×

我们使用cookies帮助改善LingQ。通过浏览本网站,表示你同意我们的 cookie 政策.


image

Svenska Youtube, MALMÖ & SAMHÄLLSKONTRAKTET: Vad händer när förtroendet faller?

MALMÖ & SAMHÄLLSKONTRAKTET: Vad händer när förtroendet faller?

En ung mamma med sitt nyfödda barn sköts i måndags morse i huvudet på öppen gata mitt i centrala Malmö.

Är det svenska samhällskontraktet därmed att betrakta som brutet?

Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende libertariansk entreprenör och samhällsdebattör.

I ljuset av ett ökande antal skjutningar och bombattentat runt om i Sverige

går debattens vågor höga om hur det kunde bli såhär,

vad man bör göra åt det och om utvecklingen verkligen var omöjlig att förutse?

Stoppar man de kriminella ligorna bäst genom utbyggd välfärd och brottsförebyggande åtgärder,

eller med hårdare tag och fler poliser?

Och vad händer egentligen med samhällskontraktet när medborgarna slutar lita på att staten kan hålla dem säkra?

Dessa frågor tar jag upp i dagens video.

Gillar du mina libertarianska filmer hjälper du mig att fortsätta göra dem

om du stöttar mig genom något av betalningsalternativen här ute till vänster,

precis på samma sätt som vänstern stöttar the Guardian genom bidrag och stöd.

Glöm inte heller att prenumerera här nedanför om du inte redan gjort det, och klicka på klock-ikonen

så du får notiser varje lördagsmorgon klockan 0800 då jag med närmast religiös trofasthet publicerar nya filmer.

Idag pratar jag om skjutningar, säkerhet och samhällskontrakt.

Häng med!

1867 publicerade den Amerikanska kulturtidskriften Harper's en dramatiserad dialog mellan

nybyggarhjälten och politikern Davy Crockett och en vältalig farmare.

Anförandet brukar kallas “Not Yours To Give”, eller “Inte ert att bortskänka”

och är en appell till statsmakten att inte missbruka medborgarnas förtroende genom att egenmäktigt förslösa deras pengar -

även om uppsåtet är gott. Berättelsens klimax lyder, grovt översatt:

“Och politikerna behöll sina egna pengar, och civilsamhället applåderade för att ni fråntog dem bördan

att frivilligt behöva skänka de behövande, och detta gjorde ni genom att bortskänka det som inte var ert att skänka bort.”

I de flesta västerländska statsskick har folket i demokratisk ordning överlåtit vissa uppgifter till statsmakten,

och även skänkt denna statsmakt redskap för att genom bland annat beskattning

inhämta kapital för utförandet av dessa uppgifter.

Sensmoralen i berättelsen om Davy Crockett är att staten lätt samlar på sig mer kapital

än vad uppgifterna kräver, och i stället finner allt fler uppgifter för sig själv att utföra -

på den individuella frihetens bekostnad.

“Samhällskontraktet” är ett gammalt begrepp som ikläddes sin moderna form under upplysningstiden.

Man föreställer sig en relation mellan medborgare och stat där ett stort antal individer

ingår en överenskommelse om att en gemensam statsmakt ska tillvarata gemensamma intressen.

Det finns exempelvis tydliga skalekonomiska fördelar i att hysa ett gemensamt försvar

som upprätthåller rättssamhället, jämfört med att varje stad,

varje verksamhet och varje familj behöver finansiera ett individuellt våldskapital.

En stor del av mänsklighetens historia beskriver friktionen mellan å ena sidan

önskan att samarbeta och bedriva välståndsbefrämjande handel,

och å andra sidan väpnad konflikt där motståndare bedrar och förgör varandra

för att med våld tillskansa sig varandras välstånd.

Man kan se samhällskontraktet som en institutionalisering av Maslows behovstrappa.

I första hand accepterar medborgarna att betala skatt för att ha bättre förutsättningar grundläggande överlevnad.

