Kapitel 18 Chapter 18

Reskvällen The travel evening Dusk

Kvällen innan Klara Gulla i Skrolycka skulle resa till Stockholm, kunde Jan, far hennes, aldrig bli färdig med allt det, som han hade att ombestyra. ||||||||||||||||||||||||take care of In der Nacht vor der Abreise von Klara Gulla aus Skrolycka nach Stockholm konnte Jan, ihr Vater, nicht alle Dinge erledigen, die er neu bestellen musste. The night before Klara Gulla in Skrolycka was to travel to Stockholm, Jan, her father, could never finish all that he had to manage. Strax han kom hem ifrån dagsverket, måste han gå uppåt skogen och söka efter ved. As soon as he got home from the day's work, he had to go up into the forest and look for firewood. Sedan grep han sig an med att laga en spjäla i grinden, som hade hängt avbruten ett helt år, och när detta var gjort, började han på att plocka och ordna med sina fiskedon. |||||||||slat||||||broken off||||||||||||||||||fishing gear Then he set to work fixing a shutter in the gate, which had been suspended for a whole year, and when this was done, he began to gather and arrange his fishing gear.

Hela tiden tänkte han på hur besynnerligt det var, att han inte kände någon riktig sorg. ||||||strange||||||||| Er dachte immer wieder daran, wie seltsam es war, dass er keinen wirklichen Kummer empfand. He kept thinking how strange it was that he didn't feel any real grief. Nu var han densamma, som han hade varit för aderton år sedan. Now he was the same as he had been eighteen years ago. Han kunde inte bli glad, och han kunde inte bli ledsen. Hjärtat hade stannat som ett urverk, som får en häftig stöt, då han hade sett Klara Gulla uppe på Snipaberget sträcka ut armarna och ta hela världen i famn. |||||clockwork||||||||||||||Snipa Hill|stretching|||||||| Sein Herz war wie ein Uhrwerk stehen geblieben und hatte einen heftigen Ruck bekommen, als er Klara Gulla auf dem Snipa-Berg gesehen hatte, wie sie ihre Arme ausstreckte und die ganze Welt umarmte. The heart had stopped like a clockwork, which receives a violent shock, when he had seen Klara Gulla up on Snipaberget stretching out her arms and taking the whole world in her arms.

Detta var som en gång förr. This was like once upon a time. Då ville folk, att han skulle vara glad över att den lilla flickan kom till honom. Dann wollten die Leute, dass er sich darüber freut, dass das kleine Mädchen zu ihm kam. Then people wanted him to be happy that the little girl came to him. Men han hade inte frågat efter det ett grand. ||||||||bit Aber er hatte gar nicht darum gebeten. But he hadn't asked for it at all. Och nu väntade de allesammans, att han skulle vara förtvivlad och bedrövad. |||||||||desperate and distressed|| And now they all expected him to be in despair and distress. Men det var han heller inte.

Inne i stugan var det fullt med folk, som hade kommit för att säga adjö till Klara Gulla. Han var rentav skamsen att gå in och visa dem, att han varken grät eller klagade. ||even||||||||||||| Er schämte sich sogar, hineinzugehen und ihnen zu zeigen, dass er weder weinte noch sich beschwerte. He was even ashamed to go in and show them that he was neither crying nor complaining. Det var bäst, att han stannade utanför.

I alla fall var det väl för honom, att det hade gått så här. In any case, it was good for him that it had gone this way. Om allt hade varit som förut, så visste han inte hur han skulle ha stått ut med all längtan och sorg. If everything had been as before, he didn't know how he would have endured all the longing and sadness.

När han gick förbi fönstret nyss, hade han sett, att det var lövat i stugan. ||||||||||||decorated with leaves|| Als er vorhin am Fenster vorbeiging, hatte er gesehen, dass in der Hütte Blätter lagen. When he passed the window just now, he had seen that there were leaves in the cabin. Och på bordet hade det stått kaffekoppar alldeles som den dagen han tänkte på. And there had been coffee cups on the table just like the day he was thinking about. Kattrina hade velat ställa till en liten högtid för dottern, som skulle dra ut i världen och frälsa hemmet. |||||||||||||||||save| Kattrina wollte eine kleine Feier für ihre Tochter veranstalten, die in die Welt hinausgehen und das Heim retten würde. Kattrina had wanted to throw a small celebration for the daughter, who would go out into the world and save the home.

De grät visst där inne, både de, som hade kommit för att säga adjö, och hemfolket. |||||||||||||||the household members Sie weinten innerlich, sowohl diejenigen, die gekommen waren, um sich zu verabschieden, als auch die Leute von zu Hause. They must have been crying in there, both those who had come to say goodbye and the people back home. Han hörde Klara Gullas gråt ända ut på gården, men det gjorde honom ingenting. He heard Klara Gulla's cry all the way out in the yard, but it didn't matter to him.

