×

我们使用 cookie 帮助改善 LingQ。通过浏览本网站,表示你同意我们的 cookie 政策.

image

En syster i mitt hus, Kapitel 3 (1)

Kapitel 3 (1)

ANDRA DAGEN

Det doftade nybryggt kaffe. Jag måste ha uppfattat det redan innan jag vaknade. För under ett svindlande ögonblick var jag tillbaka i en annan tid, i minnet av hur det kändes att vakna trygg i förvissningen om att vara älskad.

Doften bestod, men minnet löstes snabbt upp. Det som dröjde kvar var bara en känsla. En oerhörd, överväldigande saknad. Jag var ständigt på min vakt mot mina minnen. Det hände alltmer sällan att jag överraskades av dem. Ansträngningen att tränga undan dem hade blivit en naturlig del av mig. Jag var noga med att undvika sådant som kunde utlösa dem. Men det här hade tagit mig på sängen. I bokstavlig mening.

Ett ögonkast genom fönstret sa mig att jag sovit längre än jag tänkt. Jag steg upp och gick ut på terrassen. Det var lite kyligt, men himlen var alldeles klar och de vita byggnaderna nere i staden lyste som nytvättade i morgonsolen.

Jag hade inte gjort upp några planer för dagen. Inte för någon dag, egentligen. En av de få fördelarna med mitt ensamma liv var just att jag kunde låta beslut växa fram naturligt. Göra det som kändes rätt för stunden, och i stort sett undvika att planera framåt. I alla fall för en tid. Mitt arbete krävde visserligen ett mått av disciplin.

Jag hade enstaka deadlines för sådant jag åtagit mig, och såg alltid till att hålla dem. Men jag hade fått den tid jag behövde utan några större krav, varken från skolan eller från galleriet i Barcelona. Man hade gett mig tid, det var också det enda jag hade. Men min tid var inte frihet. Den var tomhet. Ensamhet.

Jag befarade att de närmaste dagarna skulle påverka min tillvaro. Det var inte bara det att jag inte kände Emma nu. Jag hade egentligen aldrig känt henne. Jag hade inga minnen av henne som en verklig person av kött och blod, med en egen vilja och en utvecklad personlighet.

För mig var Emma bara en sorts statist i mitt personliga livsdrama. Jag insåg att jag inte visste just någonting om henne. Inte vad hon tänkte eller tyckte. Vad hon tyckte om. Jag kunde inte minnas att hon någonsin uttryckt en bestämd åsikt om någonting. Hon hade på något vis flutit stilla i utkanten av min värld.

Vår barndom hade inte precis låtit oss utveckla våra egna drömmar. När jag tänkte på det slog det mig att Emma naturligtvis haft sina egna tankar och sin egen vilja. Hon hade förmodligen bara varit mer anpassningsbar, mer accepterande. Vi hade nog bara försökt finna våra respektive sätt att överleva i samma obegripliga inferno. Var för sig istället för tillsammans. Det kändes som om Emma representerade någonting som jag varken ville eller orkade analysera.

Jag hade ingen aning om vad hon tänkt sig få ut av det här besöket. Vilka förväntningar hade hon? Borde jag kanske planera några utflykter? Tanken lockade mig inte, av flera skäl. För det första undvek jag att planera min egen tid så långt det var möjligt. För det andra vill jag absolut inte ta ansvar för någon annans tidsfördriv. Visst, jag gjorde ofta utflykter till nationalparken.

Ibland hela dagar, med kikaren runt halsen och vatten och frukt i ryggsäcken. Jag tyckte om det ödsliga landskapet som krävde stor uppmärksamhet för att man skulle urskilja färger och detaljer. De skygga, pilande fåglarna, växterna som såg så likartade ut på avstånd, men som på nära håll avslöjade en sådan skönhet och sådan spektakulär mångfald.

Det var en miljö som bara delade med sig av sin rikedom till de mest uppmärksamma besökarna. Jag strosade också runt i stan nästan varje dag, men sällan med något särskilt mål eller med någon avsikt i tankarna. Det hände ibland att jag hamnade inne i katedralens svala, trösterika skymning, där tiden upphört att existera och där mina tankar kunde löpa fritt. Mina promenader var lika planlösa som resten av mitt liv.

Men nu var Emma här och jag var osäker på vad som krävdes av mig.

Jag tog på mig morgonrocken och gick nerför trappan.

Emma satt på den lilla uteplatsen utanför matrummet.

”Röker du?” sa jag förvånat.

Hon blåste ut en tunn strimma rök. ”Jag hoppas det är okej. Jag röker inte inne i huset, naturligtvis.”

”Det är klart att det är okej. Jag blev bara lite förvånad. Jag har aldrig sett dig röka förut.”

”Jag gjorde kaffe, hoppas det var okej också. Det är nog fortfarande varmt.”

Jag vände och gick in för att hälla upp en kopp och gick sedan ut och satte mig mitt emot henne.

”Hoppas jag inte väckte dig.”

Jag skakade på huvudet.

”Absolut inte. Jag har inte hört ett ljud. Det var doften av kaffe som väckte mig.”