Gemensam tillgång till rent vatten. En långsiktig spannmålsekonomi med

lagerhushållning som borgar för social stabilitet även under svältår.

Grundläggande tak över huvudet och skydd mot elementen.

I andra hand betalar folket för ett gemensamt försvar gentemot yttre fiender.

Detta ökar välståndet genom att långsiktiga investeringar kan genomföras utan att ständigt riskera kullkastas av våldsverkare.

Det ökar också tryggheten för familjeenheten och sörjer för att ytterligare stabilisera samhället.

I tredje hand betalar medborgaren för sociala behov exempelvis i form av skola, barnpassning och vård.

I fjärde hand för en social gemenskap och olika typer av status och legitimitet,

och slutligen för möjlighet till individuellt självförverkligande.

Som synes avtar statens relevans ju längre upp längs behovstrappan man går.

De flesta är benägna att direkt förstå fördelarna med att ha tillgång till rent vatten och ett försvar mot angrepp,

medan färre är överens om vad statens roll gällande individens självförverkligande egentligen bör vara.

”I feel so much better. I feel so alive.”

Oaktat var man står i frågan om hur statsmakten bör vara dimensionerad är det ett obestridligt faktum

att dessa trappsteg måste bygga på varandra i rätt prioritetsordning.

Det spelar exempelvis mindre roll hur bra social gemenskap staten tillhandahåller om dricksvattnet sinar.

Och det spelar ingen roll om man har världens bästa skola om fiendens pansarvagnar rullar in och spränger dem.

För att ett land ska upprätthålla stabilitet fordras att medborgarna har förtroende

för att staten utför de uppgifter den beskattar dem för.

Man brukar tala om statens KÄRN-UPPDRAG.

Om många medborgare är missnöjda med statens kapacitet att leverera social gemenskap och självförverkligande,

uppstår missnöje och kanske krav på skattejusteringar och reformer.

Majoriteten av det politiska samtal vi svenskar är vana vid rör endast dessa toppsegment i Maslows pyramid.

Om däremot tillräckligt många medborgare upplever att staten inte klarar av att hålla dem SÄKRA,

då faller själva basen som hela samhällskontraktet vilar på.

Om en sådan utveckling tillåts fortgå tillräckligt länge riskerar hela samhällspyramiden att kollapsa,

ytterst uttryckt genom en statskupp, en revolution eller genom ett inbördeskrig.

Det är vid det här laget väletablerat att kriminaliteten i Sverige ökar.

Faktaunderlaget är vid det här laget så överväldigande oemotsägligt, att förskönande framställningar av typen

“Antalet skjutningar i Malmö har fallit något sedan 2018!” (Men antalet bombattentat har nästan fördubblats)

har slutat användas även av de mest rabiata relativisterna.

Det har under flera år i vissa grupper funnits en stark önskan att tona ned brottsstatistiken under förevändningen

att man genom detta skyddar samhällskontraktet mot alarmism, populism och radikalisering.

I paritet med att diskrepansen mellan hyperbola utspel av typen “Sverige har aldrig varit tryggare!”

och den konkreta brottsstatistiken blivit allt större, har dessa utspel i allt högre grad blivit direkt kontraproduktiva.

De röster som genom relativisering och cherrypicking önskat upprätthålla en idealiserad bild av samhällskontraktets tillstånd

uppfattas istället i nu som ohederliga lakejer till ett system som inte längre håller vad det lovar.

Malmö har Sveriges största kriminalitetsproblem. Under 90-talet etablerade sig den organiserade brottsligheten

allt starkare i staden, och brottssyndikatens inflytande har ökat år efter år under flera decennier.

Det stora antal skjutningar och bombattentat som på senare tid drabbat även centrala delar av Malmö

är en konsekvens av konflikter mellan rivaliserande karteller.

Det rör sig inte om “gäng” eller ensamma smågangsters.

Detta är professionellt organiserad brottslighet som sedan 2011 utkämpar ett kallblodigt, väpnat och öppet kartellkrig

I Malmö, om Malmös drogmarknad.

