mig med hans”, morrade Vladimir från andra sidan. And|Alec|is||me|many|lives|but|I|am satisfied|myself|with|his||Vladimir|from|the other|side "And Alec owes me many lives, but I'll settle for his," Vladimir growled from the other side. ”Han är min.” He|is|mine "He is mine."

Aro, som lugnt betraktade Alecs ineffektiva dimma, tog slutligen till orda. |||||ineffektiven||||| Aro|who|calmly|observed|Alec’s|ineffective|fog|took|finally|to|word Aro, who calmly observed Alec's ineffective mist, finally spoke up. ”Innan vi röstar”, började han. Before|we|vote|he started|he "Before we vote," he began.

Jag skakade ilsket på huvudet. I|shook|angrily|in|head I shook my head angrily. Jag var trött på den här farsen. ||||||Farce I|was|tired|of|this|here|farce I was tired of this farce. Blodtörsten började tända mig igen, och jag beklagade att jag var till större hjälp genom att stå stilla. The blood thirst|began|to ignite|me|again|and|I|regretted|that|I|was|of|greater|help|by|to|stand|still The thirst for blood began to ignite me again, and I lamented that I was of greater help by standing still. Jag ville slåss. I|wanted|to fight I wanted to fight.

”Låt mig påminna er”, sa Aro, ”att vad rådet än beslutar, så behöver det inte leda till några våldsamheter.” ||||||||||||||||||Gewaltakte Let|me|remind|you|said|Aro|that|whatever|council|even|decides|so|needs|it|not|lead|to|any|violence "Let me remind you," Aro said, "that whatever the council decides, it does not have to lead to any violence."

Edward skrattade bistert. Edward|laughed|bitterly Edward laughed bitterly.

Chelseas försök att skingra oss studsade tillbaka mot min sköld. Chelseas||||||||| Chelsea's|attempt|to|disperse|us|bounced|back|against|my|shield Chelseas Versuch, uns auseinanderzutreiben, prallte an meinem Schild ab. Chelsea's attempt to scatter us bounced back against my shield. Aros blick svepte över våra ansikten, sökte efter tecken på tvekan. Aros|gaze|swept|over|our|faces|searched|for|signs|of|hesitation Aro's gaze swept over our faces, searching for signs of hesitation. Det verkade inte som om han fann några. It|seemed|not|as|if|he|found|any It didn't seem like he found any.

Jag visste att han förtvivlat gärna ville behålla Edward och mig, förslava oss på samma sätt som han hoppats kunna göra med Alice. |||||||||||versklavt||||||||||| I|knew|that|he|desperately|gladly|wanted|to keep|Edward|and|me|to enslave|us|in|same|way|as|he|had hoped|to be able to|to do|with|Alice I knew that he desperately wanted to keep Edward and me, to enslave us in the same way he had hoped to do with Alice. Men den här striden var för stor. But|this|here|battle|was|too|large But this fight was too great. Han skulle inte kunna vinna om jag överlevde. He|would|not|be able to|win|if|I|survived He would not be able to win if I survived. Jag var bistert tacksam för att jag var så stark att jag inte gav honom något annat val än att döda mig. I|was|bitterly|grateful|for|that|I|was|so|strong|that|I|not|gave|him|anything|other|choice|than|to|kill|me I was bitterly grateful that I was strong enough that I gave him no other choice but to kill me.

Marcus höjde sin ointresserade blick och verkade se rakt igenom oss när han talade. |||desinteressierte|||||||||| Marcus|raised|his|uninterested|gaze|and|seemed|to see|straight|through|us|when|he|spoke Marcus raised his uninterested gaze and seemed to look right through us as he spoke. ”Jag ser ingen omedelbar fara här. I|see|no|immediate|danger|here "I see no immediate danger here. Barnet är inget hot mot oss i det här läget. The child|is|no|threat|to|us|in|this|here|situation The child is not a threat to us in this situation. Vi kan alltid omvärdera situationen vid ett senare tillfälle, men nu anser jag att vi bör vända om.” Hans röst var till och med svagare än hans bröders lätta viskningar. |||||||||||||||||||||||||||Brüder|| We|can|always|reassess|the situation|at|a|later|time|but|now|believe|I|that|we|should|turn|back|His|voice|was|even|and||weaker|than|his|brothers'|light|whispers We can always reassess the situation at a later time, but for now, I believe we should turn back.” His voice was even weaker than his brothers' soft whispers.

Ingen av vakterna slappnade av när han lagt sin röst. None|of|the guards|relaxed|off|when|he|cast|his|vote None of the guards relaxed when he had spoken. Caius fortsatte le. Caius|continued|to smile Caius continued to smile. Det var som om Marcus inte hade talat alls. It|was|as|if|Marcus|not|had|spoken|at all It was as if Marcus had not spoken at all.

”Då verkar det som om avgörandet ligger hos mig”, mumlade Aro. |||||Entscheidung||||| Then|seems|it|as|if|decision|lies|with|me|mumbled|Aro "Then it seems that the decision lies with me," mumbled Aro.

