×

Ми використовуємо файли cookie, щоб зробити LingQ кращим. Відвідавши сайт, Ви погоджуєтесь з нашими правилами обробки файлів «cookie».

image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 6 : Ryktet om den... (3)

Kapitel 6 : Ryktet om den... (3)

– Bra, då har jag bara en fråga till, fortsatte Erik och sänkte sen rösten undan för undan för att få fram en absolut tystnad bland åskådarna.

– Får jag skada dom hur mycket som helst? Bryta en arm eller slå av ett näsben till exempel?

Från och med nu släppte Erik inte straffprefekterna med blicken. När klubbmästaren som väntat upprepat regeln att allt var tillåtet och ingen fick komma in i rutan högg sig Erik snabbt kvar i initiativet.

Han sänkte rösten ytterligare och talade med tänderna hårt sammanpressade fast med tydliga läpprörelser så att tänderna skulle synas.

– Du där med näsan. Jag ska slå av näsan för dej ungefär mitt på. Du kan räkna med förstörd skjorta och brallor förutom att du snart måste iväg i en taxi till sjukhus.

– Och du där tjockis är du högerhänt eller vänsterhänt?

– Högerhänt, svarade straffprefekten med precis den växande osäkerhet i rösten som måste till.

– Bra. Då ska jag bryta din vänstra arm rakt av vid armbågsleden. Har ni förstått vad jag säger?

Dom flinade upp sig lite nervöst och rörde på sina löjliga garder samtidigt som dom tog ett tveksamt steg framåt så att dom var inom räckvidd. Erik övervägde om han skulle fortsätta taktiken ytterligare och eventuellt först erbjuda straffprefekterna att lägga sig ner på knä och krypa ut redan innan det hade börjat. Men för det första skulle det vara ett uppenbart orimligt förslag och om den tysta publiken skrattade för högt skulle stämningen kunna brytas och det var inte bra om stämningen bröts.

Den högerhänte tjockisen stod till höger, aningen bakom den långe med näsan. Det skulle vara lätt att träffa den långe med en vänsterkrok efter ett snabbt steg framåt, men det skulle knappast gå att få en ren träff på näsan och skulle följaktligen inte tjäna mycket till. Erik borrade in blicken i killen med näsan och höjde sakta händerna ur fickorna, så sakta att de skulle fascineras av rörelsen i stället för att gå till anfall eftersom dom inte kunde slåss. Nu hade han dom fast. Nu skulle det gå.

Mitt i den långsamma handrörelsen tog han ett plötsligt dubbelsteg framåt och träffade tjockisen med en lång spark i underlivet – det kändes på träffen att den satt så gott som perfekt – och i den fortsatta rörelsen framåt roterade han som i en diskusring för att få kraft när han sköt höger armbåge i swing upp mot den långes ansikte (han höll vänster hand runt höger knytnäve för att få maximal kraft i träffen) och tyngden av träffen slog givetvis undan den töntiga garden och med ryggen snett mot den långe kände han hur det krasade mot armbågen när den roterande rörelsen avslutades.

Sen steg han tillbaks i utgångsställning för att bedöma fortsättningen. Den tjocke stod kvidande framåtböjd och den långe hade slungats raklång baklänges.

Men Erik hade träffat för lågt med armbågen, över munnen i stället för över näsan. Det hettade vid armbågen och han förstod att han hade sår efter tänder. Det enda som hördes från publiken var lite jubel och applåder uppifrån de finska servitriserna på första raden.

Det hade alltså lyckats bara till hälften. Han måste fortsätta snabbt. Den långe skulle inte komma på fötter särskilt raskt, han var vid medvetande men tydligt chockad och kände sig med ena handen över munnen. Den tjocke var däremot på väg att samla sig. Det fick bli den tjocke först.

Han sprang fram och slog några slag nerifrån och upp mot den tjockes ansikte för att räta upp motståndaren och få lite större träffyta. Sen några slag mot magen så att han vek sig och sjönk ihop så att det skulle bli tid över för att slå av näsan på den långe som nu var på väg att sätta sig upp. Det skulle vara snabbast och lättast att sparka in näsan men inte psykologiskt riktigt om han verkligen ville ha det här till sin sista fajt i rutan med straffprefekter. Det måste göras på ett sätt som egentligen var värre.

Han gick fram till den långe och tog honom i håret och fällde honom bakåt med tillräcklig kraft för att bakhuvudet skulle slå mot cementgolvet. Sen satte han sig ner med knäet över den långes vänsterarm och såg ett kort ögonblick in i de skräckfyllda ögonen. Överläppen var spräckt nästan ända upp till näsborrarna. Blodet pulserade fram.