Alla som bor i Malmö VET detta.

I samband med måndagens groteska mödramord tävlade det politiska etablissemanget förutsägbart i

avståndstaganden och uppkavlade ärmar.

Och här i Malmö gick Kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande,

Katrin Stjernfeldt Jammeh ut med krav på åtgärder för att...

stärka välfärden och det brottsförebyggande arbetet.

ATT I ETT SKEDE där unga mödrar bärandes sina nyfödda barn skjuts i huvudet

efterfråga förebyggande åtgärder är som att föreslå installation av en brandvarnare i en övertänd byggnad.

Denna typ av utspel är i nuläget inte bara tondöva, de är opinionsmässigt kontraproduktiva och kanske direkt demokratiskt FARLIGA -

eftersom folket nu i allt högre grad ifrågasätter samhällskontraktets grundläggande byggsten -

trygghet, skydd och försvar -

och möts av diffusa förslag som gäller den sociala och självförverkligande biten av Maslows pyramid.

Det är exakt denna verklighetsfrånvänt oansvariga politik som låtit våldet och brottssyndikaten

växa sig starka, där dialogpoliser, integrationsåtgärder och “preventivt arbete”

som hashtaggarna #slutaskjuta och #tafsainte,

prioriterats framför att skaka fram rättsliga och praktiska resurser för att handgripligen

omhänderta och fängsla de som begår grova brott och övergrepp.

I samband med att jag själv drabbades av inbrottsvågen i Malmö 2017 skrev jag en ledartext i Svenska Dagbladet som

problematiserade att en polisman då gett mig rådet

“Ärligt, bo inte i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.”

Skånes lokaltidning Sydsvenskan svarade symptomatiskt med att på ledarplats ifrågasätta Svenska Dagbladets omdöme

för att överhuvudtaget publicera en så oansvarig text, som riskerade att dra uppmärksamheten bort från...

utanförskapsproblemen.

Det rör sig inte inte om “utansförskapsproblem!”.

Det rör sig inte om “klyftor!”

Det rör sig inte om “integration!”

Det rör sig om att er impotenta politik tillåtit brutala gangsters härja fritt i staden i över 20 års tid.

De skrattar åt er. Er vekhet. Era dialogpoliser.

Era optimistiska hobbyprojekt för integration i utanförskapsområden.

Som om en kokaingangster som drar in 160.000 skattefritt i veckan

skulle lägga om sitt liv och bli ett duktigt fackanslutet 7-11-biträde

för att ni erbjuder en skattefinansierad workshop i papier-mache-tillverkning av dockteatrar i Rosengård?

Välfärdssatsningar. Förebyggande. Det är så tondövt filterbubblat att klockorna stannar.

Och samhällskontraktet är nu så farligt nära att rämna, på allvar rämna! att utspel om förbättrad välfärd

i det närmaste låter som hovet de sista veckorna innan Versailles föll!

”Let them eat cake.”

Malmö är MIN stad också. Jag växte upp här, jag lekte på ställen där vi nu måste placera krypskyttar.

Jag gick på fest och blev förälskad på platser som nu tvättar pengar åt drogkarteller.

Jag byggde mina första verksamheter i Malmö, och står nu i begrepp att själv lämna staden för gott.

Och det är MITT fel att det är såhär.

Det är mitt och alla andra vettiga människor i den här stadens fel eftersom VI HAR LÅTIT ER HÅLLAS

med ert genomusla, kriminellt odugliga vanstyre år ut och år in,

för att vi inte iddes i demokratisk ordning slänga ut er med huvudet före.

Jag vill här rikta en uppmaning och en varning till övriga Sverige:

om Malmö på inget sätt kan tjänstgöra som förebild, låt då inte denna stad gå under förgäves -

utan låt den utgöra en varning om vad som inom ett par år

kommer att hända i era egna städer om ni inte gör bättre ifrån er än vad vi gjort här.

