×

我們使用cookies幫助改善LingQ。通過流覽本網站,表示你同意我們的 cookie policy.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 29

Kapitel 29

»HEJ, JAG HETER MOA,

jag ringde dig i höstas för att höra om du kunde ge mig privatlektioner,

det kunde du inte och nu ringer jag igen och undrar om du kanske kan nu istället,

för jag tänkte söka scenskolan i Malmö …«

Jag pratar fort. Orden snubblar på varandra.

Marika Lagercrantz vän är tyst i andra änden.

Hon verkar vänta på att det ska komma något mer, men jag behöver hämta andan.

»Okej. Just det, men tyvärr har jag ingen möjlighet.

Jag kommer att bo i Borås i vår, ska medverka i en pjäs på Stadsteatern där.«

Hon tystnar. Och jag hinner tänka att riktiga skådespelare inte spelar teater i Borås.

»Men du, jag vet en tjej som du kan fråga.«

Det tar en stund innan Marikas vän hittar telefonnumret.

Det prasslar i bakgrunden och hon mumlar tyst för sig själv.

Jag sätter mig på sängen.

Tittar på lappen där jag precis antecknat mobilnumret.

Inser att jag inte har namnet på skådisen som jag ska ringa.

Hon glömde visst säga det, Marika Lagercrantz upptagna vän.

Siffrorna flyter ihop. Jag fixar inte ett jag är tyvärr upptagen till.

Jag knycklar ihop lappen. Tänker inte ringa en jävel till.

Känner lappen i handen. Pappersbollslappen.

Tittar ut genom fönstret. Det går knappt. Fullt av imma.

Termometern visar tio minusgrader.

Jag vrider upp elementet till max.

Papperslappen, en hård boll i min knutna näve och

jag vet att om jag inte kommer in på scenskolan kommer jag att ruttna bort på Liljebacken.

Jag vecklar upp lappen och tittar på numret

Tar upp min mobiltelefon och håller den hårt i handen.

Kommer på att man kan sms:a. Skriver det längsta sms:et i världshistorien.

Jag får svar nästan med en gång:

Hej! Jag kan hjälpa dig. Café Sodom på måndag kl 17.

Den här gången kommer det att gå.

Det är sådant man känner inuti.

Privatlektioner och Malmö.

Jag börjar till hösten.

Kan alltså flytta till sommaren. Det blir perfekt.

Jag går till Stadsbiblioteket på Medborgarplatsen.

Tar mig fram till avdelningen med dramatik.

Letar bland pjäsförfattarna.

Det finns så många namn och titlar, som jag inte känner igen.

Slutligen väljer jag ut några pjäser och sätter mig vid ett bord lite längre bort.

Jag söker efter lämpliga monologer.

Och då: en grön militärjacka och en bred nacke som jag känner igen.

Han står och bläddrar i en bok en bit bort. Pirr i benen.

Det liksom kryper upp från fötterna längs vaderna, vidare till innanlåren.

Det måste vara han

Och jag som inte har sminkat mig idag.

Mina ögonfransar är barnsligt ljusa och mitt ansikte blekt mot det hennafärgade håret.

Måste gömma mig.

Jag låter mina böcker ligga kvar på bordet.

Skjuter ut stolen så ljudlöst jag kan och går försiktigt bort mot de långa raderna med bokhyllor.

Ställer mig bakom en av dem.

Sneglar på Oskar mellan hyllplanen. Han slår igen boken.

Vänder sig om och går mot mitt håll.

Jag sätter mig på huk.

Vågar inte titta åt hans håll.

Känner min egen andedräkt.

Den är varm. Den här känslan påminner om något.

Om en annan tid.

Om fuktiga fingervantar på nariga händer.

Om en klocka som ringer in.

Om dunkgömme i dungen bakom skolan.

Dungen som vi egentligen inte fick vara i.

En bekant mobilsignal från min väska,

som hänger kvar på stolen där jag precis satt. Människor som ser sig irriterat omkring.

Jag böjer ner huvudet mot mina ben.

Håller andan. Det dunkar i tinningarna.