”Det kanske inte var så fel?” Hon såg på mig med huvudet lite på sned.

”Nej, inte alls fel. I normala fall får jag göra kaffet själv.” Jag tog en klunk och insåg att Emmas var betydligt bättre än mitt.

Först nu såg jag att det låg två croissanter på ett fat på bordet.

”Har du redan varit ute?”

”Ja, jag kunde inte sova, så jag gick ut en sväng. Och upptäckte att bageriet redan var öppet.”

Jag försökte ignorera den, men den trängde sig på. Den krypande, skamfyllda irritationen över att min syster invaderade mitt privata revir. Jag svalde en klunk av det starka bittra kaffet.

När hon sträckte fram handen för att fimpa cigaretten i det lilla askfatet blev jag ännu mer häpen när jag såg att naglarna var nedbitna. Det var olikt Emma att röka. Men det var omöjligt att föreställa sig att hon bet på naglarna. Jag lyfte blicken och såg hur hon snabbt drog tillbaka handen och lade den i knät, utom synhåll för mig.

”Ta en croissant”, sa hon.

”Tack, jag väntar lite, tror jag. Jag brukar äta sen frukost. Nere i stan på ett café. Jag tycker om att sitta där. Jag går ner när tidningsbilen kommer.” Jag vet inte varför jag kände mig tvungen att säga det. Samtidigt som jag var besvärad över hennes närvaro var det som om jag släppte in henne i mitt liv på ett sätt som jag inte alls tänkt mig. Det var inte hennes fel.

Det blev pinsamt tyst och Emma bröt försiktigt av en liten bit från den ena croissanten. Men hon verkade inte hungrig och istället för att stoppa brödbiten i munnen fortsatte hon att bryta den i allt mindre bitar medan brödflagor föll genom gjutjärnsbordets genombrutna dekor.

”Jag brukar jobba mellan nio och elva ungefär, men jag är inte speciellt disciplinerad. Det går lätt att övertala mig att lägga arbetet åt sidan. Ja, det är inte arbete, egentligen. Jag är tjänstledig från mitt arbete på en skola i Barcelona. Jag ägnar ändå för det mesta ett par timmar på förmiddagen åt något som jag kallar arbete. Men egentligen är jag ledig. Så, om det är någonting särskilt du vill göra är det bara att säga till.”

Jag var tacksam för att Emma inte ställde några frågor. Jag ville varken förklara eller trassla in mig i bortförklaringar.

”Låt inte mig störa dina rutiner. Jag klarar mig fint på egen hand. Jag har inga planer alls. Jag är alldeles nöjd med att inte göra någonting särskilt.”

”Men något ska vi väl i alla fall hitta på? Kanske vi skulle gå till Cap Creus imorgon om vädret är bra? Det är en bit, sju eller åtta kilometer, men inte någon jobbig vandring alls. Tar oss nog drygt en och en halv timme. Det är vackert därute och fyren är berömd. Och vi kan äta lunch på restaurangen där. Vad säger du?”

”Jag vill verkligen inte att du ska känna att du behöver ta hand om mig.”

”Det var ett tag sedan jag var där själv. Det vore trevligt. Om det passar dig? Idag kanske du vill kika runt lite i stan? Vi kan ju gå ner tillsammans och äta lunch. Det vill säga det som jag kallar frukost. Vid elva eller så?”

Emma nickade.

Jag reste mig för att gå ner och duscha och Emma sträckte sig efter cigarettpaketet.

När jag kom upp igen var hon borta. På sitt rum, antog jag. Jag fyllde på min kaffekopp och gick upp till terrassen för att försöka få litet gjort. Eller i varje fall få det att se ut som om jag hade någonting att göra. Kanske för att rättfärdiga det fria liv jag levde. Om inte annat så för mig själv. Jag hade allt svårare att dämpa mitt dåliga samvete.

Visserligen hade jag fått behålla min tjänst på den internationella skolan i Barcelona. Jag insåg att de gjort ett undantag, att de verkligen försökt hjälpa mig. Men under tiden som gått hade jag inte gjort annat än spridda små

insatser.

Vikarierat lite. Hållit i ett par utredningar. När jag satte mig vid datorn varje morgon var det egentligen inte så mycket för att arbeta som för att försöka upprätthålla någon sorts kontakt med verkligheten. Jag följde verksamheten på galleriet i Barcelona, men jag visste att de klarade sig utmärkt utan mina insatser.

Jag ägde det nu, men jag var en frånvarande ägare. Jag insåg på ett plan att både skolan och galleriet gav mig uppgifter för min skull mer än för sin egen. Och hur det än hade känts till en början hade jag tvingats inse att det hjälpte mig. Jag var medveten om att dagen då jag måste ta steget tillbaka ryckte närmare.

Det skrämde mig inte lika mycket som tidigare. Här, i stillheten i det stora huset hade jag fått den tid jag behövde.

Den här dagen var det ovanligt lite att uträtta. Några mejl och ett par räkningar och jag var klar. Så jag öppnade min dagbok och skrev in dagens datum.