– Vi sa ju näsan, var det inte det jag lovade dej, sa han tillräckligt högt för att det skulle höras längst upp till sista realskoleåskådare. Sen slog han med handkanten och full kraft rakt över den liggandes näsrot. Det kändes nästan som om handkanten skar ända in till kindbenen genom det krasande brosket. Och så kom naturligtvis en flod av blod ut över ansiktet på den långe.

Erik gick tillbaks mitt in på plattan och väntade tills den långe kravlat upp i den ställning han nu rimligtvis måste kravla upp. På knä.

– Det är bra att du redan är på knä. Nu vill jag att du ska krypa ut härifrån innan något ännu värre händer.

Erik kände att det rann blod nerför höger underarm. Han måste ha fått ett djupt jack av killens framtänder.

Smärtan och stelheten skulle i vart fall inte komma på ett bra tag så han kunde räkna sig som oskadd för fortsättningen.

– Kryp! Hörde du inte att du skulle krypa!

Erik närmade sig sakta, medvetet sakta, den knästående snörvlande chockade straffprefekten (vad i helvete skulle han ta sig till om killen inte hade vett att krypa ut?). Han tog ytterligare ett steg närmare samtidigt som han såg i ögonvrån att den tjocke var på väg upp på fötter. Nu var det bråttom.

– Kryp! För sista gången kryp innan jag bryter en arm på dej också!

Då kröp killen ut och hasade ner på marken utanför rutan. Han grät för att chocken möjligen höll på att släppa och för förödmjukelsen och kanske för att det började gå upp för honom att han saknade både en del tänder och ett näsben. Några av hans klasskamrater kom fram och rätade på honom och började släpa honom bort från platsen.

Erik vände sig sakta mot den tjocke och körde ner händerna i fickorna samtidigt som han studerade resultatet av sina träffar. Hittills skulle det bli ett blått öga. Men nu var frågan om han verkligen måste bryta av armen på killen. Armbågsleden är seg och hård och dessutom skulle smärtan bli så outhärdlig att killen antagligen skulle svimma vrålande. Var det möjligt att dom inte skulle ingripa då? Man kunde ju tänka sig att låtsas genomföra det och hålla honom vrålande och tjutande så länge att dom inte stod ut utan rusade in och stoppade det hela. Men killen var så rädd att han nästan skakade så det skulle kanske kunna gå på ett bättre sätt.

– Jaha, sa Erik med spelad lenhet, då var det din tur. Det var armen som skulle av vid vänster armbågsled, sa vi inte det?

Han väntade ett kort ögonblick innan han fortsatte. Det var ungefär tre meter emellan dem, ett gott avstånd för fortsättningen.

– Svara nu, var det inte det vi sa? Vänster arm, för du var väl högerhänt?

Inget svar. Skräcken kom stigande i straffprefektens ögon och blicken flackade lite mot rådsmedlemmarna och fjärderingarna. Erik ville inte släppa honom med blicken men såvitt han kunde se i ögonvrån stod alla fullkomligt stilla bland rådsmedlemmarna. Var dom så grymma att dom verkligen ville se det här?

– Svara nu, är du högerhänt, res på dej ordentligt förresten. Nå!

– Jaa... svarade killen med röst som sprack.

Det var utmärkt.

– Det kommer att göra ont, så ont att du inte ens kan göra dej en föreställning om det. Du kommer att tjuta som en gris, hela skolan kommer att höra det och tro att vi har grisslakt här. Du fattar kanske inte hur ont det kommer att göra?

Erik tog ett steg närmare, fortfarande med händerna i fickorna. Fortfarande inte så mycket som en ansats till ingripande från den alldeles tysta, fruktansvärt tysta publiken.

– Men när du körs till sjukhuset kommer du att ha förlorat medvetandet och sen söver dom dej innan dom börjar operera.

Erik tog ett kort långsamt steg närmare. Avståndet var två meter. Snart skulle han befinna sig inom räckhåll. Med händerna i fickorna inbjöd han till en tjurrusning. Det skulle gå att stoppa med en spark och sen fick man börja om. Men helst ingen tjurrusning, killen måste hållas handlingsförlamad.

– Du kommer kanske aldrig att kunna använda armen ordentligt, jag vet ju inte vad dom har för stil på kirurgerna i Katrineholm. Vet du? Svara grabbjävel, är det bra eller dåliga kirurger i Katrineholm!

Skräcken steg i hans ögon. Ingen tendens, inte minsta ryckning som tydde på att han skulle gå till anfall. Dags att vända kurvan nedåt, han skulle inte klara mer utan att börja slåss och då blev det hela oundvikligt.

– Men du ska få en chans, en sista chans. Vill du ha det?