»Varför sitter du här på golvet?«

Jag tittar upp. Oskar kliar sig i huvudet och ser road ut.

Jag får bara fram några enstaka vokalstön.

Hans ögon skrattar, men munnen ser allvarlig ut.

»Jag tänkte låna lite pjäser«, säger jag och ställer mig upp.

Nu är det inte bara Oskars ögon som skrattar. Nu skrattar hela Oskar.

»Bland de engelska uppslagsverken? För fan Moa, du är ju knäpp.«

Han kramar mig. Han luktar gott. Jag blir svettig under armarna.

»Allvarligt«, fortsätter han. »Vad fan håller du på med?«

Jag vet inte vad som händer,

men ärligheten tar stryptag runt min hals och pressar fram något som är läskigt nära sanningen.

»Jag såg din nacke och din rygg och

jag har inte sminkat mig idag och jag ser så barnsligt ful ut utan smink och

antagligen vill jag vara snygg när jag träffar dig.

Kan inte alls förstå varför. Och därför gömde jag mig bakom de engelska uppslagsverken.«

Oskar tittar på mig med stora, bruna ögon. Jag mår illa.

Det snurrar. Bokryggar, bokryggar, överallt ser jag bokryggar.

Oskar ser inte längre road ut. Hans ansikte är allvarligt och jag är imponerad över att mina ben bär mig.

»Vill du ha ett pjästips?«

Jag biter i min underläpp. Det smakar blod i munnen.

»En pjäs som är riktigt fin är Utdömd egendom av Tennessee Williams, den måste du låna.«

Oskar går mot hyllorna som huserar all världens dramatik.

Jag följer efter. Han plockar fram en bok som heter I en akt.

»Här har du nåt att förkovra dig i. I den finns många bra pjäser.«

Vi står så en stund.

Jag med samlade enaktare i handen och Oskar med ett engelskt uppslagsverk.

»Jag har pluggat hela dan,

ska bara ställa tillbaka boken i hyllan, sen ska jag dra.«

Jag måste säga något normalt. Något normalt,

men inget tråkigt. Något normalsmartintressant.

»Har du mycket i skolan?«

»En del, har en hemtenta som ska in på fredag.«

Det tar stopp. Kan inte komma på en enda vettig sak att säga till Oskar.

Mina händer kramar istället om boken. Mina knogar vitnar.

»Tänkte gå och käka på Chutney innan jag ska hem, vill du hänga på?«

Jag och Oskar går bredvid varandra på Götgatan.

Det är mörkt ute.

Och kallt. Säkert närmare femton minus nu.

Det ryker ur våra munnar. En polisbil kör förbi i ilfart.

Jag följer Oskar in på Katarina Bangata. Vi går förbi en erotikshop.

I fönstret står en skyldocka iförd en behå i strass.

Vi är tysta nästan hela vägen fram.

Jag har aldrig varit på Chutney tidigare, men Oskar verkar känna till stället.

Det är en vegetarisk restaurang i en källarlokal.

Han håller upp dörren för mig.

Det är första gången som en kille håller upp en dörr för mig.

Jag vet inte hur jag ska bete mig.

Om man säger tack, eller så. Jag säger ingenting.

Vi sitter vid ett bord i ett hörn och äter fyllda paprikor.

Det är mörkt inne på Chutney.

Jag undrar om han tänker på att jag har ljusa ögonfransar.

»Har du sökt scenskolan än?«

Jag tittar ner i min tallrik. Sväljer. Möter Oskars blick.

»Bara i Luleå än så länge.«

»Hur gick det då?«

Oskar tar upp en bit paprika på gaffeln och stoppar den i munnen.

»Alltså, jag var inte direkt förberedd,

så det gick väl inte så bra. Men jag hade ju inte räknat med någonting annat ändå.«

Jag skrattar och rodnar och biter mig i underläppen.

»Ska du söka igen?«

Han dricker av sin öl.

»Ja, jag ska söka Malmö nu i vår.«

»Fan, vad modig du är.«

»Modig?« svarar jag, och är uppriktigt förvånad.