Min syster Emma kom hit igår. Vi har inte setts sedan mammas begravning. Jag fasar för de här dagarna. Förstår inte hur vi ska ta oss igenom dem. Vad vi ska göra, vad vi ska säga till varandra?

Lika lite som jag kunde föreställa mig hur vår tid skulle utveckla sig, kunde jag beskriva den här. Jag stängde dokumentet och slog av datorn och satte mig på terrassen med en bok. Men jag kunde inte läsa heller. Jag hade varken hört eller sett till Emma och jag tänkte inte gå ner förrän det var dags för lunch.

Hade andra syskon det så här? Så omöjligt mycket osagt emellan sig att varje möte blev plågsamt?

* Jag kan inte minnas när jag blev medveten om att vi skulle få ett syskon, Amanda och jag. Plötsligt fanns Emma där en dag. Och jag minns inte att jag tog någon särskild notis om henne till en början. Jag hade Amanda, och vårt nya syskon betydde ingenting. Men jag förstod snart att Emma ändrade allting. Jag har en bild av att Amanda satt i den grå soffan med Emma i famnen.

Hon böjde sig ner och viskade någonting som jag inte kunde uppfatta. Och så lät hon läpparna snudda mot Emmas panna. Hon hjälpte till att byta på henne, mata henne och dra runt henne i barnvagnen. För mig var det som om jag förlorat ett syskon. Inte fått ett till. Först väntade jag otåligt på att det skulle gå över.

Att Amanda skulle ledsna på Emma och komma tillbaka till mig. Men Amanda ledsnade aldrig på någonting. Hon var trofast och lojal redan som liten. Annars är ju små barn så själviska. Men de är kanske inte mer själviska än vuxna, bara sämre på att dölja sina verkliga känslor.

Jag tror faktiskt inte att Amanda någonsin var självisk. Kanske det påverkade hur jag såg på mig själv. Ja, fortfarande ser på mig själv. Med en sorts underliggande känsla av otillräcklighet. Besvikelse över att jag är den jag är. Naturligtvis övergav hon mig inte. Men jag ville ha hela hennes uppmärksamhet. Så som det varit förut. Jag ville inte dela Amanda med Emma.

Det gick inte över, heller. Tvärtom. När Emma kunde gå och började prata, ja, då blev det värre. Inte bättre.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 3 (1) Kapitel 3 (1) Chapter 3 (1) Глава 3 (1) Bölüm 3 (1)

ANDRA DAGEN SECOND DAYS ВТОРОЙ ДЕНЬ

Det doftade nybryggt kaffe. |smelled like|freshly brewed| It smelled like freshly brewed coffee. Пахло свежесваренным кофе. Jag måste ha uppfattat det redan innan jag vaknade. |||perceived|||||woke up I must have realized it even before I woke up. För under ett svindlande ögonblick var jag tillbaka i en annan tid, i minnet av hur det kändes att vakna trygg i förvissningen om att vara älskad. |||dizzying|||||||another|||memory|||||||safe||assurance||||loved Because for one dizzying moment I was back in another time, remembering what it felt like to wake up safe in the knowledge that I was loved.

Doften bestod, men minnet löstes snabbt upp. The scent|consisted|||dissolved quickly|| The scent persisted, but the memory quickly dissolved. Det som dröjde kvar var bara en känsla. ||remained|||||feeling What lingered was just a feeling. En oerhörd, överväldigande saknad. |unheard|overwhelming|missing A tremendous, overwhelming loss. Огромная, ошеломляющая потеря. Jag var ständigt på min vakt mot mina minnen. ||constantly|||guard|||memories I was constantly on guard against my memories. Det hände alltmer sällan att jag överraskades av dem. ||increasingly|rarely|||was surprised|| It was increasingly rare that I was surprised by them. Ansträngningen att tränga undan dem hade blivit en naturlig del av mig. The effort||push away|push away|||||||| The effort to push them away had become a natural part of me. Jag var noga med att undvika sådant som kunde utlösa dem. ||careful|||avoid||||trigger| I was careful to avoid anything that might trigger them. Men det här hade tagit mig på sängen. ||||taken|||the bed But this had caught me off guard. I bokstavlig mening. |literal| In the literal sense.

Ett ögonkast genom fönstret sa mig att jag sovit längre än jag tänkt. A glance through the window told me that I had slept longer than I had intended. Jag steg upp och gick ut på terrassen. I got up and went out onto the terrace. Det var lite kyligt, men himlen var alldeles klar och de vita byggnaderna nere i staden lyste som nytvättade i morgonsolen. |||chilly|||||clear||||the buildings||||||newly washed||morning sun It was a bit chilly, but the sky was perfectly clear and the white buildings downtown shone like new in the morning sun.