Nu måste ju den jäveln svara i alla fall.

– Vill du ha en sista chans, hör du vad jag säger!

Här måste ju svaret bli ja.

– Jaa...

– Okey så här kan vi göra.

Erik tog ett steg till. Nu var han innanför anfallsradien. Gällde att se upp.

– Lägg dej ner på knä och kryp ut.

Sus bland publiken som stått knäpptyst i blodtörstig väntan på att verkligen få se det oerhörda hända.

– Lägg dej ner på knä och kryp ut innan jag räknat till...

Erik tänkte efter. Tre skulle bli för kort.

– ... innan jag räknat till tio. Du ska vara ute före tio och det är din absolut sista chans. Har du förstått vad jag säger?

– Jaa... din jävel...

Gråten var nära. Inte bra, det betydde att rädslans temperatur höll på att sjunka så att det skulle kunna bli ett desperat motanfall i alla fall. Vad gjorde han då? Långsam metodisk misshandel tills straffprefekten inte kunde försvara sig längre och så ännu en ”sista chans”. Men om inte...

– Jag börjar räkna nu. Ett...

Då började dom förbannade hejaramsorna. Publiken uppmanade straffprefekten att inte vara feg, att inte bete sig som en råtta, dom hånade honom och hotade med att kalla honom råtta. Förmodligen därför att dom ville se hur han fick armen avbruten.

– Två...

Upphetsningen steg. Inte fanns det väl någon som trodde att tjockisen skulle vinna nu? Hur skulle tjockisen ensam kunna hämnas för det som hänt, hur skulle han ensam kunna vinna en lång hård fajt mot en som var mindre men starkare och snabbare och dessutom kunde allt det han inte kunde?

– Tre...

Tjockisen tvekade och såg sig omkring. Erik sträckte med en mycket långsam rörelse ut händerna framför sig, flätade fingrarna in i varandra och sträckte sig liksom morgonsömnig så att det knakade i fingerlederna.

– Fyra...

Gormandet steg bland gymnasisterna, realskolans hån hade dött ut. Fjärderingarna och rådsmedlemmarna stod alldeles tysta.

– Fem...

Skulle han fortsätta att hota killen? Den idioten hade ju inte ens börjat ge sig ner på knä. Samtidigt inte ett tecken på att han tänkte gå till anfall.

-Sex...

Vad i helvete skulle han göra när han kom till tio? Slå killen med höger och vänster mot ansiktet så att han vacklade baklänges ut ur rutan? Vad hände om nån föll ur rutan? Nej det räknades förmodligen inte.

– Sju...

Varför hade han tagit till med någonting så häftigt? Jo det var nödvändigt med nivå av det slaget för att få fart på rädslan men det var också nödvändigt att till punkt och pricka genomföra hotet om han ville vara sista gången i rutan, eller var det inte så, var dom redan tillräckligt rädda för att aldrig mera försöka?

-Åtta...

Han såg in i tjockisens ögon. Gråten var på väg och han flackade med blicken efter en hjälp som tydligen inte skulle komma. Det kanske skulle gå i alla fall.

– Nio...

En liten rörelse, som en ryckning i höftleden på straffprefekten. Antingen skulle det gå efter tio eller också måste han sätta igång en utdragen misshandel. Hellre en utdragen misshandel än att verkligen bryta armen av honom.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 6 : Ryktet om den... (3) Chapter 6 : Rumor of the... (3) 6. Bölüm : Söylenti... (3)

– Bra, då har jag bara en fråga till, fortsatte Erik och sänkte sen rösten undan för undan för att få fram en absolut tystnad bland åskådarna. - Good, then I only have one more question," Erik continued, then gradually lowered his voice to ensure absolute silence among the spectators.

– Får jag skada dom hur mycket som helst? Bryta en arm eller slå av ett näsben till exempel?

Från och med nu släppte Erik inte straffprefekterna med blicken. From||||||||| From now on, Erik did not take his eyes off the penalty prefects. Şu andan itibaren Erik gözlerini ceza başkanlarından ayırmadı. När klubbmästaren som väntat upprepat regeln att allt var tillåtet och ingen fick komma in i rutan högg sig Erik snabbt kvar i initiativet. ||||repeatedly stated|||||||||||||struck||||||the initiative When the club master, as expected, repeated the rule that everything was allowed and no one could enter the box, Erik quickly stuck to the initiative.

Han sänkte rösten ytterligare och talade med tänderna hårt sammanpressade fast med tydliga läpprörelser så att tänderna skulle synas. |||||||||||||lip movements||||| He lowered his voice even further and spoke with his teeth tightly pressed together but with clear lip movements so that the teeth would be visible.