»Jag hade aldrig pallat det.«

Jag äter några tuggor av min mat,

men känner ingen större matlust. Oskar tittar på mig.

Håller kvar blicken lite för länge. Jag känner mig ful.

»Du jobbade någonstans också?«

»Men det är tillfälligt. Ett riktigt skitjobb.«

»Vadå?«

»Jag jobbar på ett ålderdomshem.«

»Åh fan, då gör du ju något vettigt.«

Vi äter upp paprikorna och pratar lite trevande om Sveriges förbannade vinterhalvår.

SL-kortets höga pris. Om Stockholm.

Oskar säger att nästan alla som bor i Stockholm egentligen kommer någon annanstans ifrån. Själv kommer han från Hallstahammar.

»Vi har väl fått för oss att vi är mer välkomna här.«

Han skrattar. Oskar pratar mycket. Jag svarar på tilltal.

Det blir dags att gå. Vi promenerar samma väg tillbaka,

förbi erotikshopen och ut på Götgatan.

Vid Folkungagatan går vi ner i underjorden.

Det är många människor på perrongen.

Det är alltid mycket folk i rörelse i den här staden.

Där jag kommer ifrån går man och lägger sig efter tjugotvånyheterna.

Om inte, håller man sig åtminstone inne när klockan har passerat nio.

Vi sitter mittemot varandra i vagnen.

Det är för ljust för att säga något.

Innan vi skiljs åt ber Oskar om mitt telefonnummer.


Kapitel 29 Kapitel 29 Chapter 29

»HEJ, JAG HETER MOA,

jag ringde dig i höstas för att höra om du kunde ge mig privatlektioner,

det kunde du inte och nu ringer jag igen och undrar om du kanske kan nu istället,

för jag tänkte söka scenskolan i Malmö …«

Jag pratar fort. Orden snubblar på varandra.

Marika Lagercrantz vän är tyst i andra änden. Marika Lagercrantz 'Freundin schweigt am anderen Ende.

Hon verkar vänta på att det ska komma något mer, men jag behöver hämta andan.

»Okej. Just det, men tyvärr har jag ingen möjlighet.

Jag kommer att bo i Borås i vår, ska medverka i en pjäs på Stadsteatern där.«

Hon tystnar. Och jag hinner tänka att riktiga skådespelare inte spelar teater i Borås. And I have time to think that real actors do not play theater in Borås.

»Men du, jag vet en tjej som du kan fråga.«

Det tar en stund innan Marikas vän hittar telefonnumret.

Det prasslar i bakgrunden och hon mumlar tyst för sig själv. There is a rustling in the background and she mutters quietly to herself.

Jag sätter mig på sängen.

Tittar på lappen där jag precis antecknat mobilnumret. I look at the note where I just wrote down the mobile phone number.

Inser att jag inte har namnet på skådisen som jag ska ringa. Erkenne, dass ich nicht den Namen der Schauspielerin habe, die ich anrufen soll.

Hon glömde visst säga det, Marika Lagercrantz upptagna vän. I guess she forgot to tell you, Marika Lagercrantz's busy friend.

Siffrorna flyter ihop. Die Zahlen fließen zusammen. Jag fixar inte ett jag är tyvärr upptagen till. Ich repariere keine, mit der ich leider beschäftigt bin. I can't make one because I'm unfortunately busy.

Jag knycklar ihop lappen. I crumple up the note. Tänker inte ringa en jävel till. I'm not going to call another bastard.

Känner lappen i handen. Pappersbollslappen. The paper ball patch.

Tittar ut genom fönstret. Det går knappt. Es ist kaum möglich. It is barely possible. Fullt av imma. Voller Nebel. Full of mist.

Termometern visar tio minusgrader.

Jag vrider upp elementet till max. I turn the radiator up to the maximum.

Papperslappen, en hård boll i min knutna näve och Das Stück Papier, ein harter Ball in meiner geballten Faust und The slip of paper, a hard ball in my clenched fist and the

jag vet att om jag inte kommer in på scenskolan kommer jag att ruttna bort på Liljebacken.

