SVERIGES DÖDLIGA DROGPOLITIK
Folkhälsomyndigheten är i konflikt med regeringen och kräver en utredning av Svensk drogpolitik.
Socialminister Lena Hallengren svarar att hon inte ändrar åsikt i frågan, och motsätter sig en utredning.
Därför finns det ingen ledning att utreda den frågan.
Jag heter Henrik Jönsson, och jag är en oberoende, libertariansk entreprenör och samhällsdebattör.
Har Sveriges unikt repressiva drogpolitik bidragit till det faktum att vi har Europas näst högsta drogdödlighet per capita?
Varför vill man inte utreda frågan?
Och varför är det viktigt att följa folkhälsomyndighetens råd i vissa frågor – och samtidigt ignorera dem i andra?
Dessa frågor tar jag upp i veckans video.
Gillar du mina filmer och vill hjälpa mig fortsätta göra dem stöttar du mig via något av betalningsalternativen här ute till vänster.
Prenumerera gärna på min kanal här nedanför om du inte redan gjort det, och testa även att klicka i klock-ikonen!
Har du tur kan du bli en av dem som YouTube emellanåt skickar en notis när jag släpper nytt material!
Vill du vara säker på att inte missa något bör du dock följa mitt veckobrev istället – det finns länkat i videons beskrivning.
Jag publicerar nya, aktuella filmer med stoiskt tålamod, varenda lördagsmorgon klockan 0800, svensk tid.
Idag pratar jag om myndigheter, makt och moral!
Häng med!
Ordet “narkotika” kommer från grekiskans “narkōtikon” vilket betyder bedövning eller avtrubbning
och har i modern tid blivit en ganska missvisande paraplybeskrivning för alla möjliga typer av kriminaliserade substanser.
Den moderna svenska drogpolitiken började formuleras under 1960-talet och kom att präglas av två experiment: ett liberalt och ett repressivt.
Det drogliberala experimentet drevs under åren 1965-1967 av polisläkaren Sven-Erik Åhström
och det repressiva experimentet drevs 1965-1970 av psykiatrikern Nils Bejerot.
Den liberala studien gick i korthet ut på att man skrev ut stora mängder narkotika till missbrukare
med ambitionen att få bort missbruk och kriminalitet från gatan.
Man kan inte bota en narkoman genom att förbjuda honom eller
undanhålla honom narkotika.
Den repressiva studien undersökte om det liberala experimentet ökade antalet missbrukare.
Narkotika debatten i Sverige under ett par års tid var väldigt präglad
av en vulgär-uppfattning om att narkomani ska behandlas med narkotika.
De liberala läkarna skrev under en tvåårsperiod ut 15 kilo amfetamin och 3.3 kilo opiater till totalt 120 patienter.
Mängden narkotika som på detta sätt blev tillgänglig nådde orimliga proportioner
och också hamnade hos fel personer.
Detta ledde föga förvånande till katastrof, och slutade med att en artonårig flicka som inte deltog i undersökningsgruppen dog av en överdos hon fått av en patient.
Dödsfallet i Farsta där en 18 årig flicka omkom efter injektion med legal narkotika
har ställt Doktor Sven-Erik Åhström och hans arbete i fokus.
Den repressiva undersökningens slutsats blev att narkotikamissbruk spreds epidemiskt under liberala förhållanden
You just did the most acid I've ever seen anybody eat in my life!
och man drog slutsatsen att en mycket repressiv drogpolitik därför var nödvändig.
Bejerots undersökning kritiserades hårt för sin ovetenskaplighet, men fick ett enormt inflytande över svensk narkotikapolitik
Kampanjer som den här med jättelika dödsannonser över fingerandefall av narkotika död
manade till hårdare tag från samhälletssida.
och etablerade åsikten att missbrukare hade sig själva att skylla.
Tycker du att en narkotika-missbrukare får skylla sig själv?
Ja, det har de.
Man tycker dem får skylla sig själva när de började med det.
Sen får dem ta följderna av det.