Jag hade inte gjort upp några planer för dagen. ||||||plans|| I had not made any plans for the day. Inte för någon dag, egentligen. Not for a day, really. En av de få fördelarna med mitt ensamma liv var just att jag kunde låta beslut växa fram naturligt. ||||the advantages|||lonely||||||||decisions|emerge naturally||naturally One of the few advantages of my solitary life was precisely that I could let decisions emerge naturally. Göra det som kändes rätt för stunden, och i stort sett undvika att planera framåt. |||||||||large||avoid planning|||forward planning Doing what felt right at the time, and largely avoiding planning ahead. I alla fall för en tid. In any case, for a while. Mitt arbete krävde visserligen ett mått av disciplin. ||required|indeed||||discipline My work did require a certain measure of discipline.

Jag hade enstaka deadlines för sådant jag åtagit mig, och såg alltid till att hålla dem. |had|occasional|deadlines||||committed to|||made sure||||meet| I had occasional deadlines for things I had committed to, and I always made sure to meet them. Men jag hade fått den tid jag behövde utan några större krav, varken från skolan eller från galleriet i Barcelona. |||||||||||demands||||||gallery|| But I had been given the time I needed without any major demands, neither from the school nor from the gallery in Barcelona. Man hade gett mig tid, det var också det enda jag hade. ||given||||||||| I had been given time, and that was all I had. Men min tid var inte frihet. |||||freedom But my time was not freedom. Den var tomhet. ||emptiness It was emptiness. Ensamhet. Loneliness Loneliness.

Jag befarade att de närmaste dagarna skulle påverka min tillvaro. |feared|||coming|||affect||existence I feared that the next few days would affect my life. Det var inte bara det att jag inte kände Emma nu. It wasn't just that I didn't know Emma now. Jag hade egentligen aldrig känt henne. I had never really known her. Jag hade inga minnen av henne som en verklig person av kött och blod, med en egen vilja och en utvecklad personlighet. ||||||||real|||flesh||blood||||will|||developed| I had no memories of her as a real person of flesh and blood, with a will of her own and a developed personality.

För mig var Emma bara en sorts statist i mitt personliga livsdrama. |||||||extra actor|||personal|life drama For me, Emma was just a kind of extra in my personal life drama. Jag insåg att jag inte visste just någonting om henne. |realized|||||exactly||| I realized that I knew precisely nothing about her. Inte vad hon tänkte eller tyckte. Not what she thought or felt. Vad hon tyckte om. What she liked. Jag kunde inte minnas att hon någonsin uttryckt en bestämd åsikt om någonting. |||||||expressed||definite|opinion|| I couldn't remember her ever expressing a strong opinion about anything. Hon hade på något vis flutit stilla i utkanten av min värld. |||||drifted quietly|||the outskirts||| She had somehow floated quietly on the edge of my world.

Vår barndom hade inte precis låtit oss utveckla våra egna drömmar. |childhood||||allowed||develop|||dreams Our childhood had not exactly allowed us to develop our own dreams. När jag tänkte på det slog det mig att Emma naturligtvis haft sina egna tankar och sin egen vilja. |||||occurred to me||||||||||||| Thinking about it, it occurred to me that Emma naturally had her own thoughts and her own will. Hon hade förmodligen bara varit mer anpassningsbar, mer accepterande. ||probably||||adaptable||more accepting She had probably just been more adaptable, more accepting. Vi hade nog bara försökt finna våra respektive sätt att överleva i samma obegripliga inferno. |||||find||respective|||survive|||incomprehensible|inferno We had probably just tried to find our respective ways to survive in the same incomprehensible inferno. Var för sig istället för tillsammans. be alone|by|for itself||| Individually instead of together. Det kändes som om Emma representerade någonting som jag varken ville eller orkade analysera. ||that|||represented||||neither|||had the energy|analyze It felt as if Emma represented something that I neither wanted nor had the energy to analyze.

Jag hade ingen aning om vad hon tänkt sig få ut av det här besöket. |||idea|||||||||||the visit I had no idea what she intended to get out of this visit. Vilka förväntningar hade hon? |expectations|| What were her expectations? Borde jag kanske planera några utflykter? |||||excursions Maybe I should plan some excursions? Tanken lockade mig inte, av flera skäl. |tempted|||||reasons The idea did not appeal to me, for several reasons. För det första undvek jag att planera min egen tid så långt det var möjligt. |||avoided||||||||||| Firstly, I avoided planning my own time as far as possible. För det andra vill jag absolut inte ta ansvar för någon annans tidsfördriv. ||||||||responsibility|||someone else's|pastime Secondly, I certainly don't want to take responsibility for someone else's pastime. Visst, jag gjorde ofta utflykter till nationalparken. certainly||||excursions||the national park Sure, I often made excursions to the national park.

Ibland hela dagar, med kikaren runt halsen och vatten och frukt i ryggsäcken. ||||the binoculars||the neck||||||the backpack Sometimes whole days, with binoculars around my neck and water and fruit in my backpack. Jag tyckte om det ödsliga landskapet som krävde stor uppmärksamhet för att man skulle urskilja färger och detaljer. |thought|||desolate|the landscape||required||attention|||||distinguish|colors|| I liked the desolate landscape that required great attention to discern colors and details. De skygga, pilande fåglarna, växterna som såg så likartade ut på avstånd, men som på nära håll avslöjade en sådan skönhet och sådan spektakulär mångfald. ||vilkkuen|||||||||||||||||||||| |shy|darting|the birds|the plants||||similar|||a distance||||||revealed||||||spectacular|diversity The shy, darting birds, the plants that looked so similar from a distance, but revealed such beauty and spectacular diversity up close.