Jag vecklar upp lappen och tittar på numret

Tar upp min mobiltelefon och håller den hårt i handen. I pick up my cell phone and hold it tightly in my hand.

Kommer på att man kan sms:a. Skriver det längsta sms:et i världshistorien.

Jag får svar nästan med en gång:

Hej! Jag kan hjälpa dig. Café Sodom på måndag kl 17.

Den här gången kommer det att gå.

Det är sådant man känner inuti. Das ist es, was du in dir fühlst.

Privatlektioner och Malmö.

Jag börjar till hösten.

Kan alltså flytta till sommaren. Kann also in den Sommer ziehen. Det blir perfekt.

Jag går till Stadsbiblioteket på Medborgarplatsen. I go to the City Library at Medborgarplatsen.

Tar mig fram till avdelningen med dramatik.

Letar bland pjäsförfattarna. Blick zwischen den Dramatikern. Search the playwrights.

Det finns så många namn och titlar, som jag inte känner igen.

Slutligen väljer jag ut några pjäser och sätter mig vid ett bord lite längre bort. Schließlich nehme ich ein paar Stücke heraus und setze mich etwas weiter entfernt an einen Tisch.

Jag söker efter lämpliga monologer. I am looking for suitable monologues.

Och då: en grön militärjacka och en bred nacke som jag känner igen. And then: a green military jacket and a wide neck that I recognize.

Han står och bläddrar i en bok en bit bort. Pirr i benen.

Det liksom kryper upp från fötterna längs vaderna, vidare till innanlåren. It kind of crawls up from the feet along the calves, on to the inner thighs.

Det måste vara han

Och jag som inte har sminkat mig idag. And I haven't put on any makeup today.

Mina ögonfransar är barnsligt ljusa och mitt ansikte blekt mot det hennafärgade håret. My eyelashes are childishly bright and my face bleached against the henna-colored hair.

Måste gömma mig. Must hide me.

Jag låter mina böcker ligga kvar på bordet.

Skjuter ut stolen så ljudlöst jag kan och går försiktigt bort mot de långa raderna med bokhyllor. Schiebt den Stuhl so leise wie möglich heraus und geht vorsichtig auf die langen Reihen der Bücherregale zu. Pushes out the chair as quietly as I can and walks carefully away towards the long rows of bookshelves.

Ställer mig bakom en av dem.

Sneglar på Oskar mellan hyllplanen. Glancing at Oskar between the shelves. Han slår igen boken.

Vänder sig om och går mot mitt håll.

Jag sätter mig på huk. I squat down.

Vågar inte titta åt hans håll.

Känner min egen andedräkt.

Den är varm. Den här känslan påminner om något.

Om en annan tid.

Om fuktiga fingervantar på nariga händer. Über feuchte Fäustlinge an rissigen Händen. About damp mittens on chapped hands.

Om en klocka som ringer in. About a bell that rings in.

Om dunkgömme i dungen bakom skolan. Über Dunk, der sich im Hain hinter der Schule versteckt. About dunk hiding in the grove behind the school.

Dungen som vi egentligen inte fick vara i. The grove we were not really allowed to be in.

En bekant mobilsignal från min väska, A familiar cell phone signal from my bag,

som hänger kvar på stolen där jag precis satt. Människor som ser sig irriterat omkring.

Jag böjer ner huvudet mot mina ben.

Håller andan. Det dunkar i tinningarna. It throbs in the temples.

»Varför sitter du här på golvet?«

Jag tittar upp. Oskar kliar sig i huvudet och ser road ut. Oskar scratches his head and looks amused.

Jag får bara fram några enstaka vokalstön. Ich bekomme nur ein paar stimmliche Stöhnen. I only get a few isolated vowel sounds.

Hans ögon skrattar, men munnen ser allvarlig ut.

»Jag tänkte låna lite pjäser«, säger jag och ställer mig upp.

Nu är det inte bara Oskars ögon som skrattar. Nu skrattar hela Oskar.

