×

LingQ'yu daha iyi hale getirmek için çerezleri kullanıyoruz. Siteyi ziyaret ederek, bunu kabul edersiniz: çerez politikası.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 21

Kapitel 21

August Där Nol

När Klara Gulla från Skrolycka hade varit borta väl en månad, kom August Där Nol i Prästerud en kväll gående till Askedalarna.

Han hade varit Klara Gullas kamrat i Östanby skolhus under många år, och han hade gått och läst samma sommar som hon. Det var en allvarsam och bra pojke med gott beröm om sig. Föräldrarna var förmögna, och ingen kunde ha en lugnare och bättre framtid att vänta än han.

Under det sista halvåret hade han varit bortrest, och det var först vid hemkomsten, som han fick veta, att Klara Gulla hade gett sig ut i världen för att tjäna ihop tvåhundra riksdaler.

Det var hans mor, som råkade tala om detta för honom, och innan han hade hört henne till slut, tog han sin mössa och gick ut på vägen. Sedan stannade han inte, förrän han stod vid grinden, som ledde in till den lilla gröna gårdsplanen vid Skrolycka.

Men när han hade kommit så långt, fortsatte han inte vandringen, utan där blev han stående och såg framåt stugan.

Kattrina la märke till honom där han stod, och hon gjorde sig ärende till källan efter vatten. Men han varken hälsade eller gjorde det minsta tecken till att han ville tala med henne.

Om en stund kom Jan ner ifrån skogen med ett fång ved på armen. När August Där Nol såg honom närma sig grinden, drog han sig åt sidan, men så snart Jan hade gått igenom den, tog han tillbaka sin plats.

När han hade stått där en stund, slogs fönstret upp till den lilla stugan, som låg på bara ett par armlängders avstånd. Han såg hur Jan satt med sin pipa på ena sidan om fönstret och Kattrina med en strumpstickning på den andra.

– Ja, min snälla Kattrina, sa Jan, nu har vi det riktigt gott på kvällskvisten. Det är bara e enda sak, som jag önskar mej.

– Jag önskar mej hundra, jag, sa Kattrina, å om jag fick dom allihop, skulle jag ändå inte bli nöjd.

– Nej, jag ville bara, att notbindarn eller nån annan läskunnig skulle titta in i stuga, sa Jan, å läsa opp Klara Gullas brev för oss.

– Det brevet har du väl hört så många gånger, sen du fick'et, att du kan läsa opp'et utante ord för ord, svarade Kattrina.

– Det kan väl vara sant, sa Jan, men det är ändå så gott å höra't läsas. Då tycker jag, att den lilla flicka står och talar mä mej, å jag ser hur ögona lyser mot mej för vart ord jag hör.

– Ja, inte har jag någe emot å höra't en gång te, sa Kattrina och tittade ut genom fönstret. Men en sån här ljus å vacker kväll har nog folk sina vägar åt andra håll. En kan inte vänta, att nån ska komma te vår stuga.

– Det skulle smaka mej bättre än vetebröd te kaffe, om jag fick höra Klara Gullas brev, medan jag sitter här å röker, sa Jan. Men jag har visst tröttat ut alla människor här i Askedalarna mä å be dom läsa opp brevet. Nu vet jag inte te vem jag ska vända mej.

Jan ryckte till av förvåning. Han hade knappt talat ut, när dörrn gick upp och August Där Nol stod på tröskeln.

– Kors, här kommer du just som efterskickad, min snälla August, sa Jan, sedan han hade hälsat och bett den främmande sitta ner. Jag har ett brev här, som jag ville be dej läsa opp för oss gamla. Det är från en skolkamrat te dej. Du har kanske ingenting emot å höra hur det går'na.

August Där Nol tog brevet helt stilla och läste upp det. Han sa ut orden långsamt, liksom ville han suga dem i sig på samma gång.

När han hade slutat, sa Jan:

– Det var märkvärdigt, så bra du läser, min snälla August. Aldrig har jag hört Klara Gullas ord ljuda så vackert som i din mun. Vill du inte göra mej den glädjen å läsa igenom brevet en gång te?

Pojken läste brevet för andra gången med samma andakt. Det var, som om han med törstande strupe hade kommit till en vattenkälla.

När han hade slutat, vek han ihop brevet och slätade över det med handen. Han skulle lämna det ifrån sig, men då märkte han visst, att det inte var nog väl ihopalagt, utan han måste göra om det.

Sedan blev han sittande mol tyst, Jan försökte att få ett samtal i gång, men det lyckades inte. Till sist reste pojken sig och skulle gå.