1969 grundade Bejerot tillsammans med den före detta kaptenen Karl Arne Westerberg den kontroversiella förbundsorganisationen “Hassella-kollektiven.”
Dessa kollektiv tjänstgjorde som den repressiva drogpolitikens omskolningsanstalter, och betraktade missbruk
som ett moraliskt tillkortakommande vilket skulle korrigeras genom uppbyggligt omdanande av människan.
DRUG USER!
Samma år grundade Bejerot även lobbyorganisationen “Riksförbundet för Narkotikafritt Samhälle”
vilken Bejerot menade utkämpa ett “guerillakrig för en restriktiv narkotikapolitik”.
Who is known for his guerilla fighting and leadership skills.
Som konsekvens av detta ihärdiga opinionsbildningsarbete kom både 1970- och 80-talet att präglas av ren skräckpropaganda mot droger
och vad man saknade i kunskap vägde man upp med dramatisk alarmism.
Det kommer till att handla om narkotika framförallt haschen.
och haschen, det är inledelsen till all narkotika.
Tidstypiska böcker som “Ska du med och dra en braja, Micke?”
parades i skolundervisningen med besökande narkotikapoliser och missbrukare
vilka förmedlade bilden av att all kontakt med droger ofelbart ledde till akut misär.
Men detta är en haschrökare, han blev 19 år den här killen, och han rökte brass.
1978 skärper riksdagen narkotikalagen ytterligare. Man likställer nu allt drogbruk med missbruk
och fastslår att narkotika är oförenlig med svensk kultur.
This is not how we do things!
1982 grundar Bejerot med hjälp av den socialdemokratiske politikern och fackförbundsledaren Yngve Persson stiftelsen “Carnegie-institutet”.
Denna organisation fick rollen som drogrestriktiv tankesmedja
med uppgift att ta fram forskningsrapporter till stöd för en repressiv drogpolitik.
Anstängningarna bar frukt
och 1988 kriminaliseras även BRUKET av droger: det blev nu kriminellt inte bara att köpa och äga droger
utan även att ens vara påverkad av dem.
I och med detta fick Sverige den demokratiska världens mest repressiva drogpolitik.
Tio år senare har Sverige även europas näst högsta drogdödlighet per capita – mer än fyra gånger över det europeiska genomsnittet.
På grund av dessa alarmerande siffror får dåvarande socialminister Margot Wallström frågan
om hon skulle överväga alternativ till den svenska drogpolitiken, om detta kan rädda liv.
Wallström svarar nej.
2002 meddelar dåvarande hälsominister Morgan Johansson att Sverige kommer att vara narkotikafritt inom tio års tid
och att metoden för att nå dit är att låta den repressiva drogpolitiken ligga fast.
De svenska dödstalen fortsätter dock att öka, och på 14 år händer ingenting alls.
Utöver att den moderata politikern Beatrice Ask lyckas missta en satirisk humortext om cannabisdödlighet i Colorado för nyheter.
Hösten 2019 gör statsminister Stefan Löfven ett närmast lyteskomiskt försök
att göra både drogproblematiken och den skenande kriminaliteten till klassfrågor.
Utspelet backas upp av Morgan Johansson (vars narkotikafria samhälle helt otippat inte infriats) och av tidningen Aftonbladet
under taglinen “Lyxknarket” men häcklas av resten av samhället.
This seems legit.
I ljuset av Sveriges skenande drogdödlighet gick Folkhälsomyndigheten den 8:e maj 2020 ut med krav på en utredning av den svenska drogpolitiken
men får kalla handen av socialminister Lena Hallengren.
Men jag vill inte säga till en hel generation av människor, att jag skulle kunna
tänka mig att ni handlar och använder narkotika för eget bruk,
och därför finns det ingen anledning ser jag, att utreda den frågan.
Hur kan man i Corona-krisen framhålla vikten av förtroende för Folkhälsomyndighetens experter
Dem allra flesta följer myndigheternas råd och gör uppoffringar.
och samtidigt helt avfärda dessa experter när det gäller drogdödligheten?