»Bland de engelska uppslagsverken? »Among the English encyclopedias? För fan Moa, du är ju knäpp.« Verdammt Moa, du bist verrückt. « Damn Moa, you're crazy. «

Han kramar mig. He hugs me. Han luktar gott. Jag blir svettig under armarna.

»Allvarligt«, fortsätter han. »Vad fan håller du på med?« "Was zur Hölle machst du?"

Jag vet inte vad som händer,

men ärligheten tar stryptag runt min hals och pressar fram något som är läskigt nära sanningen. aber Ehrlichkeit erwürgt mich und bringt etwas Unheimliches der Wahrheit nahe. but honesty takes a stranglehold around my neck and squeezes out something scarily close to the truth.

»Jag såg din nacke och din rygg och

jag har inte sminkat mig idag och jag ser så barnsligt ful ut utan smink och I haven't put on any makeup today and I look so childishly ugly without makeup and

antagligen vill jag vara snygg när jag träffar dig.

Kan inte alls förstå varför. Och därför gömde jag mig bakom de engelska uppslagsverken.«

Oskar tittar på mig med stora, bruna ögon. Jag mår illa.

Det snurrar. It's spinning. Bokryggar, bokryggar, överallt ser jag bokryggar. Book spines, book spines, everywhere I see book spines.

Oskar ser inte längre road ut. Hans ansikte är allvarligt och jag är imponerad över att mina ben bär mig.

»Vill du ha ett pjästips?« "Willst du ein Stück Trinkgeld?"

Jag biter i min underläpp. Det smakar blod i munnen.

»En pjäs som är riktigt fin är Utdömd egendom av Tennessee Williams, den måste du låna.« "Ein wirklich schönes Stück ist Condemned Property von Tennessee Williams, man muss es ausleihen." "One play that's really nice is Condemned Property by Tennessee Williams, you have to borrow it."

Oskar går mot hyllorna som huserar all världens dramatik. Oskar geht zu den Regalen, in denen das ganze Drama der Welt untergebracht ist. Oskar heads for the shelves that house all the world's drama.

Jag följer efter. I will follow. Han plockar fram en bok som heter I en akt. Er nimmt ein Buch mit dem Titel In a Act heraus. He pulls out a book called In One Act.

»Här har du nåt att förkovra dig i. I den finns många bra pjäser.« "Hier kannst du deine Fähigkeiten verbessern. Es sind viele gute Stücke dabei." "Here you have something to improve your skills. There are many good plays in it."

Vi står så en stund.

Jag med samlade enaktare i handen och Oskar med ett engelskt uppslagsverk.

»Jag har pluggat hela dan, »Ich habe den ganzen Tag studiert,

ska bara ställa tillbaka boken i hyllan, sen ska jag dra.« sollte ich das Buch einfach wieder ins Regal stellen, dann ziehe ich. «

Jag måste säga något normalt. Något normalt,

men inget tråkigt. Något normalsmartintressant. Something of normal smart interest.

»Har du mycket i skolan?«

»En del, har en hemtenta som ska in på fredag.« "Einige haben eine Heimprüfung, die am Freitag fällig ist." "Some, I have a home exam due on Friday."

Det tar stopp. Es hört auf. It stops. Kan inte komma på en enda vettig sak att säga till Oskar. Ich kann mir keine einzige vernünftige Sache vorstellen, die ich Oskar sagen könnte. Can't think of a single sensible thing to say to Oskar.

Mina händer kramar istället om boken. Mina knogar vitnar.

»Tänkte gå och käka på Chutney innan jag ska hem, vill du hänga på?« "I was thinking of going to Chutney before going home, do you want to join me?"

Jag och Oskar går bredvid varandra på Götgatan.

Det är mörkt ute.

Och kallt. Säkert närmare femton minus nu.

Det ryker ur våra munnar. The smoke comes out of our mouths. En polisbil kör förbi i ilfart. A police car speeds past.

Jag följer Oskar in på Katarina Bangata. Vi går förbi en erotikshop. We walk past an erotic shop.

I fönstret står en skyldocka iförd en behå i strass. In the window is a mannequin wearing a bra in rhinestones.