– Det är så gott, när en kan få ett handtag ibland, sa Jan. Jag skulle haft hjälp mä e anna sak också. Det är den här kattungen, som är Klara Gullas. Den skulle allt dö nu, för vi har inte råd å behålla'n, men jag kan inte komma mej för mä å göra slut på'n, å Kattrina har inte hjärta te å dränka'n, ho heller. Vi har just sagt, att vi får tala ve nån främmande.

August Där Nol stammade ett par ord, som ingen kunde höra.

– Du får sätta ner kattungen i en korg, Kattrina, fortfor Jan, så tar August den mä sej å ställer så, att vi aldrig behöver se'n mer.

Hustrun fångade in en liten vit kattunge, som låg och sov i sängen, satte ner den i en gammal korg, band ett kläde över och lämnade alltsammans till pojkstackarn.

– Den här kattungen är jag glad te å bli åv mä, sa Jan. Den är så munter å kvick, den är för mycke lik Klara Gulla själv. Det är bäst, att den kommer bort.

Pojken Där Nol gick åt dörrn utan att säga något, men med ens vände han om, tog Jans hand och tryckte den.

– Tack! sa han. Ni har gett mej mer, än ni själv vet om.

– Det ska du inte tro, min snälla August Där Nol, sa Jan i Skrolycka för sig själv, när pojken var borta. Det där är saker, som jag förstår mej på. Jag vet vad jag har gett dej, å jag vet vem som har lärt mej det.

Kapitel 21 Chapter 21

August Där Nol August There Nol

När Klara Gulla från Skrolycka hade varit borta väl en månad, kom August Där Nol i Prästerud en kväll gående till Askedalarna. ||||||||||||||||Priest's Clearing||||| When Klara Gulla from Skrolycka had been away for about a month, August Där Nol in Prästerud came walking to Askedalarna one evening.

Han hade varit Klara Gullas kamrat i Östanby skolhus under många år, och han hade gått och läst samma sommar som hon. He had been Klara Gulla's friend in Östanby Schoolhouse for many years, and he had gone to school the same summer as her. Det var en allvarsam och bra pojke med gott beröm om sig. He was a serious and good boy with a good reputation. Föräldrarna var förmögna, och ingen kunde ha en lugnare och bättre framtid att vänta än han. ||wealthy||||||||||||| His parents were wealthy, and no one could have a calmer and better future than him.

Under det sista halvåret hade han varit bortrest, och det var först vid hemkomsten, som han fick veta, att Klara Gulla hade gett sig ut i världen för att tjäna ihop tvåhundra riksdaler. For the last six months he had been away, and it was only on his return that he learned that Klara Gulla had gone out into the world to earn two hundred riksdaler.

Det var hans mor, som råkade tala om detta för honom, och innan han hade hört henne till slut, tog han sin mössa och gick ut på vägen. It was his mother who happened to tell him this, and before he had heard her at last, he took his cap and went out into the road. Sedan stannade han inte, förrän han stod vid grinden, som ledde in till den lilla gröna gårdsplanen vid Skrolycka. Then he did not stop until he stood at the gate leading into the little green courtyard at Skrolycka.

Men när han hade kommit så långt, fortsatte han inte vandringen, utan där blev han stående och såg framåt stugan. But when he had come so far, he did not continue his walk, but stood there looking ahead to the cottage.

Kattrina la märke till honom där han stod, och hon gjorde sig ärende till källan efter vatten. ||||||||||||errand|||| Kattrina bemerkte, dass er dort stand, und ging zur Quelle, um Wasser zu holen. Kattrina noticed him where he stood, and she went to the spring for water. Men han varken hälsade eller gjorde det minsta tecken till att han ville tala med henne. But he didn't greet her or make the slightest sign that he wanted to talk to her.

Om en stund kom Jan ner ifrån skogen med ett fång ved på armen. In a moment, Jan came down from the forest with a load of wood on his arm. När August Där Nol såg honom närma sig grinden, drog han sig åt sidan, men så snart Jan hade gått igenom den, tog han tillbaka sin plats. When August Där Nol saw him approaching the gate, he stepped aside, but as soon as Jan had passed through it, he took his place again.

När han hade stått där en stund, slogs fönstret upp till den lilla stugan, som låg på bara ett par armlängders avstånd. ||||||||||||||||||||arm's lengths| When he had stood there for a while, the window was thrown open to the little cottage, which was only a few arm's lengths away. Han såg hur Jan satt med sin pipa på ena sidan om fönstret och Kattrina med en strumpstickning på den andra.

