Akademisk kvart: Antibiotikaresistens
Jag ska prata om en av de mest utmanande globala hälsofrågorna just nu.
Du tänker nog på coronapandemin. Men det gör faktiskt inte jag.
Akademisk kvart: Antibiotikaresistens
Jag heter Björn Rönnerstrand och doktor i statsvetenskap.
Jag jobbar som forskare på SOM-institutet vid Göteborgs Universitet.
Ett halvår in i covid-19-pandemin har pandemin kostat en miljon människoliv.
I den här akuta pandemiska fasen framstår covid-19 som det stora hotet-
-mot den globala hälsan och den globala ekonomin.
Faktum är att pandemin kan komma att bli en försmak-
-av en hälsokatastrof som kan ta än större proportioner.
Jag skall tala om antibiotikaresistens-
-och vad våra samhällen kan göra för att motverka det här globala hotet.
Tänk dig att du har lite ont i halsen.
Efter några dagar kan du inte ens svälja.
Du går till vårdcentralen och läkarna säger att du ska använda antibiotika.
Du har redan varit hemma från jobbet i några dagar-
-och en kur penicillin, som är en typ av antibiotika, tackar du inte nej till i det läget-
-för att bota den pågående bakteriella infektionen.
Men att använda antibiotika mot bakteriella infektioner har faktiskt ett pris.
Användning av antibiotika leder till antibiotikaresistens-
-och det innebär att bakterier blir motståndskraftiga mot antibiotika.
En överdriven användning av antibiotika ökar och snabbar på utvecklingen av antibiotikaresistens.
Antibiotikaresistens försvårar, eller till och med omöjliggör, behandlingen-
-av infektioner som kräver antibiotika.
Den försvårar transplantationer, operationer och cancerbehandling.
Kort sagt så innebär antibiotikaresistens att mänskligheten har svårt att nyttja-
-den modern medicinens landvinningar.
Redan idag dör närmare 700 000 personer varje år till följd av antibiotikaresistens.
Forskning pekar på att denna siffra mångdubblas i framtiden.
En del forskare menar att upp till 10 miljoner människor kan komma att dö varje år redan 2050-
-om inget görs för att hejda resistensutvecklingen.
Men antibiotikaresistens kan också få ganska dramatiska socioekonomiska konsekvenser.
De ekonomiska konsekvenserna kan bli lika långtgående-
-som de vi såg i samband med den ekonomiska krisen 2008/2009.
I grunden är antibiotikaresistens ett medicinskt problem.
Men det är också uppenbart att det också krävs kunskap om-
-hur samhället och politiken kan ta sig an det här stora hotet.
Tyvärr är dock den samhällsvetenskapliga forskningen om antibiotikaresistens relativt begränsad.
En fråga som samhällsvetare kan ta sig an är frågan om varför det görs så lite-
-åt problemet med antibiotikaresistens.
Om vi kör mot ett stup, varför trycker ingen på bromsen?
Det handlar inte om brist på kunskap.
Att antibiotikaanvändning leder till resistensutveckling har man känt till länge.
Det var faktiskt något som uppfinnaren av penicillinet, Alexander Flemming, påpekade tidigt-
-bland annat i samband med sin Nobelföreläsning i Stockholm i december 1945 .
För att förstå bristen på åtgärder mot antibiotikaresistens-
-tror jag att man kan jämföra med klimatförändringar.
Och pudelns kärna är något som kallas det kollektiva handlandets problem.
Alla utsläpp av klimatgaser bidrar till klimatförändringarna.
Men den enskilda individens bidrag är så begränsat att det inte spelar så stor roll för totalen.
På samma sätt förhåller det sig med antibiotikaresistens.
Det saknas incitament för den enskilda individen att tänka på-
-hur den enskilda kuren antibiotika påverkar den totala resistensutvecklingen-
-vare sig det handlar om patienter eller vårdgivare.
Men det finns fler likheter mellan klimatförändringar och antibiotikaresistens.
De är båda exempel på problem som är gränsöverskridande.
Det spelar ingen roll var i världen man släpper ut klimatgaser-
-det bidrar till den globala uppvärmningen i aIla fall.
Och på ett liknande sätt förhåller det sig med antibiotikaresistens.
Bakterier känner inga gränser och rör sig över jorden i samma hastighet som flyget.
Det betyder att överanvändning av antibiotika och utvecklingen av antibiotikaresistens-
-på andra sidan jorden förr eller senare också är ett problem här i Sverige.
Det saknas idag globala institutioner med resurser och mandat-
-att sanktionera stater med en alltför hög användning av antibiotika.
Sammantaget är antibiotikaresistens alltså ett globalt och gränsöverskridande problem-
-som kräver samarbete genom kollektivt handlande.
Problemets karaktär pekar ut riktningen för den samhällsvetenskapliga forskning som behövs.
Det behövs forskning på många olika nivåer i samhället och utifrån olika teoretiska perspektiv.
Det behövs forskning om på vilket sätt länder kan samarbeta effektivt-
-för att motverka användningen av antibiotika.
Det behövs också forskning om hur administrativa system och politiska faktorer spelar roll -
-för resistensutvecklingen och antibiotikaanvändningen i enskilda länder.
Men det behövs också forskning på individplanet.
Vad påverkar läkares benägenhet att skriva ut antibiotika?
Och vad förklarar vad patienter tycker om antibiotika och antibiotikaresistens?
