Kapitel 17 Chapter 17

Storsnipa Great snipe Doppelschnepfe

Jan i Skrolycka kom gående på samma skogsstig, där han och hans kvinnfolk hade vandrat fram glada och lyckliga för ett par timmar sedan på hemväg från kyrkan. |||||||forest path|||||||||||||||||||| Jan in Skrolycka came walking on the same forest path, where he and his womenfolk had walked happily and happily a couple of hours ago on their way home from church.

Kattrina och han hade haft en lång rådplägning, och de hade kommit överens om att innan de skickade bort dottern eller gjorde något annat vid saken, skulle Jan gå och fråga riksdagsman Karl Karlsson i Storvik om Lars Gunnarsson hade rätt att ta stugan ifrån dem. |||||||consultation||||||||||||||||||||||||Member of Parliament||||Storvik|||||||||| Kattrina und er hatten sich lange beraten, und sie waren übereingekommen, dass Jan, bevor sie ihre Tochter wegschickten oder sonst etwas unternahmen, Karl Karlsson in Storvik fragen würde, ob Lars Gunnarsson das Recht hatte, ihnen das Haus wegzunehmen. Kattrina and he had had a long consultation, and they had agreed that before they sent their daughter away or did anything else about the matter, Jan should go and ask Riksdag Karl Karlsson in Storvik if Lars Gunnarsson had the right to take the cottage from them.

Ingen hade så bra reda på lagar och förordningar i hela Svartsjö socken som riksdagsman i Storvik. ||||||||regulations|||||||| Niemand kannte sich so gut mit den Gesetzen und Vorschriften in der gesamten Gemeinde Svartsjö aus wie der Abgeordnete in Storvik. No one knew the laws and regulations in the entire Svartsjö parish as well as the member of parliament in Storvik. Den, som bara var nog klok att ta honom till hjälp vid skifte och köp, vid bouppteckning och auktioner och uppsättande av testamente, den kunde vara viss om att allt blev lagenligt och riktigt, och att det inte gavs någon möjlighet efteråt att ställa till med bråk och processer. ||||||||||||division of property||||estate inventory||||drawing up|||||||||||||||||||||||||||| He who was only wise enough to take him to his aid in probate and purchase, in probate and auctions and making wills, could be sure that everything was legal and correct, and that there was no opportunity afterwards to interfere with fractions and processes.

Men riksdagsmannen var en sträng och myndig karl med ett barskt utseende och en hård röst, och Jan var just inte glad åt att behöva komma till tals med honom. |||||||||||||||||||||||||||to speak|| But the Riksdagman was a stern and mature man with a rough appearance and a harsh voice, and Jan was not exactly happy to have to speak to him. ”Det första han gör, när jag kommer te'n, blir, att han håller en straffpredikan, därför att jag inga papper har”, tänkte han. |||||||to him||||||sermon on punishment|||||||| "The first thing he does when I come to tea is that he preaches a punishment sermon because I have no papers," he thought. ”Det är många, som han har skrämt så illa i första början, att di aldrig våga sej fram mä det, som di ville fråga'n te råds om.” |||||||||||||||||||||||ask him about||for advice| "There are many whom he has frightened so badly in the first place, that you never dare to come forward and see what you wanted to ask for advice on." “有很多人，一開始就被他嚇得夠嗆，你根本不敢出面，看你想請教什麼。”

Jan hade kommit i väg hemifrån med sådan fart, att han inte hade haft tid att tänka på vilken fruktansvärd man han skulle möta. |||||||||||||||||||terrible|||| Jan war so schnell von zu Hause weggegangen, dass er keine Zeit hatte, über den schrecklichen Mann nachzudenken, den er gleich treffen würde. Jan had left home with such speed that he had no time to think about the terrible man he was about to meet. Men när han gick genom hagarna i Askedalarna upp mot storskogen, kom den gamla rädslan över honom. But when he walked through the meadows in Askedalarna up towards the big forest, the old fear came over him. Det var dumt, att han inte hade tagit Klara Gulla med sig. It was stupid that he hadn't taken Klara Gulla with him.