Jag kastade en snabb blick på honom. I|cast|a|quick|glance|at|him I cast a quick glance at him. Hans ansikte glödde av ett triumferande uttryck jag inte förstod – han såg ut som en dödsängel som såg världen brinna omkring sig. |||||||||||||||death angel|||||| His|face|glowed|with|a|triumphant|expression|I|not|understood|he|looked|like|as|a|death angel|who|saw|world|burn|around|himself His face glowed with a triumphant expression I didn't understand – he looked like a death angel watching the world burn around him. Vacker och skräckinjagande. ||erschreckend Beautiful|and|terrifying Beautiful and terrifying.

”Aro?” ropade Edward med ohöljd skadeglädje i rösten. |||||Schadenfreude|| Aro|shouted|Edward|with|unmasked|schadenfreude|in|the voice "Aro?" Edward called out with undisguised glee in his voice.

”Kanske”, svarade Edward vänligt och behärskade sin oförklarliga upprymdhet. |||||||unerklärliche| Maybe|answered|Edward|kindly|and|controlled|his|unexplainable|elation "Maybe," Edward replied kindly, controlling his inexplicable excitement. ”Om jag bara kan få klargöra en sak först?” |||||klarstellen||| If|I|just|can|get|clarify|one|thing|first "If I could just clarify one thing first?"

Jag bet ihop käkarna – Aro var som farligast när han var tillmötesgående. |||||||||||entgegenkommend I|bit|down|teeth|Aro|was|as|dangerous|when|he|was|accommodating I clenched my jaws - Aro was most dangerous when he was accommodating.

”Hotet ni förutspår från min dotter – det är helt och hållet baserat på vår oförmåga att avgöra hur hon kommer att utvecklas? ||vorhersagt||||||||||||||||||| The threat|you|predict|from|my|daughter|it|is|completely|and|wholly|based|on|our|inability|to|determine|how|she|will|to|develop "The threat you predict from my daughter – is it entirely based on our inability to determine how she will develop? Det är det som är problemet?” It|is|that|which|is|the problem Is that the problem?"

”Naturligtvis, unge vän.” Rösten blev ännu gällare. ||||||schriller Of course|young|friend|The voice|became|even|shriller „Natürlich, junger Freund.“ Die Stimme wurde noch schriller. "Of course, young friend." The voice became even sharper. ”Ingenting skulle göra mig gladare.” Nothing|would|make|me|happier „Nichts würde mich glücklicher machen.“ "Nothing would make me happier."

Jag kämpade emot chocken, det plötsliga hoppet som hotade att distrahera mig. ||||||||bedrohte||| I|fought|against|the shock|the|sudden|hope|that|threatened|to|distract|me I fought against the shock, the sudden hope that threatened to distract me. Den otäcka dimman svepte fortfarande över min sköld. The|nasty|fog|swept|still|over|my|shield The eerie fog still swept over my shield. Och medan jag kämpade för att inte tappa koncentrationen kände jag än en gång skarpa hugg mot det skyddande höljet. |||||||||||||||||||Hülle And|while|I|struggled|to||not|lose|concentration|felt|I|again|one|time|sharp|blows|against|the|protective|shell And while I struggled to maintain my concentration, I felt once again sharp jabs against the protective casing.

”Aro, kan du be Jane att sluta attackera min hustru?” frågade Edward artigt. Aro|can|you|ask|Jane|to|stop|attacking|my|wife|asked|Edward|politely "Aro, can you ask Jane to stop attacking my wife?" Edward asked politely. ”Vi diskuterar fortfarande bevisningen.” |||der Beweis We|discuss|still|the evidence "We are still discussing the evidence."

”Alice”, viskade Esme. Alice|whispered|Esme "Alice," whispered Esme.

Alice! Alice Alice!

Alice, Alice, Alice! Alice|| Alice, Alice, Alice!

”Alice”, andades Aro. Alice|breathed|Aro "Alice," breathed Aro.

Lättnad och en våldsam glädje svepte genom mig och jag orkade knappt hålla skölden uppe. Relief|and|a|violent|joy|swept|through|me|and|I|could|hardly|hold|the shield|up Relief and a violent joy swept through me and I could barely keep the shield up. Alecs dimma sökte fortfarande, anade en svaghet – Jane skulle upptäcka om jag lämnade någon blottad. ||||||||||||||entblößt Alec|fog|searched|still|sensed|a|weakness|Jane|would|discover|if|I|left|someone|exposed Alec's mist was still searching, sensing a weakness – Jane would discover if I left anyone exposed.

Sedan hörde jag dem springa genom skogen, nästan flyga, så fort de kunde nu när de inte längre behövde oroa sig för att bli hörda. ||||||||||||||||||||||||gehört Then|heard|I|them|run|through|the forest|almost|fly|as|fast|they|could|now|when|they|no longer|longer|needed|worry|themselves|about|to|be|heard Then I heard them running through the forest, almost flying, as fast as they could now that they no longer had to worry about being heard.