– Du där med näsan. - You with the nose. Jag ska slå av näsan för dej ungefär mitt på. I will hit you in the nose roughly in the middle. Du kan räkna med förstörd skjorta och brallor förutom att du snart måste iväg i en taxi till sjukhus. ||||destroyed|shirt||pants||||||||||| You can count on a ruined shirt and pants besides that you will soon have to take a taxi to the hospital. Gömleğinizin ve pantolonunuzun mahvolacağına ve yakında bir taksiyle hastaneye gitmek zorunda kalacağınıza güvenebilirsiniz.

– Och du där tjockis är du högerhänt eller vänsterhänt? |||fatty|||||left-handed – And you there, chubby, are you right-handed or left-handed?

– Högerhänt, svarade straffprefekten med precis den växande osäkerhet i rösten som måste till. Right-handed||penalty prefect||||||||||

– Bra. Då ska jag bryta din vänstra arm rakt av vid armbågsleden. ||||||||||elbow joint Then I will break your left arm straight off at the elbow joint. Har ni förstått vad jag säger?

Dom flinade upp sig lite nervöst och rörde på sina löjliga garder samtidigt som dom tog ett tveksamt steg framåt så att dom var inom räckvidd. |||||||||||guardians|||||||||||||| They grinned a little nervously and moved their ridiculous guards while taking a hesitant step forward so that they were in range. Erik övervägde om han skulle fortsätta taktiken ytterligare och eventuellt först erbjuda straffprefekterna att lägga sig ner på knä och krypa ut redan innan det hade börjat. |||||||||possibly||offer||||||||||||||| Erik considered whether he should continue the tactic further and possibly first offer the penalty prefects to kneel down and crawl out even before it had started. Men för det första skulle det vara ett uppenbart orimligt förslag och om den tysta publiken skrattade för högt skulle stämningen kunna brytas och det var inte bra om stämningen bröts. ||||||||obvious||||||||||||||be broken||||||||was broken But firstly, it would be an obviously unreasonable proposal and if the silent audience laughed too loudly, the mood could be broken and it was not good if the mood was broken.

Den högerhänte tjockisen stod till höger, aningen bakom den långe med näsan. ||the chubby one|||||||tall one|| The right-handed fat man stood on the right, slightly behind the tall one with the nose. Det skulle vara lätt att träffa den långe med en vänsterkrok efter ett snabbt steg framåt, men det skulle knappast gå att få en ren träff på näsan och skulle följaktligen inte tjäna mycket till. |||||||tall man||||||||||||||||||||||||||| It would be easy to hit the tall one with a left hook after a quick step forward, but it would hardly be possible to get a clean hit on the nose and consequently would not be of much use. Erik borrade in blicken i killen med näsan och höjde sakta händerna ur fickorna, så sakta att de skulle fascineras av rörelsen i stället för att gå till anfall eftersom dom inte kunde slåss. |drilled||||||||||||||||||be fascinated by|||||||||||||| Erik drilled his eyes into the guy with his nose and slowly raised his hands from his pockets, so slowly that they would be fascinated by the movement instead of attacking because they couldn't fight. Nu hade han dom fast. Now he had them for sure. Nu skulle det gå. Now it should work.

Mitt i den långsamma handrörelsen tog han ett plötsligt dubbelsteg framåt och träffade tjockisen med en lång spark i underlivet – det kändes på träffen att den satt så gott som perfekt – och i den fortsatta rörelsen framåt roterade han som i en diskusring för att få kraft när han sköt höger armbåge i swing upp mot den långes ansikte (han höll vänster hand runt höger knytnäve för att få maximal kraft i träffen) och tyngden av träffen slog givetvis undan den töntiga garden och med ryggen snett mot den långe kände han hur det krasade mot armbågen när den roterande rörelsen avslutades. ||||hand movement|||||double step||||||||||||||the impact|||||||||||continued|||rotated|||||discus ring|||||||||elbow||||||the tall one|||||||||||||||||weight||||||||||||||||||||crunched||elbow|||rotating|| In the middle of the slow hand movement, he took a sudden double step forward and hit the fat guy with a long kick to the groin - it felt from the hit that it landed almost perfectly - and in the continued movement forward he rotated as in a discus ring to gain power as he shot his right elbow up in a swing towards the face of the tall guy (he held his left hand around his right fist to maximize the power of the hit) and the weight of the hit obviously knocked away the silly guard and with his back angled towards the tall guy, he felt the crunch against his elbow as the rotating movement came to an end.

Sen steg han tillbaks i utgångsställning för att bedöma fortsättningen. ||||||||assess| He then returned to the starting position to assess what to do next. Den tjocke stod kvidande framåtböjd och den långe hade slungats raklång baklänges. |||groaning||||||been thrown|| The fat man was hunched over, whimpering, and the tall man had been thrown straight backwards.