Malmö är en döende stad. Vi har störst antal bombattentat i Sverige.

Malmö tar emot störst bidrag - över fem miljarder kronor - från det kommunala utjämningssystemet,

och kompetensen flyr nu staden.

Malmö tar alltmer formen av en munk. Ett bälte av kompetens i kringliggande kommuner

dit barnfamiljer och professionella flyttar

för att slippa automatvapenbestyckade vakter på akutmottagningen,

för att slippa behöva förklara för sina döttrar att gangsters sprängt deras j*vla kvartersrestaurang,

och för att slippa se unga mödrar mördas på öppen gata.

En munk med ett stort hål i mitten som är Malmö, där arbetslösa, bidragstagare och kriminella är de enda som blir kvar.

Och ni gav bort staden till dem.

Genom flathet, genom opportunism, genom ideologisk arrogans.

Men den var inte ert att bortskänka!

Ni gav bort det som inte var ert, och nu har vi ingenting kvar,

och det avtal er makt vilar på hotar att helt välta det fundament vårt samhälle vilat på under 300 års tid.

Ibland måste någonting brinna ned för att fertil jord ska låta någonting nytt spira.

Jag är i grunden optimist, och finner min förtröstan

i denna kreativa förstörelse för när mörkret är som djupast lyser också ljuset som starkast.

Vår kultur är full av driftiga, begåvade och ansvarsfulla individer.

Det blir bättre igen, så småningom.

Fast kanske på en annan plats, på ett annat sätt och med andra människor.

Jag heter Henrik Jönsson. Inom kort före detta Malmöit.

Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat.

MALMÖ & SAMHÄLLSKONTRAKTET: Vad händer när förtroendet faller? MALMÖ & DER SOZIALE VERTRAG: Was passiert, wenn das Vertrauen schwindet? MALMÖ & ΚΟΙΝΩΝΙΚΗ ΣΥΜΒΑΣΗ: Τι συμβαίνει όταν η εμπιστοσύνη πέφτει; MALMÖ & THE SOCIAL CONTRACT: What happens when trust falls? MALMÖ & LE CONTRAT SOCIAL : Que se passe-t-il lorsque la confiance s'effrite ? MALMÖ E IL CONTRATTO SOCIALE: cosa succede quando la fiducia viene meno? MALMÖ VE TOPLUMSAL SÖZLEŞME: Güven azalınca ne olur?

En ung mamma med sitt nyfödda barn sköts i måndags morse i huvudet på öppen gata mitt i centrala Malmö. Yeni doğmuş bebeğiyle birlikte genç bir anne Pazartesi sabahı Malmö'nün merkezindeki açık bir sokakta başından vurularak öldürüldü.

Är det svenska samhällskontraktet därmed att betrakta som brutet? İsveç toplumsal sözleşmesi bu nedenle bozulmuş sayılabilir mi?

Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende libertariansk entreprenör och samhällsdebattör.

I ljuset av ett ökande antal skjutningar och bombattentat runt om i Sverige

går debattens vågor höga om hur det kunde bli såhär, Bunun nasıl olduğu konusunda tartışmalar sürüyor,

vad man bör göra åt det och om utvecklingen verkligen var omöjlig att förutse?

Stoppar man de kriminella ligorna bäst genom utbyggd välfärd och brottsförebyggande åtgärder, Suç çetelerini durdurmanın en iyi yolu, refah ve suç önleme tedbirlerini yaygınlaştırmaktır,

eller med hårdare tag och fler poliser? yoksa daha sert önlemler ve daha fazla polis memuru ile mi?

Och vad händer egentligen med samhällskontraktet när medborgarna slutar lita på att staten kan hålla dem säkra?

Dessa frågor tar jag upp i dagens video.

Gillar du mina libertarianska filmer hjälper du mig att fortsätta göra dem Özgürlükçü filmlerimi seviyorsanız, onları yapmaya devam etmeme yardımcı olun.

om du stöttar mig genom något av betalningsalternativen här ute till vänster, Soldaki ödeme seçeneklerinden birini kullanarak bana destek olursanız,

precis på samma sätt som vänstern stöttar the Guardian genom bidrag och stöd.