Sedan dansade Alice in i gläntan från sydväst, och glädjen över att se henne igen höll på att slå omkull mig. |||||||südwest||||||||||||| Then|danced|Alice|into||the clearing|from|southwest|and|the joy|of|to|see|her|again|was|about|to|knock|over|me Then Alice danced into the clearing from the southwest, and the joy of seeing her again was about to knock me over. Jasper följde henne tätt i hälarna med vaken, skarp blick. Jasper|followed|her||in|heels|with|alert|sharp|gaze Jasper followed closely behind her with a keen, sharp gaze. Tätt bakom dem sprang tre främlingar. Close|behind|them|ran|three|strangers Right behind them ran three strangers. Den första var en lång, muskulös kvinna med vilt svart hår, som måste vara Kachiri. |||||muskulös||||||||| The|first|was|a|tall|muscular|woman|with|wild|black|hair|who|must|be|Kachiri The first was a tall, muscular woman with wild black hair, who must be Kachiri. Hon hade samma långsmala drag som de andra sydamerikanskorna. She|had|same|long and narrow|features|as|the|other|South American women She had the same elongated features as the other South American women.

Den andra var en liten kvinnlig vampyr med olivfärgad hy och en lång fläta som guppade mot ryggen när hon sprang. |||||||||||||||wippte||||| The|second|was|a|little|female|vampire|with|olive-colored|skin|and|a|long|braid|that|bounced|against|back|when|she|ran The second was a small female vampire with olive-colored skin and a long braid that bounced against her back as she ran. Hennes djupt vinröda ögon fladdrade nervöst när hon såg den stora samlingen vampyrer på ängen. Her|deep|wine-red|eyes|fluttered|nervously|when|she|saw|the|large|gathering|vampires|in|the meadow Her deep burgundy eyes fluttered nervously as she saw the large gathering of vampires in the meadow.

När han närmade sig förde han med sig ett ljud som sände en chockvåg genom de väntade grupperna – ljudet av ett hjärta som slog hårt och fort av ansträngning. |||||||||||||Schockwelle||||||||||||||| When|he|approached|himself|brought|he|with|himself|a|sound|that|sent|a|shockwave|through|the|waiting|groups|the sound|of|a|heart|that|beat|hard|and|fast|by|effort As he approached, he brought with him a sound that sent a shockwave through the waiting groups – the sound of a heart beating hard and fast from exertion.

Hela vaktstyrkan följde nykomlingarna med blicken när de utan svårighet passerade den osynliga barriären. |||||||||Schwierigkeit|||| The whole|guard force|followed|newcomers|with|their eyes|when|they|without|difficulty|passed|the|invisible|barrier The entire guard force followed the newcomers with their eyes as they passed the invisible barrier without difficulty. Krigarna – Felix och hans gelikar – vände sina plötsligt hoppfulla blickar mot mig. Die Krieger||||||||||| The warriors|Felix|and|his|peers|turned|their|suddenly|hopeful|glances|towards|me The warriors – Felix and his kind – turned their suddenly hopeful gazes towards me. De hade inte varit säkra på vad min sköld kunde stå emot, men nu förstod de att den inte skulle hindra en fysisk attack. They|had|not|been|sure|about|what|my|shield|could|withstand|against|but|now|understood|they|that|it|not|would|prevent|a|physical|attack They had not been sure what my shield could withstand, but now they understood that it would not prevent a physical attack. Så fort Aro gav klartecken skulle blixtanfallet komma, med mig som enda måltavla. ||||Freigabe|||||||| As|soon|Aro|gave|signal|would|lightning strike|come|with|me|as|only|target As soon as Aro gave the signal, the lightning strike would come, with me as the only target. Jag undrade hur många Zafrina skulle kunna förblinda, och hur länge det skulle hejda dem. |||||||blinda machen||||||| I|wondered|how|many|Zafrina|would|be able to|blind|and|how|long|it|would|stop|them I wondered how many Zafrina would be able to blind, and how long it would hold them back. Tillräckligt länge för att Kate och Vladimir skulle hinna oskadliggöra Jane och Alec? |||||||||unschädlich machen||| long enough|time|for|to|Kate|and|Vladimir|would|manage|neutralize|Jane|and|Alec Long enough for Kate and Vladimir to incapacitate Jane and Alec? Det var allt jag kunde hoppas på. It|was|all|I|could|hope|for That was all I could hope for.

Edward stelnade till när han uppfattade deras tankar, men behärskade sig och fortsatte tala till Aro. Edward|stiffened|up|when|he|perceived|their||but|controlled|himself|and|continued|to talk|to|Aro Edward stiffened as he picked up their thoughts, but controlled himself and continued speaking to Aro. ”Alice och Jasper har också ägnat de senaste veckorna åt att söka efter vittnen”, sa han. Alice|and|Jasper|have|also|devoted|the|past|weeks|to|to|search|for|witnesses|said|he "Alice and Jasper have also spent the last few weeks searching for witnesses," he said. ”Och de kommer inte tillbaka tomhänta. |||||tomhänta And|they|will come|not|back|empty-handed "And they will not return empty-handed." Alice, kan du vara snäll och presentera vittnena ni har med er?” Alice|can|you|be|kind|and|present|the witnesses|you|have|with|you "Alice, could you please introduce the witnesses you have with you?"