Men Erik hade träffat för lågt med armbågen, över munnen i stället för över näsan. But Erik had hit too low with his elbow, over the mouth instead of over the nose. Det hettade vid armbågen och han förstod att han hade sår efter tänder. |burned||||||||||| It burned at the elbow and he understood that he had wounds from teeth. Det enda som hördes från publiken var lite jubel och applåder uppifrån de finska servitriserna på första raden. ||||||||||applause|||||||row The only thing heard from the audience was some cheering and applause from the Finnish waitresses in the front row.

Det hade alltså lyckats bara till hälften. So it was only half successful. Han måste fortsätta snabbt. Den långe skulle inte komma på fötter särskilt raskt, han var vid medvetande men tydligt chockad och kände sig med ena handen över munnen. ||||||his feet||||||conscious|||shocked|||||||| The tall man would not get to his feet very quickly, he was conscious but clearly shocked and felt one hand over his mouth. Den tjocke var däremot på väg att samla sig. |||||||gather himself| Det fick bli den tjocke först.

Han sprang fram och slog några slag nerifrån och upp mot den tjockes ansikte för att räta upp motståndaren och få lite större träffyta. ||||||||||||the fat one||||straighten up||||||| He ran forward and threw a few punches from below and up to the fat man's face to straighten his opponent and get a little more impact. Sen några slag mot magen så att han vek sig och sjönk ihop så att det skulle bli tid över för att slå av näsan på den långe som nu var på väg att sätta sig upp. ||||the stomach|||||||||||||||||||||||||||||||| Then a few blows to the belly so that he gave way and sank down so that there would be time to knock off the nose of the tall man who was now about to sit up. Sonra karnına birkaç darbe indirdi, böylece yere yığıldı ve şimdi ayağa kalkmak üzere olan uzun adamın burnunu kırmak için zamanı olacaktı. Det skulle vara snabbast och lättast att sparka in näsan men inte psykologiskt riktigt om han verkligen ville ha det här till sin sista fajt i rutan med straffprefekter. |||||easiest|||||||||if|||||||||||||| It would be quickest and easiest to kick in the nose but not psychologically correct if he really wanted this to be his last fight in the box with penalty prefects. Det måste göras på ett sätt som egentligen var värre. ||be done||||||| It must be done in a way that was actually worse.

Han gick fram till den långe och tog honom i håret och fällde honom bakåt med tillräcklig kraft för att bakhuvudet skulle slå mot cementgolvet. ||||||||||||||||||||back of the head||||the cement floor He approached the tall one and grabbed him by the hair, throwing him backward with enough force for the back of his head to hit the concrete floor. Sen satte han sig ner med knäet över den långes vänsterarm och såg ett kort ögonblick in i de skräckfyllda ögonen. ||||||||||left arm|||||||||| Then he sat down with his knee over the tall one's left arm and looked for a brief moment into his terrified eyes. Överläppen var spräckt nästan ända upp till näsborrarna. Upper lip||||||| The upper lip was split almost up to the nostrils. Blodet pulserade fram. |pulsed forward|

– Vi sa ju näsan, var det inte det jag lovade dej, sa han tillräckligt högt för att det skulle höras längst upp till sista realskoleåskådare. ||||||||||||||||||||||||secondary school observer - We said the nose, wasn't that what I promised you," he said loudly enough to be heard by the last realskole spectator. - Burun dedik, size söz verdiğim şey bu değil miydi?" dedi ortaokul seyircilerinin sonuncusu tarafından duyulabilecek kadar yüksek sesle. Sen slog han med handkanten och full kraft rakt över den liggandes näsrot. ||||the heel of his hand||||||||bridge of nose Then he struck with the edge of his hand and full force right over the root of the lying person's nose. Sonra elinin kenarıyla ve tüm gücüyle yalan söyleyen kişinin burnunun köküne vurdu. Det kändes nästan som om handkanten skar ända in till kindbenen genom det krasande brosket. |||||the edge of the hand||||||||| It almost felt as if the edge of the hand was cutting all the way to the cheekbones through the crunching cartilage. Sanki elin kenarı çıtırdayan kıkırdakları elmacık kemiklerine kadar kesiyormuş gibi hissediliyordu. Och så kom naturligtvis en flod av blod ut över ansiktet på den långe. Ve sonra, tabii ki, uzun adamın yüzünden bir kan nehri aktı.