Glöm inte heller att prenumerera här nedanför om du inte redan gjort det, och klicka på klock-ikonen Henüz yapmadıysanız aşağıdan abone olmayı ve zil simgesine tıklamayı unutmayın.

så du får notiser varje lördagsmorgon klockan 0800 då jag med närmast religiös trofasthet publicerar nya filmer. Böylece her Cumartesi sabahı saat 08:00'de neredeyse dini bir sadakatle yeni filmler yayınladığımda bildirim alıyorsunuz.

Idag pratar jag om skjutningar, säkerhet och samhällskontrakt.

Häng med!

1867 publicerade den Amerikanska kulturtidskriften Harper's en dramatiserad dialog mellan

nybyggarhjälten och politikern Davy Crockett och en vältalig farmare.

Anförandet brukar kallas “Not Yours To Give”, eller “Inte ert att bortskänka” Bu konuşma "Not Yours To Give" ya da "Not yours to give away" olarak bilinir.

och är en appell till statsmakten att inte missbruka medborgarnas förtroende genom att egenmäktigt förslösa deras pengar - ve hükümetlere, vatandaşların paralarını keyfi olarak israf ederek güvenlerini kötüye kullanmamaları için bir çağrıdır.

även om uppsåtet är gott. Berättelsens klimax lyder, grovt översatt:

“Och politikerna behöll sina egna pengar, och civilsamhället applåderade för att ni fråntog dem bördan "Ve politikacılar kendi paralarını sakladılar ve sivil toplum yükü onlardan aldığınız için sizi alkışladı.

att frivilligt behöva skänka de behövande, och detta gjorde ni genom att bortskänka det som inte var ert att skänka bort.” İhtiyaç sahiplerine gönüllü olarak vermek zorundasınız ve bunu da size ait olmayan bir şeyi vererek yaptınız."

I de flesta västerländska statsskick har folket i demokratisk ordning överlåtit vissa uppgifter till statsmakten,

och även skänkt denna statsmakt redskap för att genom bland annat beskattning

inhämta kapital för utförandet av dessa uppgifter.

Sensmoralen i berättelsen om Davy Crockett är att staten lätt samlar på sig mer kapital Die Moral der Geschichte von Davy Crockett ist, dass der Staat leicht mehr Kapital aufbringt

än vad uppgifterna kräver, och i stället finner allt fler uppgifter för sig själv att utföra - Görevlerin gerektirdiğinden daha fazlasını yapmak yerine kendisine daha fazla görev bulur.

på den individuella frihetens bekostnad. bireysel özgürlük pahasına.

“Samhällskontraktet” är ett gammalt begrepp som ikläddes sin moderna form under upplysningstiden. Der "Gesellschaftsvertrag" ist ein alter Begriff, der in der Aufklärung seine moderne Form annahm.

Man föreställer sig en relation mellan medborgare och stat där ett stort antal individer

ingår en överenskommelse om att en gemensam statsmakt ska tillvarata gemensamma intressen.

Det finns exempelvis tydliga skalekonomiska fördelar i att hysa ett gemensamt försvar Örneğin, ortak bir savunmaya ev sahipliği yapmanın açık ölçek ekonomileri vardır.

som upprätthåller rättssamhället, jämfört med att varje stad,

varje verksamhet och varje familj behöver finansiera ett individuellt våldskapital.

En stor del av mänsklighetens historia beskriver friktionen mellan å ena sidan

önskan att samarbeta och bedriva välståndsbefrämjande handel,

och å andra sidan väpnad konflikt där motståndare bedrar och förgör varandra

för att med våld tillskansa sig varandras välstånd.

Man kan se samhällskontraktet som en institutionalisering av Maslows behovstrappa.

I första hand accepterar medborgarna att betala skatt för att ha bättre förutsättningar grundläggande överlevnad.