Caius morrade. Caius|growled Caius growled. ”Tiden för vittnesmål är förbi! The time|for|testimony|is|past "The time for testimony is over!" Avge din röst, Aro.” Avge - abgeben||| Cast|your|vote|Aro "Cast your vote, Aro."

Alice tog ett steg framåt för att presentera främlingarna. ||||||||strangers Alice|took|a|step|forward|to|to|introduce|the strangers Alice took a step forward to introduce the strangers. ”Det här är Huilen och hennes systerson, Nahuel.” This|here|is|Huilen|and|her|nephew|Nahuel "This is Huilen and her nephew, Nahuel."

När jag hörde hennes röst kändes det som om hon aldrig hade varit borta. When|I|heard|her|voice|felt|it|as|if|she|never|had|been|away When I heard her voice, it felt as if she had never been gone.

Caius fick något spänt runt ögonen när Alice förklarade släktskapet mellan nykomlingarna. |||||||||the relationship|| Caius|got|something|tense|around|eyes|when|Alice|explained|relationship|between|newcomers Caius had something tense around his eyes when Alice explained the relationship between the newcomers. Volturis vittnen väste till varandra igen. of the Volturi|witnesses|whispered|to|each other|again The witnesses of Volturis whispered to each other again. Vampyrvärlden höll på att förändras, och alla kände det. The vampire world|was|about|to|change|and|everyone|felt|it The vampire world was about to change, and everyone felt it.

Den nätta lilla kvinnan sneglade nervöst på Alice. The||||||| The|neat|little|woman|glanced|nervously|at|Alice The petite little woman glanced nervously at Alice. Alice nickade uppmuntrande och Kachiri lade sin långa hand på den lilla vampyrens axel. Alice|nodded|encouragingly|and|Kachiri|placed|his|long|hand|on|the|little|vampire|shoulder Alice nodded encouragingly and Kachiri placed her long hand on the little vampire's shoulder.

”Jag är Huilen”, började kvinnan, som talade med egendomlig brytning. |||||||||accent I|am|Huilen|began|the woman|who|spoke|with|strange|accent "I am Huilen," the woman began, speaking with a peculiar accent. När hon fortsatte stod det klart att hon hade föreberett sig på att berätta sin historia, att hon hade övat. |||||||||prepared|||||||||| When|she|continued|stood|it|clear|that|she|had|prepared|herself|to|to|tell|her|story|that|she|had|practiced As she continued, it became clear that she had prepared to tell her story, that she had practiced. Det lät som om hon läste innantill. ||||||to read aloud It|sounded|as|if|she|read|aloud It sounded as if she was reading from a script. ”För ett och ett halvt århundrade sedan levde jag med mitt folk, Maphuche. ||||||||||||Mapuche For|one|and|one|half|century|ago|lived|I|with|my|people|Maphuche "One and a half centuries ago, I lived with my people, Maphuche." Min syster hette Pire. |||Pire My|sister|was named|Pire My sister was named Pire. Mina föräldrar döpte henne efter snön på bergen, eftersom hennes hud var så ljus. My|parents|named|her|after|the snow|on|the mountains|because|her|skin|was|so|light My parents named her after the snow on the mountains, because her skin was so light. Och hon var väldigt vacker – alltför vacker. And|she|was|very|beautiful|too|beautiful And she was very beautiful – too beautiful. En dag sökte hon upp mig i hemlighet för att berätta om ängeln som hittat henne i skogen, som besökte henne om nätterna. ||||||||||||angel|||||||||| One|day|sought|she|up|me|in|secret|to|to|tell|about|the angel|who|had found|her|in|the forest|who|visited|her|in|the nights One day she secretly sought me out to tell me about the angel that had found her in the forest, who visited her at night. Jag varnade henne.” Huilen skakade sorgset på huvudet. I|warned|her|Huilen|shook|sadly|on|head I warned her. Huilen sadly shook her head. ”Som om blåmärkena på hennes kropp inte var varning nog. As|if|the bruises|on|her|body|not|were|warning|enough "As if the bruises on her body weren't warning enough. Jag visste att det var legendernas libishomen, men hon ville inte lyssna. |||||the legends'|||||| I|knew|that|it|was|of the legends|libishomen|but|she|wanted|not|to listen I knew it was the legendary libishomen, but she didn't want to listen. Hon var förtrollad. ||enchanted She|was|enchanted She was enchanted.