– Ja, min snälla Kattrina, sa Jan, nu har vi det riktigt gott på kvällskvisten. |||||||||||||evening time - "Yes, my dear Kattrina," said Jan, "now we have a good time in the evening. Det är bara e enda sak, som jag önskar mej. There is only one thing I wish for.

– Jag önskar mej hundra, jag, sa Kattrina, å om jag fick dom allihop, skulle jag ändå inte bli nöjd. - 'I wish for a hundred,' said Kattrina, 'and if I got them all, I still wouldn't be satisfied.'

– Nej, jag ville bara, att notbindarn eller nån annan läskunnig skulle titta in i stuga, sa Jan, å läsa opp Klara Gullas brev för oss. - Nein, ich wollte nur, dass der Musiker oder eine andere gebildete Person in die Hütte schaut", sagte Jan, "um den Brief von Klara Galla an uns zu lesen. - "No, I just wanted the notetaker or some other literate person to look into the cabin," said Jan, "to read Klara Galla's letter to us.

– Det brevet har du väl hört så många gånger, sen du fick'et, att du kan läsa opp'et utante ord för ord, svarade Kattrina. |||||||||||got it|||||it out|by heart||||| - Du musst diesen Brief so oft gehört haben, seit du ihn erhalten hast, dass du ihn Wort für Wort lesen kannst", antwortete Kattrina. - You must have heard that letter so many times since you received it that you can read it word for word," replied Kattrina.

– Det kan väl vara sant, sa Jan, men det är ändå så gott å höra't läsas. ||||||||||||||hear it| - That may well be true, said Jan, but it is still so good to hear it read. Då tycker jag, att den lilla flicka står och talar mä mej, å jag ser hur ögona lyser mot mej för vart ord jag hör. Then I think that the little girl is talking to me, and I see how her eyes shine at me for every word I hear.

– Ja, inte har jag någe emot å höra't en gång te, sa Kattrina och tittade ut genom fönstret. - Well, I don't mind hearing it once," said Kattrina, looking out the window. Men en sån här ljus å vacker kväll har nog folk sina vägar åt andra håll. Aber an einem schönen Abend wie diesem gehen die Leute wahrscheinlich woanders hin. But on a bright and beautiful evening like this, people will probably go elsewhere. En kan inte vänta, att nån ska komma te vår stuga. We can't wait for someone to come to our cabin.

– Det skulle smaka mej bättre än vetebröd te kaffe, om jag fick höra Klara Gullas brev, medan jag sitter här å röker, sa Jan. - "It would taste better than wheat bread and coffee if I could hear Klara Galla's letter while I'm sitting here smoking," said Jan. Men jag har visst tröttat ut alla människor här i Askedalarna mä å be dom läsa opp brevet. ||||worn out||||||||||||| But I have tired all the people here in Askedalarna by asking them to read the letter. Nu vet jag inte te vem jag ska vända mej. Now I don't know who to turn to.

Jan ryckte till av förvåning. Jan shrugged in surprise. Han hade knappt talat ut, när dörrn gick upp och August Där Nol stod på tröskeln.

– Kors, här kommer du just som efterskickad, min snälla August, sa Jan, sedan han hade hälsat och bett den främmande sitta ner. ||||||just in time||||||||||||||| - Meine Güte, da bist du ja, mein lieber August", sagte Jan, nachdem er den Fremden begrüßt und gebeten hatte, sich zu setzen. - Oh, my goodness, here you are, my sweet August," said Jan, after he had greeted and asked the stranger to sit down. Jag har ett brev här, som jag ville be dej läsa opp för oss gamla. Det är från en skolkamrat te dej. It's from a school friend of yours. Du har kanske ingenting emot å höra hur det går'na. |||||||||her situation Vielleicht macht es Ihnen nichts aus, zu hören, wie die Dinge laufen. Maybe you don't mind hearing how things are going.

August Där Nol tog brevet helt stilla och läste upp det. Han sa ut orden långsamt, liksom ville han suga dem i sig på samma gång.

När han hade slutat, sa Jan:

– Det var märkvärdigt, så bra du läser, min snälla August. - That was remarkable, how well you read, my sweet August. Aldrig har jag hört Klara Gullas ord ljuda så vackert som i din mun. Never have I heard Klara Gullas' words sound so beautiful as in your mouth. Vill du inte göra mej den glädjen å läsa igenom brevet en gång te? Won't you do me the pleasure of reading the letter once more?