Gemensam tillgång till rent vatten. En långsiktig spannmålsekonomi med

lagerhushållning som borgar för social stabilitet även under svältår.

Grundläggande tak över huvudet och skydd mot elementen.

I andra hand betalar folket för ett gemensamt försvar gentemot yttre fiender.

Detta ökar välståndet genom att långsiktiga investeringar kan genomföras utan att ständigt riskera kullkastas av våldsverkare. Bu durum, şiddet uygulayanlar tarafından sürekli olarak devrilme riski olmadan uzun vadeli yatırımların yapılmasına olanak tanıyarak refahı artırır.

Det ökar också tryggheten för familjeenheten och sörjer för att ytterligare stabilisera samhället. Ayrıca aile biriminin güvenliğini artırır ve toplumu daha da istikrara kavuşturur.

I tredje hand betalar medborgaren för sociala behov exempelvis i form av skola, barnpassning och vård.

I fjärde hand för en social gemenskap och olika typer av status och legitimitet,

och slutligen för möjlighet till individuellt självförverkligande.

Som synes avtar statens relevans ju längre upp längs behovstrappan man går. Gördüğünüz gibi, ihtiyaç merdiveninde yukarı çıktıkça devletin önemi azalıyor.

De flesta är benägna att direkt förstå fördelarna med att ha tillgång till rent vatten och ett försvar mot angrepp,

medan färre är överens om vad statens roll gällande individens självförverkligande egentligen bör vara.

”I feel so much better. I feel so alive.”

Oaktat var man står i frågan om hur statsmakten bör vara dimensionerad är det ett obestridligt faktum Hükümet gücünün nasıl boyutlandırılması gerektiği sorusu karşısında kim nerede durursa dursun, şu yadsınamaz bir gerçektir

att dessa trappsteg måste bygga på varandra i rätt prioritetsordning.

Det spelar exempelvis mindre roll hur bra social gemenskap staten tillhandahåller om dricksvattnet sinar.

Och det spelar ingen roll om man har världens bästa skola om fiendens pansarvagnar rullar in och spränger dem.

För att ett land ska upprätthålla stabilitet fordras att medborgarna har förtroende

för att staten utför de uppgifter den beskattar dem för.

Man brukar tala om statens KÄRN-UPPDRAG.

Om många medborgare är missnöjda med statens kapacitet att leverera social gemenskap och självförverkligande,

uppstår missnöje och kanske krav på skattejusteringar och reformer.

Majoriteten av det politiska samtal vi svenskar är vana vid rör endast dessa toppsegment i Maslows pyramid.

Om däremot tillräckligt många medborgare upplever att staten inte klarar av att hålla dem SÄKRA,

då faller själva basen som hela samhällskontraktet vilar på.

Om en sådan utveckling tillåts fortgå tillräckligt länge riskerar hela samhällspyramiden att kollapsa,

ytterst uttryckt genom en statskupp, en revolution eller genom ett inbördeskrig.

Det är vid det här laget väletablerat att kriminaliteten i Sverige ökar. İsveç'te suç oranının arttığı artık herkes tarafından bilinmektedir.

Faktaunderlaget är vid det här laget så överväldigande oemotsägligt, att förskönande framställningar av typen

“Antalet skjutningar i Malmö har fallit något sedan 2018!” (Men antalet bombattentat har nästan fördubblats)

har slutat användas även av de mest rabiata relativisterna.

Det har under flera år i vissa grupper funnits en stark önskan att tona ned brottsstatistiken under förevändningen

att man genom detta skyddar samhällskontraktet mot alarmism, populism och radikalisering.

I paritet med att diskrepansen mellan hyperbola utspel av typen “Sverige har aldrig varit tryggare!”

och den konkreta brottsstatistiken blivit allt större, har dessa utspel i allt högre grad blivit direkt kontraproduktiva.