När hon var säker på att den mörke ängelns barn växte i henne, talade hon om det för mig. ||||||||angel's|||||||||| When|she|was|sure|of|that|the|dark|angel's|child|grew|in|her|spoke|she|about|it|to|me When she was sure that the dark angel's child was growing inside her, she told me about it. Jag försökte inte hindra henne från att rymma – jag visste att till och med våra föräldrar skulle anse att barnet måste förgöras, och Pire med det. |||||||to escape|||||||||||||||||| I|tried|not|to stop|her|from|to|escape|I|knew|that|even|and|with|||would|consider|that|child|must|be destroyed|and|Pire|with|it I didn't try to stop her from running away – I knew that even our parents would consider that the child must be destroyed, and Pire with it. Jag följde henne djupt in i skogen. I|followed|her|deep|into|in|the forest I followed her deep into the forest. Hon sökte efter sin demonängel, men fann honom inte. ||||demon angel|||| She|searched|for|her|demon angel|but|found|him|not She was searching for her demon angel, but did not find him. Jag tog hand om henne, jagade åt henne när hennes styrka avtog. I|took|care|of|her|chased|for|her|when|her|strength|waned I took care of her, hunted for her when her strength waned. Hon åt djuren råa, drack deras blod, och jag förstod vad hon bar i sin livmoder. She|ate|the animals|raw|drank|their|blood|and|I|understood|what|she|carried|in|her|womb She ate the animals raw, drank their blood, and I understood what she carried in her womb. Jag hoppades kunna rädda hennes liv innan jag dödade monstret. I|hoped|to be able to|save|her|life|before|I|killed|the monster I hoped to save her life before I killed the monster.

Men hon älskade barnet inom sig. But|she|loved|child|within|herself But she loved the child within her. Hon kallade honom Nahuel, efter djungelkatten, när han blev större och började knäcka hennes ben – och hon fortsatte älska honom. |||||jungle cat|||||||||||||| She|called|him|Nahuel|after|jungle cat|when|he|became|bigger|and|started|to crack|her|legs|and|she|continued|to love|him She named him Nahuel, after the jungle cat, when he grew bigger and started to crack her bones – and she continued to love him.

Jag kunde inte rädda henne. I|could|not|save|her I could not save her. Barnet slet sig ur hennes kropp och hon dog nästan genast, men inte förrän hon hunnit vädja till mig att ta hand om hennes Nahuel. The child|tore|itself|from|her|body|and|she|died|almost|immediately|but|not|until|she|had managed|to plead|to|me|to|take|care|of|her|Nahuel The child tore himself from her body and she almost died immediately, but not before she had time to plead with me to take care of her Nahuel. Det var hennes sista önskan – och jag lovade. It|was|her|last|wish|and|I|promised It was her last wish – and I promised.

Men när jag försökte lyfta honom från hennes kropp bet han mig. But|when|I|tried|to lift|him|from|her|body|bit|he|me But when I tried to lift him from her body, he bit me. Jag kröp in i djungeln för att dö. I|crawled|into|in|the jungle|to|die|die I crawled into the jungle to die. Jag kom inte så långt – smärtan var för stark. I|got|not|so|far|the pain|was|too|strong I didn't get very far – the pain was too strong. Men han hittade mig. But|he|found|me But he found me. Det nyfödda barnet kravlade fram till mig och väntade, och när smärtan avtog hittade jag honom sovande vid min sida. The|newborn|baby|crawled|towards|to|me|and|waited|and|when|pain|subsided|found|I|him|sleeping|by|my|side Das Neugeborene krabbelte zu mir und wartete, und als der Schmerz nachließ, fand ich es schlafend an meiner Seite. The newborn baby crawled up to me and waited, and when the pain subsided, I found him sleeping by my side.

Jag tog hand om honom tills han kunde börja jaga själv. I|took|care|of|him|until|he|could|start|hunting|by himself I took care of him until he could start hunting by himself. Vi jagade i byarna runt skogen, höll oss för oss själva. We|hunted|in|the villages|around|the forest||ourselves|to|ourselves|alone We hunted in the villages around the forest, keeping to ourselves. Vi har aldrig färdats så här långt hemifrån förut, men Nahuel ville se barnet som finns här.” |||traveled||||||||||||| We|have|never|traveled|so|this|far|from home|before|but|Nahuel|wanted|to see|the child|that|is|here We have never traveled this far from home before, but Nahuel wanted to see the child that is here.

Huilen bugade sig när hon var färdig, och backade så att hon delvis skymdes av Kachiri. |||||||||||||was hidden|| Huilen|bowed|herself|when|she|was|finished|and|backed|so|that|she|partially|was obscured|by|Kachiri Huilen bowed when she was finished, and stepped back so that she was partially obscured by Kachiri.

Aro plutade med munnen och betraktade den mörkhyade unge mannen. |||||||dark-skinned|| Aro|pouted|with|his mouth|and|observed|the|dark-skinned|young|man Aro pouted his lips and looked at the dark-skinned young man. ”Så du är hundrafemtio år gammal, Nahuel?” frågade han. So|you|are|one hundred fifty|years|old|Nahuel|asked|he "So you are one hundred and fifty years old, Nahuel?" he asked.

”Och du nådde din mognad vid vilken ålder?” ||||maturity||| And|you|reached|your|maturity|at|what|age "And at what age did you reach your maturity?"

”Jag var mer eller mindre fullvuxen sju år efter min födelse.” |||||full-grown||||| I|was|more|or|less|fully grown|seven|years|after|my|birth "I was more or less fully grown seven years after my birth."

Nahuel ryckte på axlarna. Nahuel|shrugged|on|the shoulders Nahuel shrugged. ”Inte märkbart.” Not|noticeably "Not noticeably."