Erik gick tillbaks mitt in på plattan och väntade tills den långe kravlat upp i den ställning han nu rimligtvis måste kravla upp. ||||||||||||crawled|||||||||crawl up| Erik went back to the middle of the slab and waited until the tall man had climbed up to the position he now reasonably had to climb up. Erik levhanın ortasına geri döndü ve uzun adam şimdi makul olarak tırmanması gereken pozisyona tırmanana kadar bekledi. På knä.

– Det är bra att du redan är på knä. It's good that you are already on your knees. Nu vill jag att du ska krypa ut härifrån innan något ännu värre händer. ||||||||out of here||||| Now I want you to crawl out of here before anything even worse happens.

Erik kände att det rann blod nerför höger underarm. ||||||||forearm Erik felt blood running down his right forearm. Han måste ha fått ett djupt jack av killens framtänder. ||||||||the cat's| He must have gotten a deep cut from the guy's front teeth.

Smärtan och stelheten skulle i vart fall inte komma på ett bra tag så han kunde räkna sig som oskadd för fortsättningen. |||||||||||||||||||uninjured|| At least the pain and stiffness wouldn't come for a while, so he could consider himself safe for the rest.

– Kryp! Creep (1) Hörde du inte att du skulle krypa!

Erik närmade sig sakta, medvetet sakta, den knästående snörvlande chockade straffprefekten (vad i helvete skulle han ta sig till om killen inte hade vett att krypa ut?). ||||deliberately slowly||||sniffling|shocked||||||||||||||sense||| Erik slowly, deliberately slowly, approached the kneeling, sniveling, shocked penal prefect (what the hell was he going to do if the guy didn't have the sense to crawl out?). Han tog ytterligare ett steg närmare samtidigt som han såg i ögonvrån att den tjocke var på väg upp på fötter. Nu var det bråttom. |||urgent Now it was a matter of urgency.

– Kryp! För sista gången kryp innan jag bryter en arm på dej också! ||||||break|||||

Då kröp killen ut och hasade ner på marken utanför rutan. Then the guy crawled out and fell to the ground outside the window. Han grät för att chocken möjligen höll på att släppa och för förödmjukelsen och kanske för att det började gå upp för honom att han saknade både en del tänder och ett näsben. ||||the shock||||||||the humiliation|||||||||||||||||||| He cried because the shock was possibly wearing off and because of the humiliation and perhaps because he was beginning to realize that he was missing some teeth and a nose bone. Några av hans klasskamrater kom fram och rätade på honom och började släpa honom bort från platsen. ||||||||||||dragging|||| Some of his classmates came over and straightened him up and started dragging him away from the scene.

Erik vände sig sakta mot den tjocke och körde ner händerna i fickorna samtidigt som han studerade resultatet av sina träffar. ||||||||||||||||studied|||| Erik slowly turned to the fat man and shoved his hands into his pockets, studying the results of his hits. Hittills skulle det bli ett blått öga. so far|||||| So far, it would be a black eye. Men nu var frågan om han verkligen måste bryta av armen på killen. Armbågsleden är seg och hård och dessutom skulle smärtan bli så outhärdlig att killen antagligen skulle svimma vrålande. |||||||||||unbearable|||||pass out| The elbow joint is tough and hard and the pain would be so unbearable that the guy would probably pass out screaming. Var det möjligt att dom inte skulle ingripa då? Was it possible that they would not intervene? Müdahale etmemeleri mümkün müydü? Man kunde ju tänka sig att låtsas genomföra det och hålla honom vrålande och tjutande så länge att dom inte stod ut utan rusade in och stoppade det hela. ||||||||||||||screaming|||||||||||||| You could imagine pretending to do it and keeping him roaring and howling for so long that they couldn't stand it and rushed in to stop it. Bunu yapıyormuş gibi yaptığını ve o kadar uzun süre kükreyip ulumasını sağladığını hayal edebilirsiniz ki, buna dayanamayıp durdurmak için koşarlar. Men killen var så rädd att han nästan skakade så det skulle kanske kunna gå på ett bättre sätt. But the guy was so scared that he almost shook, so it might be able to go a better way.

– Jaha, sa Erik med spelad lenhet, då var det din tur. |||||feigned gentleness||||| – Oh, said Erik with feigned gentleness, then it was your turn. Det var armen som skulle av vid vänster armbågsled, sa vi inte det? ||||||||elbow joint|||| It was the arm that was to be amputated at the left elbow joint, didn’t we say that?

Han väntade ett kort ögonblick innan han fortsatte. Det var ungefär tre meter emellan dem, ett gott avstånd för fortsättningen. |||||||||||the continuation

– Svara nu, var det inte det vi sa? Vänster arm, för du var väl högerhänt?