Men när det gäller frågorna om eget bruk, ändrar inte jag uppfattning för att
FHM har med detta som ett av många förslag i sitt underlag.
Men det tråkigaste är att du inte vill göra en utvärdering av befintlig lagstiftning.
Hur kan man framhärda med samma strategi i 30 år, samtidigt som siffrorna konsekvent pekar åt fel håll?
Hur kan man till och med motsätta sig att man skaffar sig bättre KUNSKAP på området?
Detta beror på att den svenska drogpolitiken är en fråga om MORAL snarare än om FÖRNUFT.
Ordet “moral” kommer från pluralformen av det latinska ordet för sedvänja: MORES
och användes första gången i Sankt Gregorious den stores moralessä om Jobs bok i bibeln.
I modernt språk beskriver moralen vilka etiska normer som betraktas som dygdiga i ett samhälle.
Psykologen Jonathan Haidt framhåller just moralen som människans djupast internaliserade tolkningsram
vilken börjar läras in vid en mycket tidig ålder.
Moralen är det system som anger om ett beteende är socialt acceptabelt eller förkastligt
och är fundamental för alla större kulturers sammanhållning.
På ett basalt plan handlar moralen om allmängiltiga värden för samhällets överlevnad
vilket tydligt uttrycks i exempelvis de bibliska budorden: du skall icke dräpa, vara otrogen eller stjäla
helt enkelt för att ett sådant beteende ger upphov till konflikter och riskerar att skada samhällets sammanhållning.
På ett ytligare plan föreskriver moralen värden gällande allt från kläder till mat, språkbruk och attityd
och dessa skiftar från kultur till kultur och har sett olika ut i olika tidsåldrar.
Denna typ av föreskrifter har ofta rötterna i praktiska förutsättningar som över tid förvandlats till rent metafysiska regler.
Förbudet mot att äta svinkött inom judendom och islam är ett tydligt exempel på detta.
Svinköttet förbjöds en gång i tiden för att skydda människor från TRIKINER
en potentiellt dödlig parasit som kan överföras till människor som äter dåligt tillagat fläsk.
I modern tid förekommer trikiner mycket sällan, men den moraliska traditionen att undvika fläskkött kvarstår av religiösa och kulturella skäl.
Den svenska relationen till droger bär tydliga moraliska förtecken.
Sverige intar en kompromisslös inställning till narkotika
där det enda acceptabla målet är att skapa ett helt narkotikafritt samhälle.
En praktisk anledning till detta är att man korrekt noterat de skador drogmissbruk kan åsamka både samhälle och individ
men på samma sätt som med svinköttet kastar man ut babyn med badvattnet och uppställer en överdrivet renlärig ideal.
Varken svinkött eller droger är farligt I SIG.
Eventuell risk beror helt på hur människor hanterar dem.
Faktum är att absoluta moraliska axiom lätt riskerar att bli kontraproduktiva
om man glömmer bort den pragmatiska anledningen till att de en gång uppställdes.
Om syftet vore att rädda människor från missbruk och död vore det inget problem att utreda den svenska drogpolitiken
men den rådande politikens mål är inte människors välgång utan det moraliskt puritanska idealet att INGEN SKA TA DROGER.
Enligt Folkhälsomyndighetens siffror har de svenska drogdödsfallen fördubblats under de senaste tio åren.
2017 dog 626 människor, varav majoriteten i oavsiktliga överdoser.
För att jämföra dog samma år 253 människor i trafiken, 55 på arbetet och 42 blev skjutna.
Konsekvenserna av det kriminaliserade bruket är att många missbrukare drar sig för att söka hjälp.
På den populära och yttrandefrihetsfundamentalistiska siten Flashback kan man under rubriken “Drogakuten”
dagligen se missbrukare ställa akuta vårdfrågor till forumets medlemmar istället för att kontakta vården.
Samtidigt slukar polisens jakt på drogbrukare enorma samhällsresurser, helt utan att varken bruk eller dödlighet går ned.