Jag kände en rysning genom Jacobs kropp, men jag ville inte tänka på det här än. |||shiver|||||||||||| I|felt|a|shiver|through|Jacob's|body|but|I|wanted|not|to think|about|it|this|yet I felt a shiver through Jacob's body, but I didn't want to think about that yet. Jag ville vänta tills faran var över, så att jag kunde koncentrera mig. I|wanted|to wait|until|danger|was|over|so|that|I|could|concentrate|myself I wanted to wait until the danger was over, so I could concentrate.

”Ja, men det kan inte de andra.” Yes|but|it|can|not|the|others "Ja, aber die anderen können es nicht." "Yes, but the others can't."

Aro höjde ögonbrynen. Aro|raised|his eyebrows Aro raised his eyebrows. ”De andra?” The|others "The others?"

Nahuel rynkade pannan. Nahuel||forehead Nahuel frowned. ”Min far sökte upp mig några år efter min mors död”, sa han med en liten grimas. My|father|searched|up|me|a few|years|after|my|mother's|death|said|he|with|a|small|grimace "My father sought me out a few years after my mother's death," he said with a slight grimace. ”Han blev glad när han hittade mig.” Nahuels tonfall antydde att känslan inte var ömsesidig. ||||||||||||||gegenseitig He|became|happy|when|he|found|me|Nahuel's|tone||that|feeling|not|was|mutual "He was happy when he found me." Nahuel's tone suggested that the feeling was not mutual. ”Han hade två döttrar, men inga söner. ||||||Söhne He|had|two|daughters|but|no|sons "He had two daughters, but no sons. Han väntade sig att jag skulle ansluta mig till honom, som mina systrar hade gjort. He|expected|himself|to|I|would|join|myself|to|him|as|my|sisters|had|done He expected me to join him, as my sisters had done.

Det förvånade honom att jag inte var ensam. It|surprised|him|that|I|not|was|alone It surprised him that I was not alone. Mina systrar är inte giftiga, men om det beror på deras kön eller på slumpen … vem vet? ||||||||||||||the randomness|| My|sisters|are|not|poisonous|but|if|it|depends|on|their|gender|or|on|chance|who|knows Meine Schwestern sind nicht giftig, aber ob es an ihrem Geschlecht liegt oder am Zufall ... wer weiß? My sisters are not toxic, but whether that is due to their gender or just chance... who knows? Jag hade redan min familj, tillsammans med Huilen, och jag var inte intresserad av någon förändring. I|had|already|my|family|together|with|Huilen|and|I|was|not|interested|in|any|change I already had my family, along with Huilen, and I was not interested in any change. Men jag träffar honom då och då. But|I|meet|him|now|and|then But I meet him now and then. Jag har fått en ny syster – hon blev fullvuxen för ungefär tio år sedan.” I|have|received|a|new|sister|she|became|adult|about|approximately|ten|years|ago I have a new sister – she became an adult about ten years ago.

”Joham”, svarade Nahuel. Joham|| Joham|answered|Nahuel "Joham," Nahuel replied. ”Han ser sig själv som en vetenskapsman, anser att han skapar en ny, överlägsen ras.” Han försökte inte dölja föraktet i sin röst. ||||||Wissenschaftler|||||||||||||||| He|sees|himself|self|as|a|scientist|believes|that|he|creates|a|new|superior|race|He|tried|not|to hide|the contempt|in|his|voice "He sees himself as a scientist, believes that he is creating a new, superior race." He did not try to hide the contempt in his voice.

”Nej”, svarade jag. No|answered|I "No," I replied.

Caius morrade. Caius|growled Caius growled. ”Vi tar hand om avvikelsen här och fortsätter sedan söderut”, insisterade han. ||||abweichung||||||| We|take|care|of|deviation|here|and|continue|then|southward|insisted|he "Wir kümmern uns hier um die Anomalie und fahren dann weiter nach Süden", betonte er. "We will take care of the anomaly here and then continue south," he insisted.

Aro såg in i mina ögon en lång, spänd sekund. Aro|saw|into|in|my|eyes|a|long|tense|second Aro looked into my eyes for a long, tense second. Jag visste inte vad han sökte efter eller vad han hittade, men sedan han granskat mig var det som om någonting i hans ansikte förändrades. ||||||||||||||überprüft|||||||||| I|knew|not|what|he|was searching|for|or|what|he|found|but|after|he|had scrutinized|me|was|it|as|if|something|in|his|face|changed I didn't know what he was looking for or what he found, but after he examined me, it was as if something in his face changed. Jag förstod att han hade fattat sitt beslut. I|understood|that|he|had|made|his|decision I understood that he had made his decision.

”Broder”, sa han mjukt till Caius. Brother|said|he|softly|to|Caius "Brother," he said softly to Caius. ”Det verkar inte finnas något hot här. It|seems|not|to be|any|threat|here "It seems there is no threat here. Det är en oväntad händelseutveckling, men jag ser inga risker. ||||Ereignisentwicklung||||| It|is|an|unexpected|event development|but|I|see|no|risks It's an unexpected turn of events, but I see no risks." Dessa halvvampyrbarn är väldigt lika oss, av allt att döma.” |Halbvampirkinder|||||||| These|half-vampire children|are|very|similar|us|by|everything|to|judge These half-vampire children are very similar to us, by all accounts.