Det var en miljö som bara delade med sig av sin rikedom till de mest uppmärksamma besökarna. |||||||||||wealth||||the most observant|the visitors It was an environment that shared its riches only with the most attentive visitors. Jag strosade också runt i stan nästan varje dag, men sällan med något särskilt mål eller med någon avsikt i tankarna. |strolled||||the city|||||rarely||||||||intention||mind I also wandered around the city almost every day, but rarely with any particular goal or intention in mind. Det hände ibland att jag hamnade inne i katedralens svala, trösterika skymning, där tiden upphört att existera och där mina tankar kunde löpa fritt. |||||ended up|||the cathedral's|cool comforting twilight|comforting twilight|twilight|||had ceased||exist||||||run|freely Sometimes I found myself in the cool, comforting twilight of the cathedral, where time ceased to exist and my thoughts could run free. Mina promenader var lika planlösa som resten av mitt liv. |walks|||aimless||||| My walks were as aimless as the rest of my life.

Men nu var Emma här och jag var osäker på vad som krävdes av mig. ||||||||||||was required|| But now Emma was here and I was unsure of what was required of me.

Jag tog på mig morgonrocken och gick nerför trappan. ||||the bathrobe|||| I put on my bathrobe and walked down the stairs.

Emma satt på den lilla uteplatsen utanför matrummet. |||||the patio|outside of| Emma was sitting on the small patio outside the dining room.

”Röker du?” sa jag förvånat. Do you smoke||||surprised "You smoke?" I said, surprised.

Hon blåste ut en tunn strimma rök. ||||thin|thin stream|smoke ”Jag hoppas det är okej. "I hope it's okay. Jag röker inte inne i huset, naturligtvis.” I don't smoke inside the house, of course."

”Det är klart att det är okej. "Of course it's okay. Jag blev bara lite förvånad. ||||surprised I was just a little surprised. Jag har aldrig sett dig röka förut.” |||||smoke a cigarette| I've never seen you smoke before.

”Jag gjorde kaffe, hoppas det var okej också. I made coffee, hope that was okay too. Det är nog fortfarande varmt.” It's probably still warm.

Jag vände och gick in för att hälla upp en kopp och gick sedan ut och satte mig mitt emot henne. |turned||||||pour||||||||||||| I turned and went in to pour a cup and then went out and sat down opposite her.

”Hoppas jag inte väckte dig.” |||woke| "I hope I didn't wake you."

Jag skakade på huvudet. I shook my head.

”Absolut inte. Absolutely not. Jag har inte hört ett ljud. I haven't heard a sound. Det var doften av kaffe som väckte mig.” It was the smell of coffee that woke me up.

”Det kanske inte var så fel?” Hon såg på mig med huvudet lite på sned. ||||||||||||||tilted "Maybe it wasn't so bad?" She looked at me with her head slightly tilted.

”Nej, inte alls fel. No, not wrong at all. I normala fall får jag göra kaffet själv.” Jag tog en klunk och insåg att Emmas var betydligt bättre än mitt. |||||||||||||realized||||significantly||| Normally, I get to make the coffee myself.” I took a sip and realized that Emma's was significantly better than mine.

Först nu såg jag att det låg två croissanter på ett fat på bordet. ||||||||croissants|||plate|| It was only now that I saw there were two croissants on a plate on the table.

”Har du redan varit ute?” "Have you already been out?"

”Ja, jag kunde inte sova, så jag gick ut en sväng. ||||||||||round "Yes, I couldn't sleep, so I went out for a walk. Och upptäckte att bageriet redan var öppet.” |discovered||the bakery||| And discovered that the bakery was already open."

Jag försökte ignorera den, men den trängde sig på. ||ignore||||intruded|| I tried to ignore it, but it kept intruding. Den krypande, skamfyllda irritationen över att min syster invaderade mitt privata revir. ||häpeällinen|||||||||alue |creeping|filled with shame|irritation|||||invaded||private|territory The creeping, shame-filled annoyance that my sister was invading my private territory. Jag svalde en klunk av det starka bittra kaffet. |||||||bitter| I swallowed a sip of the strong bitter coffee.

När hon sträckte fram handen för att fimpa cigaretten i det lilla askfatet blev jag ännu mer häpen när jag såg att naglarna var nedbitna. ||||||||||||ashtray|||||||||||| ||stretched|||||stub|||||ashtray|||||astonished|||||the nails||bitten When she reached out her hand to stub out the cigarette in the small ashtray, I was even more surprised when I saw that her nails were bitten down. Det var olikt Emma att röka. ||unlike||| It was unlike Emma to smoke. Men det var omöjligt att föreställa sig att hon bet på naglarna. |||impossible||imagine||||biting||her nails But it was impossible to imagine her biting her nails. Jag lyfte blicken och såg hur hon snabbt drog tillbaka handen och lade den i knät, utom synhåll för mig. |||||||quickly|pulled|||||||lap|out of|out of sight|| I looked up and saw her quickly withdraw her hand and place it in her lap, out of my sight.