Vi är tysta nästan hela vägen fram.

Jag har aldrig varit på Chutney tidigare, men Oskar verkar känna till stället. Ich war noch nie in Chutney, aber Oskar scheint den Ort zu kennen.

Det är en vegetarisk restaurang i en källarlokal. It is a vegetarian restaurant in a cellar.

Han håller upp dörren för mig. He holds the door open for me.

Det är första gången som en kille håller upp en dörr för mig.

Jag vet inte hur jag ska bete mig.

Om man säger tack, eller så. Jag säger ingenting.

Vi sitter vid ett bord i ett hörn och äter fyllda paprikor. We sit at a table in a corner and eat stuffed peppers.

Det är mörkt inne på Chutney.

Jag undrar om han tänker på att jag har ljusa ögonfransar. Ich frage mich, ob er glaubt, ich hätte helle Wimpern.

»Har du sökt scenskolan än?«

Jag tittar ner i min tallrik. Sväljer. Möter Oskars blick.

»Bara i Luleå än så länge.« "Bisher nur in Luleå." "Only in Luleå so far."

»Hur gick det då?«

Oskar tar upp en bit paprika på gaffeln och stoppar den i munnen.

»Alltså, jag var inte direkt förberedd,

så det gick väl inte så bra. Men jag hade ju inte räknat med någonting annat ändå.« Aber ich hatte sowieso nichts anderes erwartet. «

Jag skrattar och rodnar och biter mig i underläppen.

»Ska du söka igen?«

Han dricker av sin öl.

»Ja, jag ska söka Malmö nu i vår.«

»Fan, vad modig du är.«

»Modig?« svarar jag, och är uppriktigt förvånad.

»Jag hade aldrig pallat det.« "Ich hatte es nie palettiert." "I would never have been able to do that."

Jag äter några tuggor av min mat, I take a few bites of my food,

men känner ingen större matlust. Oskar tittar på mig.

Håller kvar blicken lite för länge. Jag känner mig ful.

»Du jobbade någonstans också?«

»Men det är tillfälligt. Ett riktigt skitjobb.«

»Vadå?« "Was?" "What?"

»Jag jobbar på ett ålderdomshem.«

»Åh fan, då gör du ju något vettigt.« "Oh hell, then you're doing something sensible."

Vi äter upp paprikorna och pratar lite trevande om Sveriges förbannade vinterhalvår. We eat the peppers and talk a bit tentatively about Sweden's cursed winter season.

SL-kortets höga pris. Der hohe Preis der SL-Karte. The high price of the SL card. Om Stockholm.

Oskar säger att nästan alla som bor i Stockholm egentligen kommer någon annanstans ifrån. Oskar says that almost everyone who lives in Stockholm actually comes from somewhere else. Själv kommer han från Hallstahammar. He himself comes from Hallstahammar.

»Vi har väl fått för oss att vi är mer välkomna här.« "Wir haben festgestellt, dass wir hier willkommener sind." "I guess we have the impression that we are more welcome here."

Han skrattar. Oskar pratar mycket. Jag svarar på tilltal. Ich antworte auf Gebühren. I respond to appeals.

Det blir dags att gå. It's time to go. Vi promenerar samma väg tillbaka,

förbi erotikshopen och ut på Götgatan.

Vid Folkungagatan går vi ner i underjorden. At Folkungagatan we go down into the underground.

Det är många människor på perrongen. There are many people on the platform.

Det är alltid mycket folk i rörelse i den här staden.

Där jag kommer ifrån går man och lägger sig efter tjugotvånyheterna. Where I come from you go and lie down after the twenty-two news.

Om inte, håller man sig åtminstone inne när klockan har passerat nio. Wenn nicht, bleibst du wenigstens nach neun Uhr drinnen. If not here's a new product just for you!

Vi sitter mittemot varandra i vagnen. We sit opposite each other in the carriage.

Det är för ljust för att säga något. Es ist zu hell, um etwas zu sagen. It's too bright to say anything.

Innan vi skiljs åt ber Oskar om mitt telefonnummer. Before we part, Oskar asks for my phone number.