”Ja.” Yes "Yes."

Caius rynkade pannan. Caius||forehead Caius frowned. ”Och den här Joham? And|this|here|Joham "And this Joham?" Den odödlige som är så förtjust i att experimentera?” |unsterbliche||||||| The|immortal|who|is|so|fond|of|to|experiment The immortal who is so fond of experimenting?

Vakterna nickade och rätade på sig. The guards|nodded|and|straightened|up|themselves The guards nodded and straightened up. Dimman skingrades snabbt, men jag lät skölden vara kvar. The fog|dispersed|quickly|but|I|let|the shield|be|remaining The fog quickly cleared, but I let the shield remain. Det här var kanske bara ännu ett knep. ||||||ein weiterer| This|here|was|maybe|just|another|one|trick This was perhaps just another trick.

Jag försökte tolka deras ansiktsuttryck när Aro vände sig mot oss igen. I|tried|to interpret|their|facial expression|when|Aro|turned|himself|towards|us|again I tried to interpret their facial expressions when Aro turned to us again. Hans ansikte var lika vänligt som vanligt, men jag anade en ny och egendomlig tomhet bakom masken. His|face|was|as|friendly|as|usual|but|I|sensed|a|new|and|strange|emptiness|behind|the mask His face was as friendly as usual, but I sensed a new and strange emptiness behind the mask. Som om hans intrigerande var över. |||intrigues|| As|if|his|intriguing|was|over Als ob seine Intrigen zu Ende wären. As if his scheming was over. Caius var tydligt upprörd, men nu verkade hans ilska vändas inåt, som om han hade gett upp. |||||||||wenden||||||| Caius|was|clearly|upset|but|now|seemed|his|anger|to turn|inward|as|if|he|had|given|up Caius was clearly upset, but now his anger seemed to turn inward, as if he had given up. Marcus såg … uttråkad ut. Marcus|looked|bored|out Marcus looked ... bored. Det fanns inget annat ord som passade. There|was|no|other|word|that|fit There was no other word that fit. Vakterna var passiva och disciplinerade igen; en helhet utan individer. ||passiv||||||| The guards|were|passive|and|disciplined|again|a|whole|without|individuals The guards were passive and disciplined again; a whole without individuals. De stod uppställda, redo att ge sig av. They|stood|lined up|ready|to|give|themselves|away They stood in formation, ready to depart. Volturis vittnen var fortfarande osäkra, men en efter en försvann de in i skogen tills alla var borta. Volturis|witnesses|were|still|uncertain|but|one|after|one|disappeared|they|into||the forest|until|all|were|gone Volturis' witnesses were still uncertain, but one by one they disappeared into the forest until all were gone.

”Jag är så glad att vi kunde lösa det här utan våldsamheter”, sa han mjukt. I|am|so|happy|that|we|could|solve|this|here|without|violence|said|he|softly "I am so glad we could resolve this without violence," he said softly. ”Carlisle, min vän – så glad jag är att kunna kalla dig vän igen! Carlisle|my|friend|so|happy|I|am|to|be able to|call|you|friend|again "Carlisle, my friend – how glad I am to be able to call you friend again! Jag hoppas att du inte har tagit illa upp! I|hope|that|you|not|have|taken|badly|up I hope you haven't taken it badly! Jag vet att du förstår vilken börda vårt ansvar kan vara.” ||||||Last|||| I|know|that|you|understand|what|burden|our|responsibility|can|be I know you understand what a burden our responsibility can be.

”Gå i frid, Aro”, svarade Carlisle stelt. Go|in|peace|Aro|answered|Carlisle|stiffly "Go in peace, Aro," Carlisle replied stiffly. ”Och minns att vi fortfarande måste bevara vår anonymitet här, så var snäll och hindra dina vakter från att jaga i det här området.” ||||||||Anonymität||||||||||||||| And|remember|that|we|still|must|preserve|our|anonymity|here|so|be|kind|and|prevent|your|guards|from||hunting|in|this|here|area "And remember that we still need to maintain our anonymity here, so please prevent your guards from hunting in this area."

”Givetvis, Carlisle”, försäkrade Aro. Of course|Carlisle|assured|Aro "Of course, Carlisle," Aro assured. ”Det smärtar mig att jag har sårat dig, min vän. |schmerzt|||||||| It|hurts|me|that|I|have|hurt|you|my|friend "It pains me that I have hurt you, my friend. Med tiden kanske du förlåter mig.” With|time|maybe|you|forgive|me Perhaps in time you will forgive me."

”Kanske med tiden, om du kan övertyga oss om din vänskap igen.” Maybe|with|time|if|you|can|convince|us|of|your|friendship|again "Maybe in time, if you can convince us of your friendship again."

Aro sänkte huvudet i en ångerfull gest och tog några steg bakåt innan han vände sig om. Aro|lowered|his head|in|a|remorseful|gesture|and|took|a few|steps|backward|before|he|turned|himself|around Aro lowered his head in a remorseful gesture and took a few steps back before turning around. Ingen av oss sa någonting medan de sista fyra Volturi försvann in i skogen. None|of|us|said|anything|while|the|last|four|Volturi|disappeared|into||the forest None of us said anything as the last four Volturi disappeared into the forest.