”Ta en croissant”, sa hon. ||a croissant|| "Take a croissant," she said.

”Tack, jag väntar lite, tror jag. "Thanks, I'll wait a little, I think. Jag brukar äta sen frukost. |usually||late| I usually have a late breakfast. Nere i stan på ett café. ||the city|||café Down in town at a café. Jag tycker om att sitta där. I like to sit there. Jag går ner när tidningsbilen kommer.” Jag vet inte varför jag kände mig tvungen att säga det. ||||newspaper car|||||||||||| I go down when the newspaper van arrives. I don’t know why I felt compelled to say that. Samtidigt som jag var besvärad över hennes närvaro var det som om jag släppte in henne i mitt liv på ett sätt som jag inte alls tänkt mig. ||||troubled|||presence||||||let in||her|||||||||||| While I was uncomfortable with her presence, it was as if I was letting her into my life in a way I hadn't intended. Det var inte hennes fel. It was not her fault.

Det blev pinsamt tyst och Emma bröt försiktigt av en liten bit från den ena croissanten. ||embarrassingly|silent|||broke off|||||||||the croissant There was an awkward silence and Emma carefully broke off a small piece from one of the croissants. Men hon verkade inte hungrig och istället för att stoppa brödbiten i munnen fortsatte hon att bryta den i allt mindre bitar medan brödflagor föll genom gjutjärnsbordets genombrutna dekor. |||||||||||||||||||||||leipäpalat|||valurautapöydän|läpäisevässä|koristelu ||seemed||||||||bread piece||||||break|||||pieces|while|bread crumbs|||cast iron table|broken through|decor But she didn't seem hungry and instead of putting the piece of bread in her mouth, she continued to break it into smaller and smaller pieces while bread crumbs fell through the pierced decoration of the cast iron table.

”Jag brukar jobba mellan nio och elva ungefär, men jag är inte speciellt disciplinerad. |||||||approximately||||||disciplined "I usually work between nine and eleven, but I'm not particularly disciplined. Det går lätt att övertala mig att lägga arbetet åt sidan. ||||convince|||||| It's easy to persuade me to set work aside. Ja, det är inte arbete, egentligen. Well, it's not work, really. Jag är tjänstledig från mitt arbete på en skola i Barcelona. ||on leave|||||||| I am on leave from my job at a school in Barcelona. Jag ägnar ändå för det mesta ett par timmar på förmiddagen åt något som jag kallar arbete. |dedicate|still||||||||the morning|||||call| However, I usually spend a couple of hours in the morning doing something I call work. Men egentligen är jag ledig. But actually I am free. Så, om det är någonting särskilt du vill göra är det bara att säga till.” So, if there's anything in particular you want to do, just let me know."

Jag var tacksam för att Emma inte ställde några frågor. |||||||asked|| I was grateful that Emma didn't ask any questions. Jag ville varken förklara eller trassla in mig i bortförklaringar. |||||get tangled||||excuses I didn't want to explain or get bogged down in excuses.

”Låt inte mig störa dina rutiner. |||disturb|| "Don't let me disrupt your routine. Jag klarar mig fint på egen hand. I'm doing fine on my own. Jag har inga planer alls. I have no plans at all. Jag är alldeles nöjd med att inte göra någonting särskilt.” ||completely|satisfied|||||| I am perfectly happy not to do anything in particular."

”Men något ska vi väl i alla fall hitta på? |something|||will||||| "But we should at least do something, right? Kanske vi skulle gå till Cap Creus imorgon om vädret är bra? |||||Cape|Cap Creus||||| Maybe we should go to Cap Creus tomorrow if the weather is good? Det är en bit, sju eller åtta kilometer, men inte någon jobbig vandring alls. |||||||||||hard or difficult|| It's a bit of a hike, seven or eight kilometers, but not a difficult one at all. Tar oss nog drygt en och en halv timme. |||just over||and||| Should take us about an hour and a half. Det är vackert därute och fyren är berömd. |||||the lighthouse||famous It's beautiful out there and the lighthouse is famous. Och vi kan äta lunch på restaurangen där. And we can have lunch at the restaurant there. Vad säger du?” What do you say?"

”Jag vill verkligen inte att du ska känna att du behöver ta hand om mig.” "I really don't want you to feel like you have to take care of me."

”Det var ett tag sedan jag var där själv. |||a while||||| "It's been a while since I was there myself. Det vore trevligt. That would be nice. Om det passar dig? If it suits you? Idag kanske du vill kika runt lite i stan? ||||take a look|||| Today you might want to take a look around town? Vi kan ju gå ner tillsammans och äta lunch. We can go down together and have lunch. Det vill säga det som jag kallar frukost. That is, what I call breakfast. Vid elva eller så?” At eleven or so?"

Emma nickade. Emma nodded.