Han hade inte sett till flickan, när han gick hemifrån. He had not looked at the girl when he left home. Hon hade kanske gått och satt sig på en ensam plats i skogen för att gråta bort sorgen. Perhaps she had gone and sat down in a lonely place in the forest to cry her sorrow away. Hon brukade aldrig vilja visa sig för någon, när hon var bedrövad. She used to never want to show herself to anyone when she was sad.

Just som Jan skulle vika av inåt skogen, fick han höra någon, som trallade och sjöng uppe i berget till höger om honom. Just as Jan was about to turn away into the forest, he heard someone strumming and singing up in the mountain to his right.

Han blev stående och lyssnade. Det var ett kvinnfolk, som sjöng. Men det var väl aldrig möjligt, att det kunde vara den rösten, som han tyckte att det liknade? But it was never possible that it could be the voice he thought it resembled?

I alla fall ville han ha reda på hur det förhöll sig, innan han gick vidare. ||||||||||stood with||||| In any case, he wanted to find out how it was before he went any further. Sången hörde han klart och tydligt, men skogen skymde bort sångerskan. ||||||||obscured|| He heard the song clearly, but the forest obscured the singer. Han vek av från vägen och trängde sig fram genom några snår för att kunna genskjuta henne. ||||||forced|||||||||head off| He swerved off the road and pushed his way through some bushes to shoot her back.

Men hon var inte så nära, som han hade trott. Hon stod inte stilla heller, utan hon flyttade sig längre och längre bort, alltsom han kom efter. |||||||||||||as he advanced||| She didn't stand still either, but moved further and further away, as he followed. Längre bort och högre upp; ibland tyckte han, att sången hördes rätt uppöver honom. ||||||||||||above him| Further away and higher up; sometimes he thought he could hear the song right above him.

Det måtte visst vara så, att hon, som sjöng, höll på att gå upp till Storsnipa. It must have been the case that she, who was singing, was going up to Storsnipa.

Han förstod, att hon hade tagit en väg, som slingrade uppför berget, där det var nära nog tvärbrant. |||||||||wound||||||||almost vertical Er erkannte, dass sie eine Straße genommen hatte, die sich den Berg hinaufschlängelte, wo sie fast steil war. He realized that she had taken a path that meandered up the mountain, where it was almost sheer. Den var kantad av ungbjörk så tätt, att det var helt naturligt, att han inte kunde se henne. ||||young birch trees||||||||||||| It was lined with young birch trees so closely that it was only natural that he could not see her. Men hur brant än vägen var, gick det lika raskt uppåt för henne. But no matter how steep the road was, it went up just as quickly for her. Han tyckte, att hon höjde sig med en fart som en flygande fågel, och sjöng gjorde hon hela tiden. He thought she rose with the speed of a flying bird, and she sang all the time.

Jan åter gick mera snett uppåt berget. |||more||| Jan again went more obliquely up the mountain. Men han hade kommit bort från vägen i sin iver och hade hindrande skog att bana sig fram genom, så att det var inte underligt, att han blev långt efter. |||||||||zeal|||||||||||||||||||| But he had strayed from the road in his zeal, and had obstructing woods to make his way through, so that it was no wonder that he was far behind. Därtill kom också, att han fick en svår tyngd över bröstet och kände det mer och mer omöjligt att andas, medan han gick och lyssnade efter sången. In addition, he felt a heavy weight on his chest and felt it more and more impossible to breathe, while he went and listened to the song.

Till sist skred han fram så långsamt, att det knappt märktes, att han rörde sig. ||moved|||||||||||| Schließlich kam er so langsam voran, dass man kaum merkte, dass er sich bewegte. At last he advanced so slowly that it was hardly noticeable that he was moving.