Han log brett. He|smiled|widely He smiled broadly. ”Ja. Yes "Yes." De har gett upp. They|have|given|up They have given up. Som alla översittare är de fegisar innerst inne.” Han skrockade. |||||Feiglinge|||| As|all|bullies|are|they|cowards|deep|inside|He|chuckled Wie alle Tyrannen sind sie im Grunde genommen Feiglinge". Er gluckste. Like all bullies, they are cowards deep down.” He chuckled.

Tystnad igen. Silence|again Silence again.

”Vilken jäkla otur”, muttrade Stefan. what|damn|bad luck|muttered|Stefan "What a damn bad luck," muttered Stefan.

Sedan bröt det ut. Then|broke|it|out Then it broke out.

Jubel, hurrarop och öronbedövande ylanden fyllde gläntan. |cheers||||| Jubilation|cheers|and|deafening|howls|filled|glade Cheers, shouts, and deafening howls filled the clearing. Maggie dunkade Siobhan i ryggen. Maggie|hit|Siobhan|in|the back Maggie patted Siobhan on the back. Rosalie och Emmett kysstes igen – längre och intensivare än förut. |||||||intensiver|| Rosalie|and|Emmett|kissed|again|longer|and|more intensely|than|before Rosalie and Emmett kissed again – longer and more intensely than before. Benjamin och Tia omfamnade varandra, precis som Carmen och Eleazar. Benjamin|and|Tia|embraced|each other|just|like|Carmen|and|Eleazar Benjamin and Tia embraced each other, just like Carmen and Eleazar. Esme höll om Alice och Jasper. Esme||around|Alice|and|Jasper Esme held Alice and Jasper. Carlisle tackade de sydamerikanska nykomlingarna som hade räddat oss alla. |||südamerikanischen|||||| Carlisle|thanked|the|South American|newcomers|who|had|saved|us|all Carlisle thanked the South American newcomers who had saved us all. Kachiri stod väldigt nära Zafrina och Senna, med sammanflätade fingrar. Kachiri|stood|very|close|Zafrina|and|Senna|with|interlaced|fingers Kachiri stood very close to Zafrina and Senna, with intertwined fingers. Garrett lyfte upp Kate från marken och snurrade runt med henne. Garrett|lifted|up|Kate|from|the ground|and|spun|around|with|her Garrett lifted Kate off the ground and spun around with her.

Och jag klängde på den enorma, rödbruna vargen för att slita ner min dotter från hans rygg och trycka henne mot mitt bröst, i samma ögonblick som Edward omfamnade oss båda. ||kletterte|||||||||||||||||||||||||||| And|I|clawed|on|the|enormous|reddish-brown|wolf|to||tear|down|my|daughter|from|his|back|and|press|her|against|my|chest|in|same|moment|as|Edward|embraced|us|both And I clung to the enormous, reddish-brown wolf to pull my daughter down from his back and press her against my chest, at the same moment that Edward embraced us both.

”Nessie, Nessie, Nessie”, nynnade jag. Nessie|Nessie|Nessie|hummed|I "Nessie, Nessie, Nessie," I hummed.

Jacob skrattade sitt mullrande, skällande skratt och buffade till mig i ryggen med nosen. ||||barkend|||stieß|||||| Jacob|laughed|his|rumbling|barking|laugh|and|nudged|at|me|in|the back|with|the nose Jacob laughed his rumbling, barking laugh and nudged me in the back with his nose.

”Lägg av”, mumlade jag. Stop|it|mumbled|I "Stop it," I mumbled.

”För alltid”, lovade jag. For|always|promised|I "Forever," I promised.

Vi hade evigheten framför oss. We|had|eternity|in front of|us We had eternity ahead of us. Och Nessie skulle klara sig fint, fortsätta vara stark och frisk. And|Nessie|would|manage|herself|well|continue|be|strong|and|healthy And Nessie would be just fine, continuing to be strong and healthy. Precis som halvmänniskan Nahuel skulle hon fortfarande vara ung om hundrafemtio år. ||halbmensch||||||||| Just|like|the half-human|Nahuel|would|she|still|be|young|in|one hundred fifty|years Just like the half-human Nahuel, she would still be young in one hundred and fifty years. Och vi skulle vara tillsammans, allihop. And|we|would|be|together|all And we would be together, all of us.

Jag kunde inte tala längre. I|could|not|speak|longer I could no longer speak. Jag sträckte på mig och kysste honom med en passion som kunde ha satt skogen i brand. ||||||||||||||||brand I|stretched|on|myself|and|kissed|him|with|a|passion|that|could|have|set|the forest|in|fire I stretched out and kissed him with a passion that could have set the forest on fire.

SENT_CWT:AFkKFwvL=5.29 PAR_TRANS:gpt-4o-mini=4.94 en:AFkKFwvL openai.2025-01-22 ai_request(all=465 err=0.00%) translation(all=387 err=0.00%) cwt(all=3791 err=0.69%)