– Mina snälla människor, mumlade han där han stod, detta är ju, som det ska vara. - My kind people, he muttered as he stood, this is as it should be. Se på fågelungarna! ||the baby birds Look at the baby birds! Di blir utkastade ur boet, om di inte går godvilligt. ||thrown out||||||| You will be thrown out of the nest, if you don't go willingly. Och har ni sett en gökunge? |||||cuckoo chick And have you seen a baby cuckoo? Det finns väl inte någe värre än å se honom, där han ligger tjock å fet i reden å bara skriker efter mat, medan fosterföräldrarna får slita ut sej för hans skull. |||||||||||||||||nest|||||||||slit||||| Es gibt nichts Schlimmeres, als zu sehen, wie er fett im Nest liegt und nach Futter schreit, während seine Pflegeeltern sich für ihn abrackern müssen. There is nothing worse than seeing him, lying fat and fat in the nest and just screaming for food, while the foster parents have to wear themselves out for his sake.

– Nej, det är allt så bra, som det är. – No, it's all good as it is. Di unga, di kan inte bli sittande hemma å ligga oss gamla te last. The young ones, they can't just sit at home and let us old ones carry the load. Di får lov å ut i världen, di, mina snälla människor. They must go out into the world, they, my dear people.

Till sist blev det stilla i stugan. At last it was quiet in the cabin. Nu var visst alla grannarna borta, och han kunde våga sig in. Now all the neighbors were gone, and he could venture inside.

Men han gick och ställde med fiskedoningen än en stund. ||||||fishing gear||| But he went and set the fish dung for a while longer. Helst ville han, att både Klara Gulla och Kattrina skulle ha lagt sig och somnat, innan han steg över tröskeln. Ideally, he wanted both Klara Gulla and Kattrina to have gone to bed and fallen asleep before he stepped over the threshold.

När han inte hade hört något buller på aldrig så länge, smög han sig upp till stugan så sakta som en tjuv. ||||||noise|||||||||||||||thief

Men kvinnfolken hade ännu inte gått till sängs. När han gick förbi det öppna fönstret, såg han Klara Gulla. Hon satt med armarna framsträckta över bordet och hade lagt ner huvudet på dem. ||||outstretched||||||||| She was sitting with her arms stretched out over the table and had put her head down on them. Det såg ut, som om hon grät. It looked like she was crying.

Kattrina stod längre in i rummet. Hon höll på att svepa sin stora schal omkring Klara Gullas klädpacke. ||||wrap|||||||bundle of clothes Sie wickelte ihren großen Schal um Klara Gallas Kleidung. She was wrapping her big shawl around Klara Gulla's clothes.

– Ni kan sluta opp mä det där, mor, sa den unga flickan utan att lyfta huvudet. - You can stop talking about that, mother, said the young girl without raising her head. Ni ser väl, att far är ond på mej för att jag reser. Sie können sehen, dass mein Vater wütend auf mich ist, weil ich reise. You can see that father is angry with me because I travel.

– Han får väl bli god igen, sa Kattrina lugnt. - Er wird wieder brav sein müssen", sagte Kattrina ruhig. - He must get well again, Kattrina said calmly.

– Ja, det säjer ni, för ni bryr er inte om honom, fortfor Klara Gulla under snyftningar. |||||||||||continued||||sobs - Yes, you say that, because you don't care about him, Klara Gulla continued through sobs. Ni tänker bara på stuga. You only think of a cottage. Men, ser ni, far å jag vi är ett. But, you see, father and I we are one. Jag reser inte ifrån honom! I'm not leaving him!

– Men stuga då? - But a cabin then? sa Kattrina.

– Det får gå mä stuga, hur det vill, bara far vill tycka om mej igen. - It can go in the cabin, however it wants, only father wants to like me again.

Jan gick sakta bort ifrån dörrn och satte sig på tröskeln. Jan slowly walked away from the door and sat on the threshold. Han trodde inte, att Klara Gulla skulle stanna hemma. He didn't think that Klara Gulla would stay at home. Nej, han visste bättre än någon annan, att hon måste resa sin väg. Men ändå var det, som hade det lilla mjuka byltet blivit lagt i hans armar på nytt. But still it was, as if the little soft bundle had been placed in his arms again. Och hjärtat hade kommit i gång igen. And the heart had started up again. Det slog med en fart, som om det hade stått stilla i åratal och behövde ta igen så mycken förlorad tid. It hit with a rush, as if it had been standing still for years and needed to make up for so much lost time.

Med detsamma kände han, att nu var han utan skydd och värn. |||||||||||protection and defense At the same time he felt that now he was without protection and protection.

Nu kom sorg, och nu kom längtan. Han såg dem som svarta skuggor borta under träden. He saw them as black shadows under the trees.

Han öppnade sina armar och bredde ut dem, och han fick ett lyckligt leende över ansiktet. He opened his arms and spread them out, and a happy smile came over his face.

– Välkomna, välkomna, välkomna! sa han.