Inget svar. Skräcken kom stigande i straffprefektens ögon och blicken flackade lite mot rådsmedlemmarna och fjärderingarna. ||||the punishment prefect's||||||||| Erik ville inte släppa honom med blicken men såvitt han kunde se i ögonvrån stod alla fullkomligt stilla bland rådsmedlemmarna. Erik did not want to take his eyes off him, but as far as he could see out of the corner of his eye, everyone among the council members stood completely still. Var dom så grymma att dom verkligen ville se det här? |||awesome||||||| Were they so cruel that they really wanted to see this?

– Svara nu, är du högerhänt, res på dej ordentligt förresten. – Answer now, are you right-handed, by the way, stand up straight. Nå! Now!

– Jaa... svarade killen med röst som sprack. ||||||cracked - Yes... the guy replied with a cracking voice.

Det var utmärkt. It was excellent.

– Det kommer att göra ont, så ont att du inte ens kan göra dej en föreställning om det. – It will hurt, so much that you can't even imagine it. Du kommer att tjuta som en gris, hela skolan kommer att höra det och tro att vi har grisslakt här. ||||||||||||||||||pig slaughter| You will scream like a pig, the whole school will hear it and think we are slaughtering pigs here. Du fattar kanske inte hur ont det kommer att göra?

Erik tog ett steg närmare, fortfarande med händerna i fickorna. Fortfarande inte så mycket som en ansats till ingripande från den alldeles tysta, fruktansvärt tysta publiken. |||||||||||||horribly|| Still not so much as a hint of intervention from the completely silent, terribly silent audience.

– Men när du körs till sjukhuset kommer du att ha förlorat medvetandet och sen söver dom dej innan dom börjar operera. ||||||||||||||||||||operate on - But by the time you are taken to the hospital, you will have lost consciousness and they will sedate you before starting surgery.

Erik tog ett kort långsamt steg närmare. Avståndet var två meter. The distance||| The distance was two meters. Snart skulle han befinna sig inom räckhåll. |||find himself||| Soon he would be within reach. Med händerna i fickorna inbjöd han till en tjurrusning. ||||invited||||bull run With his hands in his pockets, he invited a bull run. Det skulle gå att stoppa med en spark och sen fick man börja om. It could be stopped with a kick and then you would have to start over. Men helst ingen tjurrusning, killen måste hållas handlingsförlamad. ||||||be kept|incapable of action But preferably no bull rush, the guy must be kept paralyzed.

– Du kommer kanske aldrig att kunna använda armen ordentligt, jag vet ju inte vad dom har för stil på kirurgerna i Katrineholm. |||||||||||||||||style||the surgeons||Katrineholm - You may never be able to use your arm properly, I don't know what the style of the surgeons in Katrineholm is. Vet du? Svara grabbjävel, är det bra eller dåliga kirurger i Katrineholm! |"damn kid"||||||surgeons|| Answer me, are there good or bad surgeons in Katrineholm!

Skräcken steg i hans ögon. The horror rose in his eyes. Ingen tendens, inte minsta ryckning som tydde på att han skulle gå till anfall. |sign|||twitch||||||||| No tendency, not the slightest twitch that indicated he would go on the attack. Dags att vända kurvan nedåt, han skulle inte klara mer utan att börja slåss och då blev det hela oundvikligt. |||the curve|||||||||||||||| Time to turn the curve downward, he wouldn't be able to take any more without starting to fight, and then it became all inevitable.

– Men du ska få en chans, en sista chans. - But I will give you a chance, one last chance. Vill du ha det? Do you want it?

Nu måste ju den jäveln svara i alla fall. Now that bastard must answer anyway.

– Vill du ha en sista chans, hör du vad jag säger! – Do you want one last chance, do you hear what I’m saying!

Här måste ju svaret bli ja.

– Jaa...

– Okey så här kan vi göra.

Erik tog ett steg till. Nu var han innanför anfallsradien. ||||attack radius Now he was inside the strike zone. Gällde att se upp. We had to be careful.

– Lägg dej ner på knä och kryp ut. put|||||||

Sus bland publiken som stått knäpptyst i blodtörstig väntan på att verkligen få se det oerhörda hända. |||||||bloodthirsty||||||||| The crowd has been standing in silence, waiting in bloodthirsty anticipation to see the unbelievable happen.

– Lägg dej ner på knä och kryp ut innan jag räknat till... ||||||||||counted to| - Get down on your knees and crawl out before I count to...

Erik tänkte efter. Erik thought for a moment. Tre skulle bli för kort. Three would be too short.

– ... innan jag räknat till tio. – ... before I counted to ten. Du ska vara ute före tio och det är din absolut sista chans. Har du förstått vad jag säger?

– Jaa... din jävel... – Yeah... you bastard...