Jag reste mig för att gå ner och duscha och Emma sträckte sig efter cigarettpaketet. ||||||||||||||cigarette pack I got up to go downstairs to shower and Emma reached for the packet of cigarettes.

När jag kom upp igen var hon borta. When I came back up, she was gone. På sitt rum, antog jag. |||assumed| In his room, I assumed. Jag fyllde på min kaffekopp och gick upp till terrassen för att försöka få litet gjort. ||||coffee cup|||||||||||done I refilled my coffee cup and went up to the terrace to try to get some work done. Eller i varje fall få det att se ut som om jag hade någonting att göra. Or at least make it look like I had something to do. Или хотя бы сделать вид, что мне есть чем заняться. Kanske för att rättfärdiga det fria liv jag levde. |||justify||free||| Maybe to justify the free life I was living. Om inte annat så för mig själv. If only for myself. Jag hade allt svårare att dämpa mitt dåliga samvete. |||||suppress||bad|conscience I found it increasingly difficult to suppress my guilty conscience.

Visserligen hade jag fått behålla min tjänst på den internationella skolan i Barcelona. Indeed||||keep||job|||||| Admittedly, I had been allowed to keep my post at the international school in Barcelona. Jag insåg att de gjort ett undantag, att de verkligen försökt hjälpa mig. ||||||exception|||||| I realized that they made an exception, that they really tried to help me. Men under tiden som gått hade jag inte gjort annat än spridda små |||||||||||scattered bits| But in the meantime I had done nothing but scattered small

insatser. efforts efforts.

Vikarierat lite. substituted briefly| Ein bisschen ausgewechselt. Substituted a little. Hållit i ett par utredningar. held in||||investigations Gehalten in ein paar Ermittlungen. Held a couple of investigations. När jag satte mig vid datorn varje morgon var det egentligen inte så mycket för att arbeta som för att försöka upprätthålla någon sorts kontakt med verkligheten. |||||||||||||||||||||maintain|||||reality Wenn ich mich jeden Morgen an den Computer setzte, ging es weniger um die Arbeit als vielmehr um den Versuch, eine Art Kontakt zur Realität aufrechtzuerhalten. When I sat down at the computer every morning, it was not so much to work as to try to maintain some kind of contact with reality. Jag följde verksamheten på galleriet i Barcelona, men jag visste att de klarade sig utmärkt utan mina insatser. |followed up|the activities||||||||||managed|||||contributions Ich habe die Aktivitäten der Galerie in Barcelona verfolgt, aber ich wusste, dass sie ohne meinen Beitrag großartig laufen. I followed the activities of the gallery in Barcelona, but I knew they were doing fine without my input.

Jag ägde det nu, men jag var en frånvarande ägare. |owned|||||||absent|owner Ich besaß es jetzt, aber ich war ein abwesender Besitzer. I owned it now, but I was an absentee owner. Jag insåg på ett plan att både skolan och galleriet gav mig uppgifter för min skull mer än för sin egen. |realized|||||||||||assignments|||sake||||| I realized on one level that both the school and the gallery were giving me tasks for my benefit more than for their own. Och hur det än hade känts till en början hade jag tvingats inse att det hjälpte mig. |||||felt||||||been forced|realize|||| And however it had felt at first, I had been forced to realize that it was helping me. Jag var medveten om att dagen då jag måste ta steget tillbaka ryckte närmare. ||aware||||||||the step||was approaching| I was aware that the day when I had to take a step back was getting closer.

Det skrämde mig inte lika mycket som tidigare. |scared|||||| It didn't scare me as much as before. Här, i stillheten i det stora huset hade jag fått den tid jag behövde. ||silence||||||||||| Here, in the quiet of the big house, I had the time I needed.

Den här dagen var det ovanligt lite att uträtta. ||||||||accomplish On this day, there was unusually little to do. Några mejl och ett par räkningar och jag var klar. |emails||||bills|||| A few emails and a couple of bills and I was done. Så jag öppnade min dagbok och skrev in dagens datum. ||||diary||||| So I opened my diary and entered today's date.

Min syster Emma kom hit igår. |||||yesterday My sister Emma came here yesterday. Vi har inte setts sedan mammas begravning. |||seen each other||| We haven't seen each other since mom's funeral. Jag fasar för de här dagarna. |pelkään|||| |fear|||| Ich raste dieser Tage aus. I dread these days. Förstår inte hur vi ska ta oss igenom dem. ||||will|||through| I don't know how we're going to get through them. Vad vi ska göra, vad vi ska säga till varandra? ||||||we are going to||| What we should do, what we should say to each other?

Lika lite som jag kunde föreställa mig hur vår tid skulle utveckla sig, kunde jag beskriva den här. |||||imagine|||||||||||| Just as I could not imagine how our time would develop, I could not describe it here. Jag stängde dokumentet och slog av datorn och satte mig på terrassen med en bok. |closed|the document||turned|||||||||| I closed the document and turned off the computer and sat on the terrace with a book. Men jag kunde inte läsa heller. But I couldn't read either. Jag hade varken hört eller sett till Emma och jag tänkte inte gå ner förrän det var dags för lunch. ||neither||||||||||||until|||time|| I hadn't seen or heard from Emma and I wasn't going to go downstairs until it was time for lunch.