Jag är med i forskningsprojekt som handlar om just dessa frågor.
Och i några av projekten har vi börjat få fram viktiga resultat.
Jag ska ge några exempel.
Tillsammans med min statsvetarkollega Victor Lapuente-
-har jag undersökt kopplingen mellan korruption och överanvändning av antibiotika.
Utgångspunkten är den stora variation i antibiotikaanvändning som finns i Europa.
Inte bara mellan länder utan även mellan regioner inom samma land.
Den här variationen kan inte helt förklaras-
-av variation i förekomsten av bakteriella infektioner.
Vi kan i stället visa att överanvändning av antibiotika-
-hänger samman med graden av korruption.
Detta gäller både specifikt för korruption i hälso- och sjukvårdssektorn-
-men också när det gäller förekomsten av mutor i samhället.
Det knyter an till tidigare studier som har tittat på kopplingen-
-mellan antibiotikaresistens och korruption på ländernivå.
Vår studie visar att det också finns koppling på regionnivå-
-mellan antibiotikaanvändning och korruption.
I Italien har Kampanien, där korruptionen är utbredd-
-en betydligt större antibiotikaanvändning än Toscana.
På samma sätt förhåller det sig med spanska Katalonien, där det är en hög antibiotikaanvändning-
-jämfört med det relativt okorruperade Baskien.
Den här forskningen är viktig för den visar på vilken betydelse-
-fungerande regelverk och goda samhällsinstitutioner har-
-för vår förmåga att hantera det här växande problemet.
Samtidigt krävs det mer forskning för att-
-varken vår eller tidigare forskning har kunnat visa exakt-
-vad det är som gör att korruption verkar hänga samman med antibiotikaresistens-
-och användning av antibiotika.
Tillsammans med kollegor inom ekonomi, statsvetenskap och medicin-
-har vi studerat faktorer som hänger samman med individers vilja att avstå antibiotika-
-när det är möjligt.
Som nämndes tidigare kan individer kan ha ett kortsiktigt intresse av antibiotikabehandling-
-även om det långsiktigt krävs en minskning-
-i den totala användningen av antibiotika för att motverka antibiotikaresistens.
För att genomföra den här studien använde vi oss av Medborgarpanelen-
-vid SOM-insitutet på Göteborgs universitet.
Där kunde vi göra en enkätundersökning där vi ställde frågor om bland annat inställningen till antibiotika.
Kanske undrar du varför vi är så intresserade av vad patienterna tycker?
I Sverige är det ju läkarna som bestämmer om man ska få antibiotika eller inte.
Läkare har så klart en mycket viktig roll när det gäller förskrivning av antibiotika.
Men det är också viktigt att patienterna är med på banan-
-av flera skäl.
Tidigare forskning visar att vad patienten tycker har stor betydelse för vad läkaren beslutar.
Om patienterna själva är inställda på att avstå antibiotika när det är möjligt-
-är det mindre sannolikt att patienterna är påstridiga och försöker tjata sig till antibiotika.
Om människor är inställda på att begränsa antibiotikaanvändningen-
-söker de sig kanske inte till en annan läkare för att få antibiotika-
-eller vänder sig till Internet för att försöka få tag på antibiotika där.
Vår forskning identifierar vissa faktorer som hänger samman-
-med viljan att frivilligt avstå antibiotikaanvändning-
-och att acceptera en läkares beslut att inte förskriva antibiotika.
Dit hör personlig oro för antibiotikaresistens. Det är av stor betydelse.
Dit hör också att förtroende för hälso- och sjukvården är viktig.
Oro för antibiotikaresistens verkar bidra till viljan att inte använda antibiotika-
-även om det skulle innebära några extra sjukdagar.
Men förtroende för sjukvården är alltså också viktigt.
Förtroende verkar hänga samman med en vilja att acceptera när en läkare säger nej till antibiotika.
De här fynden tycker jag är viktiga eftersom de visar hur det svenska samhället-
-kan arbeta för att minimera onödig användning av antibiotika.
Att sprida kunskap förefaller vara mycket viktigt.
I alla fall i den mån den gör att människor förstår betydelsen av att inte använda antibiotika i onödan.
Men även förtroende för sjukvården verkar vara viktigt-
-så där kan man fundera kring hur man kan bibehålla förtroendet-
-eller till och med öka förtroendet.
Den här korta föreläsningen har handlat om antibiotikaresistens.
Människan sitter nu i en svår situation-
-där många av den moderna medicinens landvinningar utmanas.
Men det finns trots allt hopp.
Paradoxalt nog verkar covid-19-pandemin bidra genom att visa vägen.
Under de första åtta månaderna av 2020 sjönk antalet recept-
-på antibiotika i den svenska primärvården med 16 procent jämfört med samma period i fjol. Det är för tidigt att säga vad som ligger bakom minskningen av antibiotikaanvändningen.
Men en trolig förklaring handlar om efterlevnaden av rekommendationerna i samband med covid-19.
Troligen kan de insatser som har gjorts för att begränsa pandemin-
-också ha gjort att förekomsten av bakteriella infektioner har minskat.
Därför finns inte samma behov av att använda antibiotika.
Så jag avslutar den här föreläsningen med en klyscha och en uppmaning:
Tänk globalt, agera lokalt.
Så fortsätt tvätta dina händer!
gu.se