De röster som genom relativisering och cherrypicking önskat upprätthålla en idealiserad bild av samhällskontraktets tillstånd Bu sesler, görelileştirme ve kiraz toplama yoluyla toplumsal sözleşmenin durumuna ilişkin idealize edilmiş bir görüşü sürdürmeye çalışmışlardır.

uppfattas istället i nu som ohederliga lakejer till ett system som inte längre håller vad det lovar. Bunun yerine, artık vaatlerini yerine getirmeyen bir sistemin dürüst olmayan uşakları olarak algılanıyorlar.

Malmö har Sveriges största kriminalitetsproblem. Under 90-talet etablerade sig den organiserade brottsligheten

allt starkare i staden, och brottssyndikatens inflytande har ökat år efter år under flera decennier.

Det stora antal skjutningar och bombattentat som på senare tid drabbat även centrala delar av Malmö

är en konsekvens av konflikter mellan rivaliserande karteller.

Det rör sig inte om “gäng” eller ensamma smågangsters. Bunlar "çeteler" ya da küçük çaplı yalnız gangsterler değildir.

Detta är professionellt organiserad brottslighet som sedan 2011 utkämpar ett kallblodigt, väpnat och öppet kartellkrig

I Malmö, om Malmös drogmarknad.

Alla som bor i Malmö VET detta.

I samband med måndagens groteska mödramord tävlade det politiska etablissemanget förutsägbart i Pazartesi günkü grotesk anne cinayeti vesilesiyle, siyaset kurumu tahmin edilebileceği üzere

avståndstaganden och uppkavlade ärmar. reddedilmeler ve kıvrılmış kollar.

Och här i Malmö gick Kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande,

Katrin Stjernfeldt Jammeh ut med krav på åtgärder för att...

stärka välfärden och det brottsförebyggande arbetet.

ATT I ETT SKEDE där unga mödrar bärandes sina nyfödda barn skjuts i huvudet

efterfråga förebyggande åtgärder är som att föreslå installation av en brandvarnare i en övertänd byggnad. Önleyici tedbirler alınmasını istemek, yanan bir binaya duman alarmı takılmasını önermek gibidir.

Denna typ av utspel är i nuläget inte bara tondöva, de är opinionsmässigt kontraproduktiva och kanske direkt demokratiskt FARLIGA -

eftersom folket nu i allt högre grad ifrågasätter samhällskontraktets grundläggande byggsten -

trygghet, skydd och försvar -

och möts av diffusa förslag som gäller den sociala och självförverkligande biten av Maslows pyramid.

Det är exakt denna verklighetsfrånvänt oansvariga politik som låtit våldet och brottssyndikaten

växa sig starka, där dialogpoliser, integrationsåtgärder och “preventivt arbete”

som hashtaggarna #slutaskjuta och #tafsainte,

prioriterats framför att skaka fram rättsliga och praktiska resurser för att handgripligen yasayı uygulamak için yasal ve pratik araçlar oluşturmaktan daha öncelikli hale getirilmiştir.

omhänderta och fängsla de som begår grova brott och övergrepp. Ciddi suçlar ve suistimaller işleyenleri gözaltına almak ve hapsetmek.

I samband med att jag själv drabbades av inbrottsvågen i Malmö 2017 skrev jag en ledartext i Svenska Dagbladet som

problematiserade att en polisman då gett mig rådet

“Ärligt, bo inte i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.”

Skånes lokaltidning Sydsvenskan svarade symptomatiskt med att på ledarplats ifrågasätta Svenska Dagbladets omdöme

för att överhuvudtaget publicera en så oansvarig text, som riskerade att dra uppmärksamheten bort från... dikkatleri başka yöne çekme riski taşıyan böylesine sorumsuz bir metni yayınladığı için...

utanförskapsproblemen.

Det rör sig inte inte om “utansförskapsproblem!”. Bu bir "dışlayıcı sorunlar!" meselesi değildir.

Det rör sig inte om “klyftor!”

Det rör sig inte om “integration!”

Det rör sig om att er impotenta politik tillåtit brutala gangsters härja fritt i staden i över 20 års tid.