Gråten var nära. The tears were close. Inte bra, det betydde att rädslans temperatur höll på att sjunka så att det skulle kunna bli ett desperat motanfall i alla fall. ||||||||||drop down|||||||||||| Not good, it meant that the temperature of fear was about to drop so that a desperate counterattack could happen after all. Vad gjorde han då? What did he do? Långsam metodisk misshandel tills straffprefekten inte kunde försvara sig längre och så ännu en ”sista chans”. Slow|systematic|Slow, methodical abuse||||||||||||| A slow, methodical beating until the prefect could no longer defend himself and then another "last chance". Men om inte...

– Jag börjar räkna nu. – I'm starting to count now. Ett... One...

Då började dom förbannade hejaramsorna. ||||cheer chants Then the damn cheers started. Publiken uppmanade straffprefekten att inte vara feg, att inte bete sig som en råtta, dom hånade honom och hotade med att kalla honom råtta. |urged|||||||||||||||||||||| The crowd urged the penal prefect not to be a coward, not to act like a rat, they mocked him and threatened to call him a rat. Förmodligen därför att dom ville se hur han fick armen avbruten. ||||||||||broken off Probably because they wanted to see how he got his arm cut off.

– Två...

Upphetsningen steg. The excitement| The excitement rose. Inte fanns det väl någon som trodde att tjockisen skulle vinna nu? Was there really anyone who thought the fat guy would win now? Hur skulle tjockisen ensam kunna hämnas för det som hänt, hur skulle han ensam kunna vinna en lång hård fajt mot en som var mindre men starkare och snabbare och dessutom kunde allt det han inte kunde? How could the fat guy alone take revenge for what had happened, how could he alone win a long hard fight against someone who was smaller but stronger and faster and also knew everything he couldn't?

– Tre...

Tjockisen tvekade och såg sig omkring. The chubby one hesitated and looked around. Erik sträckte med en mycket långsam rörelse ut händerna framför sig, flätade fingrarna in i varandra och sträckte sig liksom morgonsömnig så att det knakade i fingerlederna. ||||||||||||||||||||morning sleepy||||cracked||finger joints Erik slowly stretched his hands out in front of him, intertwined his fingers, and stretched as if he were still sleepy in the morning, cracking his knuckles.

– Fyra... – Four...

Gormandet steg bland gymnasisterna, realskolans hån hade dött ut. The bully||||secondary school students|||died out| The grumbling increased among the high school students, the mockery of the secondary school had died out. Fjärderingarna och rådsmedlemmarna stod alldeles tysta.

– Fem...

Skulle han fortsätta att hota killen? Would he continue to threaten the guy? Den idioten hade ju inte ens börjat ge sig ner på knä. |the idiot|||||||||| Samtidigt inte ett tecken på att han tänkte gå till anfall.

-Sex...

Vad i helvete skulle han göra när han kom till tio? What the hell was he supposed to do when he got to ten? Slå killen med höger och vänster mot ansiktet så att han vacklade baklänges ut ur rutan? |||||||||||staggered backward|||| Hit the guy with a right and a left to the face so that he staggered backwards out of the ring? Vad hände om nån föll ur rutan? What happened if someone fell out of the ring? Nej det räknades förmodligen inte.

– Sju...

Varför hade han tagit till med någonting så häftigt? Why had he brought something so cool? Jo det var nödvändigt med nivå av det slaget för att få fart på rädslan men det var också nödvändigt att till punkt och pricka genomföra hotet om han ville vara sista gången i rutan, eller var det inte så, var dom redan tillräckligt rädda för att aldrig mera försöka? ||||||||||||speed||||||||||||dot the i's||||||||||||||||||||||||| Yes, it was necessary to have that level of fear, but it was also necessary to carry out the threat to the letter if he wanted to be the last time in the box, or wasn't it, were they already scared enough to never try again?

-Åtta...

Han såg in i tjockisens ögon. ||||the fat one| He looked into the fat person's eyes. Gråten var på väg och han flackade med blicken efter en hjälp som tydligen inte skulle komma. The tears were about to come, and he glanced around for help that apparently would not come. Det kanske skulle gå i alla fall. Maybe it would work out after all.

– Nio...

En liten rörelse, som en ryckning i höftleden på straffprefekten. |||||||hip joint|| A small movement, like a twitch in the hip joint of the penal prefect. Antingen skulle det gå efter tio eller också måste han sätta igång en utdragen misshandel. |||||||||||||prolonged| Either it would go past ten or he would have to start a prolonged beating. Ya onu geçecekti ya da uzun süreli bir dayağa başlamak zorunda kalacaktı. Hellre en utdragen misshandel än att verkligen bryta armen av honom. ||prolonged|||||||| Better a prolonged beating than actually breaking his arm.