Pojken läste brevet för andra gången med samma andakt. ||||||||reverence Det var, som om han med törstande strupe hade kommit till en vattenkälla. It was as if he had come to a water source with a thirsty throat.

När han hade slutat, vek han ihop brevet och slätade över det med handen. When he had finished, he folded the letter and smoothed it over with his hand. Han skulle lämna det ifrån sig, men då märkte han visst, att det inte var nog väl ihopalagt, utan han måste göra om det. |||||||||||||||||put together|||||| Er wollte sie gerade aushändigen, aber dann merkte er, dass sie nicht gut genug vorbereitet war, und musste sie noch einmal aushändigen. He was going to hand it over, but then he realized that it was not well enough prepared, and he had to do it again.

Sedan blev han sittande mol tyst, Jan försökte att få ett samtal i gång, men det lyckades inte. ||||completely||||||||||||| Then, sitting in silence, Jan tried to get a conversation going, but it didn't work. Till sist reste pojken sig och skulle gå. Finally, the boy got up to leave.

– Det är så gott, när en kan få ett handtag ibland, sa Jan. |||||||||helping hand||| - Es ist so gut, wenn man sich manchmal festhalten kann", sagte Jan. - It's so good, when you can get a handhold sometimes," said Jan. Jag skulle haft hjälp mä e anna sak också. I should have had help with something else too. Det är den här kattungen, som är Klara Gullas. ||||the kitten|||| It is this kitten, which is Klara Gullas. Den skulle allt dö nu, för vi har inte råd å behålla'n, men jag kan inte komma mej för mä å göra slut på'n, å Kattrina har inte hjärta te å dränka'n, ho heller. |||||||||||keep it||||||||||||||||||||drown him|| Es würde jetzt alles sterben, weil wir es uns nicht leisten können, aber ich kann mich nicht dazu durchringen, es zu beenden, und Kattrina bringt es auch nicht übers Herz, es zu ertränken. It would all die now, because we can't afford to keep it, but I can't bring myself to end it, and Kattrina doesn't have the heart to drown it, either. Vi har just sagt, att vi får tala ve nån främmande. ||||||||woe|| We have just said that we can talk to a stranger.

August Där Nol stammade ett par ord, som ingen kunde höra. August Där Nol stammered a few words that no one could hear.

– Du får sätta ner kattungen i en korg, Kattrina, fortfor Jan, så tar August den mä sej å ställer så, att vi aldrig behöver se'n mer. - "Du kannst das Kätzchen in einen Korb legen, Kattrina", fuhr Jan fort, "und August wird es an einen Ort bringen, an dem wir es nie wieder sehen müssen. - "You can put the kitten in a basket, Kattrina," Jan continued, "and August will take it and put it in a place where we never have to see it again.

Hustrun fångade in en liten vit kattunge, som låg och sov i sängen, satte ner den i en gammal korg, band ett kläde över och lämnade alltsammans till pojkstackarn. ||||||||||||||||||||||cloth||||||poor little boy Die Frau fing ein kleines weißes Kätzchen ein, das im Bett schlief, legte es in einen alten Korb, band ein Tuch darüber und gab das Ganze dem Jungen. The wife caught a little white kitten asleep in the bed, put it in an old basket, tied a cloth over it, and gave it all to the boy.

– Den här kattungen är jag glad te å bli åv mä, sa Jan. - This kitten I am happy to be with," said Jan. Den är så munter å kvick, den är för mycke lik Klara Gulla själv. |||||quick|||||||| It is so cheerful and witty, it is too much like Klara Gulla herself. Det är bäst, att den kommer bort. It is best to get rid of it.

Pojken Där Nol gick åt dörrn utan att säga något, men med ens vände han om, tog Jans hand och tryckte den. The boy There Nol went to the door without saying anything, but suddenly he turned around, took Jan's hand and squeezed it.

– Tack! - Thank you! sa han. Ni har gett mej mer, än ni själv vet om. You have given me more than you know.

– Det ska du inte tro, min snälla August Där Nol, sa Jan i Skrolycka för sig själv, när pojken var borta. - Das glaube ich nicht, mein lieber August Där Nol, sagte Jan in Skrolycka zu sich selbst, als der Junge weg war. - Don't think so, my sweet August Där Nol, said Jan in Skrolycka to himself when the boy was gone. Det där är saker, som jag förstår mej på. These are things that I understand. Jag vet vad jag har gett dej, å jag vet vem som har lärt mej det. Ich weiß, was ich euch gegeben habe, und ich weiß, wer mich gelehrt hat. I know what I have given you, and I know who taught me.