De skrattar åt er. Er vekhet. Era dialogpoliser.

Era optimistiska hobbyprojekt för integration i utanförskapsområden.

Som om en kokaingangster som drar in 160.000 skattefritt i veckan

skulle lägga om sitt liv och bli ett duktigt fackanslutet 7-11-biträde hayatını değiştirecek ve sendikalı vasıflı bir 7-11 işçisi olacaktı.

för att ni erbjuder en skattefinansierad workshop i papier-mache-tillverkning av dockteatrar i Rosengård?

Välfärdssatsningar. Förebyggande. Det är så tondövt filterbubblat att klockorna stannar. Refah girişimleri. Önleme. O kadar sağır bir filtre-kabarcık ki saatler duruyor.

Och samhällskontraktet är nu så farligt nära att rämna, på allvar rämna! att utspel om förbättrad välfärd

i det närmaste låter som hovet de sista veckorna innan Versailles föll!

”Let them eat cake.”

Malmö är MIN stad också. Jag växte upp här, jag lekte på ställen där vi nu måste placera krypskyttar.

Jag gick på fest och blev förälskad på platser som nu tvättar pengar åt drogkarteller.

Jag byggde mina första verksamheter i Malmö, och står nu i begrepp att själv lämna staden för gott.

Och det är MITT fel att det är såhär.

Det är mitt och alla andra vettiga människor i den här stadens fel eftersom VI HAR LÅTIT ER HÅLLAS

med ert genomusla, kriminellt odugliga vanstyre år ut och år in,

för att vi inte iddes i demokratisk ordning slänga ut er med huvudet före. Çünkü sizi demokratik yollarla kapı dışarı edemedik.

Jag vill här rikta en uppmaning och en varning till övriga Sverige:

om Malmö på inget sätt kan tjänstgöra som förebild, låt då inte denna stad gå under förgäves -

utan låt den utgöra en varning om vad som inom ett par år

kommer att hända i era egna städer om ni inte gör bättre ifrån er än vad vi gjort här. bizim burada yaptığımızdan daha iyisini yapmazsanız kendi şehirlerinizde de olacak.

Malmö är en döende stad. Vi har störst antal bombattentat i Sverige.

Malmö tar emot störst bidrag - över fem miljarder kronor - från det kommunala utjämningssystemet,

och kompetensen flyr nu staden.

Malmö tar alltmer formen av en munk. Ett bälte av kompetens i kringliggande kommuner Malmö giderek bir çörek şeklini alıyor. Komşu belediyelerde bir uzmanlık kuşağı

dit barnfamiljer och professionella flyttar

för att slippa automatvapenbestyckade vakter på akutmottagningen,

för att slippa behöva förklara för sina döttrar att gangsters sprängt deras j*vla kvartersrestaurang,

och för att slippa se unga mödrar mördas på öppen gata.

En munk med ett stort hål i mitten som är Malmö, där arbetslösa, bidragstagare och kriminella är de enda som blir kvar.

Och ni gav bort staden till dem.

Genom flathet, genom opportunism, genom ideologisk arrogans.

Men den var inte ert att bortskänka!

Ni gav bort det som inte var ert, och nu har vi ingenting kvar,

och det avtal er makt vilar på hotar att helt välta det fundament vårt samhälle vilat på under 300 års tid. ve gücünüzün dayandığı anlaşma, toplumumuzun 300 yıldır dayandığı temeli tamamen altüst etmekle tehdit ediyor.

Ibland måste någonting brinna ned för att fertil jord ska låta någonting nytt spira.

Jag är i grunden optimist, och finner min förtröstan

i denna kreativa förstörelse för när mörkret är som djupast lyser också ljuset som starkast.

Vår kultur är full av driftiga, begåvade och ansvarsfulla individer.

Det blir bättre igen, så småningom.

Fast kanske på en annan plats, på ett annat sätt och med andra människor.

Jag heter Henrik Jönsson. Inom kort före detta Malmöit.

Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat.