Kapitel 23: Minnen (3)

Liam var väldigt motspänstig, men Siobhan ville att det skulle fungera. Liam was very reluctant, but Siobhan wanted it to work. Och det gjorde det.”

Edward, Carlisle och Rosalie slog sig ner i fåtöljerna och fortsatte prata. Edward, Carlisle and Rosalie sat down in the armchairs and continued talking. Jacob satte sig bredvid Seth och såg uttråkad ut. Jacob sat down next to Seth and looked bored. Att döma av hur tunga hans ögonlock var, gissade jag att han snart skulle somna. Judging by how heavy his eyelids were, I guessed he would soon fall asleep.

Jag lyssnade, men min uppmärksamhet var splittrad. I listened, but my attention was divided. Renesmee berättade fortfarande om vad hon varit med om. Renesmee still told about what she had been through. Jag stod med henne vid panoramafönstren, vaggade henne medan vi såg varandra djupt i ögonen. I stood with her at the panoramic windows, rocking her while we looked each other deep in the eyes.

Jag insåg att det inte fanns någon anledning för de andra att sitta ner. I realized that there was no reason for the others to sit down. Det var precis lika bekvämt att stå, lika vilsamt som det hade varit att ligga i en säng. It was just as comfortable to stand, as restful as it had been to lie in a bed. Jag visste att jag skulle kunna stå så här i en vecka utan att röra mig, och känna mig lika utvilad efteråt som jag gjorde nu. I knew I could stand like this for a week without moving, and feel as rested afterwards as I did now.

De måste sitta av gammal vana. They have to sit out of old habit. Människor skulle reagera om någon stod upp i flera timmar utan att så mycket som skruva på sig. Die Leute würden reagieren, wenn jemand mehrere Stunden aufstand, ohne es auch nur zu vermasseln. People would react if someone stood up for several hours without so much as screwing themselves up. Till och med nu såg jag Rosalie dra fingrarna genom håret, medan Carlisle lade benen i kors. Even now I saw Rosalie pull her fingers through her hair, while Carlisle crossed her legs. Små rörelser för att inte vara för stilla, vara för mycket vampyr. Kleine Bewegungen, um nicht zu still zu sein, um nicht zu sehr wie ein Vampir zu wirken. Small movements to not be too still, to be too much vampire. Jag måste iaktta dem och börja öva. I have to watch them and start practicing.

Jag flyttade över tyngdpunkten till vänstra benet. I moved the center of gravity to the left leg. Det kändes lite fånigt. It felt a little silly.

Kanske försökte de bara ge mig lite tid i fred med min baby – utan att ta några onödiga risker. Maybe they were just trying to give me some time in peace with my baby - without taking any unnecessary risks.

Renesmee fortsatte gå igenom varje minut av sina dagar, och det kändes som om hon ville berätta lika mycket som jag ville veta. Renesmee kept going through every minute of her days, and it felt like she wanted to tell as much as I wanted to know. Det oroade henne att jag hade missat så mycket – som sparvarna som hoppat närmare och närmare medan Jacob hållit henne och de hade stått alldeles stilla bredvid en av de stora hemlockarna. Es beunruhigte sie, dass ich so viel verpasst hatte - wie zum Beispiel die Spatzen, die immer näher kamen, während Jacob sie auf dem Arm hielt, und die ganz still neben einer der großen Hemlocktannen gestanden hatten. It worried her that I had missed so much - like the sparrows that jumped closer and closer while Jacob held her and they had stood completely still next to one of the big home locks.

Fåglarna kom aldrig nära Rosalie. The birds never came close to Rosalie. Den förskräckligt otäcka vita vätskan – välling – som Carlisle hällt i hennes kopp. The horribly nasty white liquid - gruel - that Carlisle poured into her cup. Den luktade som sur jord. It smelled like sour soil. Sången Edward hade nynnat för henne, som var så perfekt att Renesmee spelade upp det minnet för mig två gånger – till min förvåning fanns jag i bakgrunden i det minnet. Das Lied, das Edward ihr vorgesummt hatte und das so perfekt war, dass Renesmee mir diese Erinnerung zweimal vorspielte - zu meiner Überraschung war ich im Hintergrund dieser Erinnerung. The song Edward had hummed for her, which was so perfect that Renesmee played that memory for me twice - to my surprise I was in the background of that memory. Jag låg alldeles stilla, men såg väldigt blåslagen ut. I lay completely still, but looked very bruised. Jag ryste när jag mindes den tiden ur mitt eget perspektiv. I shuddered when I remembered that time from my own perspective. Den fruktansvärda elden … The terrible fire…

Efter nästan en timme satt de andra fortfarande och pratade, medan Seth och Jacob snarkade i kör i soffan, när Renesmees minnen började bli suddiga och blekna. After almost an hour, the others were still sitting and talking, while Seth and Jacob snored in a choir on the sofa, when Renesmee's memories began to blur and fade. Jag skulle just ropa panikslaget på Edward – var det något fel med henne? I was just about to shout at Edward - was there something wrong with her? – när hennes ögonlock fladdrade till och stängdes. - when her eyelids fluttered and closed. Hennes rosa små läppar formades till ett runt O när hon gäspade, och hon öppnade inte ögonen igen. Her pink little lips were shaped into a round O when she yawned, and she did not open her eyes again.

Hennes hand föll ner från mitt ansikte när hon somnade, och hennes ögonlock fick samma bleka lavendelnyans som lätta moln före soluppgången. Her hand fell from my face as she fell asleep, and her eyelids got the same pale lavender shade as light clouds before sunrise. Försiktigt lyfte jag hennes hand mot min kind igen och höll den kvar. I gently lifted her hand to my cheek again and held it. Först såg jag ingenting, men snart började färger fladdra omkring som fjärilar i hennes tankar. At first I saw nothing, but soon colors began to flutter around like butterflies in her mind.

Jag stod som hypnotiserad och iakttog hennes drömmar. Det fanns inget sammanhang i dem, bara färger, former och ansikten. There was no context in them, only colors, shapes and faces. Det gladde mig hur ofta mitt ansikte – båda mina ansikten, otäck människa och magnifik vampyr, dök upp i hennes omedvetna tankar. I was glad how often my face - both my faces, nasty man and magnificent vampire, appeared in her unconscious thoughts. Oftare än Edward och Rosalie. More often than Edward and Rosalie. Lika ofta som Jacob – men jag försökte låta bli att reta mig på det. As often as Jacob - but I tried not to tease myself about it.

För första gången förstod jag hur Edward orkat sitta och titta på mig natt efter natt, bara för att höra mig prata i sömnen. Zum ersten Mal wurde mir klar, wie Edward mich Nacht für Nacht beobachten konnte, nur um mich im Schlaf reden zu hören. For the first time, I understood how Edward managed to sit and watch me night after night, only to hear me talk in my sleep. Jag skulle kunna iaktta Renesmees drömmar för alltid. I could observe Renesmee's dreams forever.

Förändringen i Edwards tonfall fångade min uppmärksamhet när han sa: ”Äntligen”, och vände sig mot fönstret. Die Veränderung in Edwards Tonfall erregte meine Aufmerksamkeit, als er sagte: "Endlich", und sich zum Fenster drehte. The change in Edward's tone caught my attention as he said, "Finally," and turned to the window.

Kvällen utanför var mörkt violett, men jag kunde se lika långt som förut. Die Nacht draußen war dunkelviolett, aber ich konnte genauso weit sehen wie vorher. The evening outside was dark violet, but I could see as far as before. Ingenting doldes av mörkret, allt hade bara skiftat färg. Nothing was hidden by the darkness, everything had just changed color.

Leah reste sig upp och slank in i skogen samtidigt som Alice dök upp på andra sidan skogen. Leah stand auf und schlüpfte in den Wald, als Alice auf der anderen Seite des Waldes erschien. Leah got up and slid into the forest while Alice appeared on the other side of the forest. Hon svingade sig fram och tillbaka i en gren som en trapetsartist innan hon kastade sig över floden i en elegant båge. She swung back and forth in a branch like a trapeze artist before throwing herself across the river in an elegant arc. Esme tog ett mer traditionellt språng, medan Emmett rusade rakt igenom floden och skvätte upp vatten så långt att det stänkte på fönstren. Esme took a more traditional leap, while Emmett rushed straight through the river and splashed water so far that it splashed on the windows. Till min förvåning dök också Jasper upp, och hans effektiva språng verkade nedtonat, behärskat, efter de andras. To my surprise, Jasper also appeared, and his effective leap seemed toned down, controlled, after the others.

Det breda leendet på Alices läppar kändes bekant på ett suddigt, avlägset sätt. The wide smile on Alice's lips felt familiar in a blurred, distant way. Alla log plötsligt mot mig: Esme rart, Emmett upprymt, Rosalie lite överlägset, Carlisle överseende, Edward förväntansfullt. Plötzlich lächelten mich alle an: Esme süß, Emmett aufgeregt, Rosalie leicht überlegen, Carlisle nachsichtig, Edward erwartungsvoll. Everyone suddenly smiled at me: Esme nice, Emmett elated, Rosalie a little superior, Carlisle indulgent, Edward expectant.

Alice skuttade in i rummet före alla andra, med händerna utsträckta framför sig och otåligheten som en nästan synbar aura omkring sig. Alice rushed into the room before everyone else, with her hands outstretched in front of her and impatience like an almost visible aura around her. I handen höll hon en mässingsnyckel med en stor sidenrosett. In ihrer Hand hielt sie einen Messingschlüssel mit einer großen Seidenrosette. In her hand she held a brass key with a large silk bow.

Hon höll fram nyckeln mot mig, och jag tog ett säkrare grepp om Renesmee med högra armen för att kunna ta emot den. Sie hielt mir den Schlüssel hin, und ich hielt Renesmee mit meinem rechten Arm fester, um ihn entgegenzunehmen. She held out the key to me, and I took a safer grip on Renesmee with my right arm to receive it.

”Grattis på födelsedagen!” pep hon. "Happy Birthday!" pep hon.

Jag himlade med ögonen. I rolled my eyes. ”Ingen börjar räkna på den exakta dagen”, påminde jag henne. "No one starts counting on the exact day," I reminded her. ”Första födelsedagen är vid årsskiftet, Alice.” "Der erste Geburtstag ist zur Jahreswende, Alice." "The first birthday is at the turn of the year, Alice."

Hennes leende blev triumferande. ”Vi firar inte din vampyrfödelsedag. We do not celebrate your vampire birthday. Inte än. Not yet. Det är den trettonde september, Bella. It's the thirteenth of September, Bella. Grattis på nittonårsdagen!”