Men det är inte så lätt att känna igen röster, och i skogen är det svårare än annanstans, för det är så mycket där, som prasslar och susar och liksom sjunger med. |||||||||||||||||||||||||rustles||rustles and whispers|||| But it is not so easy to recognize voices, and in the forest it is more difficult than elsewhere, because there is so much there, rustling and whistling and as it were singing along. Det var nödvändigt, att han kom så långt, att han fick se den ungdomen, som var så glad, att hon nästan flög uppför den branta höjden, annars skulle han gå i tvivel och misstankar i alla sina dagar. It was necessary that he should come so far as to see that youth who was so happy that she almost flew up the steep hill, or he would be in doubt and suspicion all his days.

Han visste ju också, att han skulle få klarhet, bara han kom upp på bergshöjden, för den var alldeles kal och tom, och där kunde hon inte mer undgå honom. |||||||||||||||||||bare|||||||||| He also knew that he would get clarity as soon as he got to the top of the hill, for it was completely bare and empty, and there she could no longer escape him.

Det hade nog varit skog på Storsnipa också en gång, men för några och tjugu år sedan hade det gått skogsbrand över den, och sedan stod det breda bergtaket naket. ||||||||||||||||||||||||||||bare rock face| There had probably been a forest on Storsnipa once too, but some twenty years ago a forest fire had swept through it, and then the broad rocky roof was bare. Ljung och kråkris och islandsmossa hade så sakteligen krupit fram över hällarna, men inte ett skymmande träd hade ännu vuxit upp där. ||crowberry twigs||Iceland moss|||slowly but surely|crept forward slowly|||the rocks||||obstructing|||||| Heidekraut, Krähenbeere und Isländisch Moos hatten sich langsam über die Felsen geschlichen, aber noch kein einziger schattenspendender Baum war dort gewachsen. Heather and crowberry and Iceland moss had so slowly crept over the outcrops, but not a shadowy tree had yet grown up there.

Det var grann utsikt där uppe, sedan skogen hade kommit bort. Von dort oben hatte man eine schöne Aussicht, denn der Wald war verschwunden. There was quite a view up there, since the forest had disappeared. Där såg man hela den långa sjön Löven, hela den gröna dalen, som omgav sjön, alla de blå bergen, som skyddade dalen. |||||||||||||surrounded|||||||| There you could see the entire long lake Löven, the entire green valley that surrounded the lake, all the blue mountains that protected the valley. När ungdomen från Askedalarna ur sin trånga däld klättrade upp till Snipahöjden, tänkte de på det berget, dit frestaren förde Vår Herre för att visa honom alla riken i världen och deras härlighet. |||||||narrow valley||||Snipahöjden: Snipa Heights||||||||||||||||kingdoms|||||glory When the youth from Askedalarna climbed out of their cramped den to Snipahöjden, they thought of the mountain where the tempter took Our Lord to show him all the kingdoms of the world and their glory.

När Jan äntligen hade skogen bakom sig och kom ut i det fria, såg han genast den sjungande. When Jan finally left the forest behind and came out into the open, he immediately saw it singing. På den allra högsta klinten, där utsikten var vidast, var upplagt ett gränsröse av sten, och på översta stenen stod Klara Fina Gulleborg i sin röda klänning. ||||the hilltop||||||set up||boundary cairn|||||||||||||| Auf der höchsten Klippe, wo die Aussicht am weitesten war, befand sich ein steinerner Grenzstein, und auf dem obersten Stein stand Klara Fina Gulleborg in ihrem roten Kleid. On the very highest cliff, where the view was widest, was laid out a border cairn of stone, and on the topmost stone stood Klara Fina Gulleborg in her red dress. Hon syntes klart och tydligt mot den bleka aftonhimlen, och om folk nere i dalar och skogar djupt under henne hade haft sina ögon riktade mot Storsnipa, borde de ha kunnat se henne, där hon stod i sin lysande dräkt. ||||||||||||||valleys||||||||||||||||||||||||| She was clearly visible against the pale evening sky, and if people down in the valleys and woods deep below her had kept their eyes on Great Snipe, they should have been able to see her standing in her shining dress.

Hon blickade ut över mil och mil av land. |looked||||||| She looked out over miles and miles of land. Hon såg vita kyrkor på branta kullar vid sjöstränderna, bruk och herrgårdar, inbäddade i parker och trädgårdar, bondgårdar i en lång, tät rad utmed skogsbrynet, åkerfältens rutor, långa, slingrande vägar, skogar utan gräns och slut. |||||||||||manor houses|embedded in||parks|||farms||||dense||along|the edge of the forest|fields of crops|fields||winding|||||| She saw white churches on steep hills by the lakeshore, mills and mansions embedded in parks and gardens, farmhouses in a long, dense row at the edge of the forest, squares of arable fields, long, winding roads, forests without limit or end.

I början sjöng hon, men hon tystnade snart och tänkte endast på att se ut över den vida, öppna världen framför henne. At first she sang, but she soon fell silent and thought only of looking out over the wide, open world before her.

Till sist slog hon ut med armarna. Finally, she threw her arms out. Det var, som om hon ville ta allt detta i famn, allt detta stora, mäktiga, rika, som hon hade varit avstängd från ända till denna dag. ||||||||||||||||||||shut out||||| Es war, als ob sie all das umarmen wollte, all das Große, Mächtige, Reiche, von dem sie bis zu diesem Tag ausgeschlossen gewesen war. It was as if she wanted to embrace all this, all this great, powerful, rich, which she had been shut out from until this day.

Det dröjde långt in på natten, innan Jan kom hem, och när han kom, kunde han inte göra reda för någonting. Es dauerte bis weit in die Nacht hinein, bis Jan nach Hause kam, und als er dann kam, konnte er sich nichts erklären. It was well into the night before Jan came home, and when he did, he couldn't figure anything out. Han påstod, att han hade varit hos riksdagsmannen och talat med honom, men vad han hade rått dem att göra, det mindes han inte. ||||||||||||||||advised||||||| Er behauptete, er sei bei dem Abgeordneten gewesen und habe mit ihm gesprochen, aber er könne sich nicht erinnern, was er ihnen geraten habe. He claimed that he had been to the Riksdagman and spoken to him, but he did not remember what he had advised them to do.

– Det lönar sej inte te å göra någe, sa han gång på gång. - It doesn't pay to do anything, he said time and time again. Det var det enda besked Kattrina kunde få. That was the only message Kattrina could get.

Jan gick krokig och såg dödssjuk ut. ||bent over|||deathly ill| Jan walked crookedly and looked terminally ill. På rocken hade han mossa och jord. On his coat he had moss and earth. Kattrina frågade om han hade fallit och slagit sig. Kattrina asked if he had fallen and hurt himself.

Nej, det hade han inte, men han hade visst legat på marken en stund. |||||||||lying|||| No, he hadn't, but he had certainly been lying on the ground for a while.

Då var han väl sjuk? Was he sick then?

Nej, inte det heller. No, not that either. Det var bara någonting, som hade stannat. ||||||stopped It was just something that had stopped.

Men vad det var, som hade stannat i det ögonblick, då han förstod, att den lilla flickan hans hade erbjudit sig att rädda stugan åt dem, inte av kärlek, utan därför att hon längtade bort från dem ut i världen, det ville han inte säga. Aber was es war, das in dem Moment aufgehört hatte, als er erkannte, dass sein kleines Mädchen angeboten hatte, das Haus für sie zu retten, nicht aus Liebe, sondern weil sie sich danach sehnte, von ihnen weg in die Welt zu kommen, wollte er nicht sagen. But whatever it was that had stopped at the moment when he understood that his little girl had offered to save the cabin for them, not out of love, but because she longed to be away from them into the world, he didn't want that say.