Hade andra syskon det så här? ||siblings||| Were other siblings like this? Så omöjligt mycket osagt emellan sig att varje möte blev plågsamt? |impossible||unsaid|between||||||painful So impossibly much unsaid between them that each meeting became agonizing?

* Jag kan inte minnas när jag blev medveten om att vi skulle få ett syskon, Amanda och jag. |||remember||||aware|||||||||| * Ich kann mich nicht erinnern, wann mir bewusst wurde, dass wir Geschwister haben würden, Amanda und ich. * I can't remember when I became aware that we were going to have a sibling, Amanda and I. Plötsligt fanns Emma där en dag. Suddenly||||| Eines Tages war Emma plötzlich da. Suddenly, one day Emma was there. Och jag minns inte att jag tog någon särskild notis om henne till en början. |||||||||notice||||| Und ich kann mich nicht erinnern, sie anfangs besonders beachtet zu haben. And I don't remember taking any particular notice of her at first. Jag hade Amanda, och vårt nya syskon betydde ingenting. |||||||meant| Ich hatte Amanda, und unsere neuen Geschwister bedeuteten mir nichts. I had Amanda, and our new sibling meant nothing. Men jag förstod snart att Emma ändrade allting. ||||||changed| Aber ich verstand bald, dass Emma alles veränderte. But I soon realized that Emma changed everything. Jag har en bild av att Amanda satt i den grå soffan med Emma i famnen. |||picture||||||||||||the arms Ich habe ein Bild von Amanda, wie sie mit Emma im Arm auf dem grauen Sofa sitzt. I have an image of Amanda sitting on the gray couch with Emma in her arms.

Hon böjde sig ner och viskade någonting som jag inte kunde uppfatta. |bent||||whispered something||||||perceive Sie bückte sich und flüsterte etwas, das ich nicht verstehen konnte. She bent down and whispered something that I could not understand. Och så lät hon läpparna snudda mot Emmas panna. ||||the lips|touch|||forehead Und dann ließ sie ihre Lippen Emmas Stirn berühren. And then she let her lips touch Emma's forehead. Hon hjälpte till att byta på henne, mata henne och dra runt henne i barnvagnen. ||||change her|||feed|||||||the stroller Sie half ihr beim Wickeln, Füttern und Schieben im Kinderwagen. She helped to change her, feed her and pull her around in the stroller. För mig var det som om jag förlorat ett syskon. |||||||lost|| Für mich war es, als hätte ich ein Geschwisterchen verloren. For me, it was like losing a sibling. Inte fått ett till. |||one more Habe kein anderes bekommen. Not received another one. Först väntade jag otåligt på att det skulle gå över. |waited||impatiently|||||| Anfangs wartete ich ungeduldig darauf, dass es vorbei war. At first, I waited impatiently for it to pass.

Att Amanda skulle ledsna på Emma och komma tillbaka till mig. |||get tired||||||| That Amanda would get bored with Emma and come back to me. Men Amanda ledsnade aldrig på någonting. ||got tired||| But Amanda never got bored of anything. Hon var trofast och lojal redan som liten. ||faithful||loyal||| She was faithful and loyal even as a child. Annars är ju små barn så själviska. ||||||selfish Otherwise, small children are so selfish. Men de är kanske inte mer själviska än vuxna, bara sämre på att dölja sina verkliga känslor. ||||||selfish||||worse|||hide||real feelings|feelings Aber sie sind vielleicht nicht egoistischer als Erwachsene, nur schlechter darin, ihre wahren Gefühle zu verbergen. But they may not be more selfish than adults, just less able to hide their true feelings.

Jag tror faktiskt inte att Amanda någonsin var självisk. ||||||||selfish Ich glaube eigentlich nicht, dass Amanda jemals egoistisch war. In fact, I don't think Amanda was ever selfish. Kanske det påverkade hur jag såg på mig själv. Maybe it affected how I saw myself. Ja, fortfarande ser på mig själv. Yes, still looking at myself. Med en sorts underliggande känsla av otillräcklighet. ||||||riittämättömyys |||underlying|||insufficiency With a kind of underlying sense of inadequacy. Besvikelse över att jag är den jag är. Disappointment||||||| Disappointment that I am who I am. Naturligtvis övergav hon mig inte. |abandoned||| Of course, she did not abandon me. Men jag ville ha hela hennes uppmärksamhet. ||||||attention But I wanted her full attention. Så som det varit förut. The way it was before. Jag ville inte dela Amanda med Emma. I didn't want to share Amanda with Emma.

Det gick inte över, heller. It didn't go away, either. Tvärtom. On the contrary Andererseits. On the contrary. När Emma kunde gå och började prata, ja, då blev det värre. Als Emma laufen konnte und anfing zu reden, naja, dann wurde es schlimmer. When Emma was able to walk and started talking, well, it got worse. Inte bättre. No better.