Om du har beroendeproblematik, om du hunnit komma så långt i din utveckling
då är inte straff det som hjälper dig ur ditt beroende, snarare så
riskerar det att förstöra förtroendet i samhället så att du inte söker dig till vård när du behöver.
Jämförelsevis kan konstateras att Portugal som fram till 2001 tillämpade en mycket sträng drogpolitik
har sett en drastisk minskning av både drogdödlighet och drogrelaterade samhällskostnader efter att man ställde om till en mer liberal drogpolitik.
Även i drogliberala Nederländerna ligger drogdödligheten avsevärt lägre än i Sverige
och räknade 2015 endast 16 dödsfall per miljon invånare – jämfört med restriktiva Sveriges 100.
Faktum är att Förenta Nationerna upprepade gånger sedan 2015 har reprimanderat Sverige för att den restriktiva drogpolitiken
inte lever upp till de mänskliga rättigheternas krav på bästa möjliga vård.
Flavia Pansieri, högkommissionär för mänskliga rättigheter uttrycker förvåning när hon uppmärksammas på den svenska drogpolitiken:
“– Vi brukar betrakta Sverige som ett föregångsland med väldigt progressiv politik.
Därför blev jag förvånad över att se hur landet ligger efter i narkotikafrågan.”
Oavsett var man står i drogfrågan måste det konstateras att rådande situation är oacceptabel.
Det duger inte att framföra subjektiva moralargument för att man själv inte tycker om droger
om resultatet är att allt fler människor far illa.
Det duger inte att som modern välfärdsstat på moralisk grund ignorera de mänskliga rättigheterna, bara för att man inte tycker om droger
Duger inte att förfäkta moraliska ideal som står i konflikt med kunskap
och som gör att man därför stoppar utredningar som riskerar att ge oönskade resultat.
Drogfrågan är i Sverige mycket känslig, och kunskapen om droger är på många håll mycket låg vilket bidrar till ytterligare rädsla och antipati.
Ett stort problem med den repressiva svenska drogpolitiken är att man inte gör någon skillnad på bruk, riskbruk och missbruk.
De allra flesta människor som ibland tar droger utvecklar aldrig något missbruk
utan betraktar drogerna som en stämningsförhöjare på samma vis som alkohol.
Att anföra argument om att drogbruk göder gängkriminalitet belyser huvudsakligen futiliteten i att kriminalisera populära rekreationsprodukter.
Kriminalisering skapar ofelbart lukrativa svarta marknader som helt saknar genomlysning:
produkterna blir osäkra, skatteintäkterna uteblir och polismyndigheten tvingas hantera våld i dess spår.
Det leder däremot inte till att folk slutar ta droger.
Det leder bara till en farligare, sämre och dyrare upplevelse för både individ och samhälle.
Föresatsen att skapa ett samhälle helt fritt från droger är lika naiv som att försöka skapa ett samhälle helt utan kinky sex,
subversiva kulturuttryck eller avvikande livsstilar.
Det går helt enkelt inte – oavsett hur välvilliga intentioner de som vill organisera och styra samhället än har.
Istället för att förbjuda, förneka och bestraffa bör vi upprätthålla ett samhälle som präglas av pragmatisk tolerans:
vi bör acceptera att folk uppskattar olika saker och ha beredskap för att hjälpa fåtalet som faktiskt får problem.
Utan att straffa alla andra.
Tycker du att människoliv är viktigare än nolltolerans?
I så fall tycker jag att du ska dela den här videon med dina vänner
och varför inte prenumerera på min YouTube-kanal när du ändå är igång?
Har du egna erfarenheter av svensk drogpolitik? Dela i så fall gärna med dig av dina erfarenheter i kommentarsfältet här nedanför.
Jag uppskattar all respektfull kommunikation även om jag själv inte har så mycket tid att delta i samtalet.
Jag heter Henrik Jönsson, och jag respekterar att människor ägnar sig åt saker jag själv inte tycker om.
Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat!
