×

我們使用cookies幫助改善LingQ。通過流覽本網站,表示你同意我們的 cookie policy.


image

Jag ska egentligen inte jobba här, Kapitel 31

Kapitel 31

JAG KNACKAR PÅ DÖRREN där det står L Moldén.

Ovanför efternamnet, en grön lapp: Ingen reklam,

men gärna samhällsinformation,

tack! Den välbekanta handstilen. Det rasslar till i låset. En säkerhetskedja lösgörs.

Leena med två e har svarta linnebyxor på sig,

och ett grått linne som antagligen en gång i tiden också har varit svart.

Hon har ingen behå på sig. Brösten flyter ihop med varandra.

Man skulle kunna tänka sig att Leena med två e endast har ett jättebröst i mitten,

om man inte anade de två nedåtpekande bröstvårtorna några centimeter ovanför naveln.

Jag går in i Leenas hall och tar av mig skorna.

Det luktar rökelse. På väggarna hänger afrikanska tyger.

Jag vet så klart inte om de är afrikanska. Det är en ren chansning. Mer afrikanska än indiska i alla fall.

»Välkommen«, säger Leena med två e som ser ovanligt bister ut idag.

Jag ser mig omkring. Leena bor i en liten tvåa.

Hallen angränsar till sovrummet, vars dörr står på glänt. Hennes säng är bäddad

med ett sådant där överkast från Afroart, som jag vill ha.

Lappteknik, sammet och siden, brokiga mönster och speglar och paljetter.

Jag insuper så mycket jag kan från Leenas hem.

En synt på ett svart stativ och aloe vera-växter i fönstren. Inga gardiner,

men många ljuslyktor i kulörta färger.

Hon bjuder på rött te i handdrejade keramikmuggar. Jag sitter i hennes kökssoffa. Hon rullar en cigarett.

Jag har valt ut monologer från En midsommarnattsdröm och Medea.

Har kopierat texterna på Nordins papper.

Jag ger Leena med två e stencilerna. Hon tittar inte ens på dem. Istället tänder hon sin cigarett.

»Vad hade du gjort om du levt med en man, som lämnade dig för en annan och som sen ville ha dig tillbaka igen?«

Jag blir överrumplad av frågan.

»Jag vet inte«, svarar jag uppriktigt.

»Jag och Ove hade ett öppet förhållande.

Både jag och han har knullat andra innan. Det handlar inte om det.

Det här är annorlunda.«

Leena med två e tittar ner i sin rykande tekopp. Av någon outgrundlig anledning har hon läsglasögonen på sig och de blir alldeles immiga av den heta drycken.

»Han kom in i mitt liv precis när jag hade bestämt mig för att leva ensam.

Du vet när man liksom har accepterat att det inte kommer några ungar.

Vi hade det jävligt bra jag och Ove, och då menar jag jävligt bra

Och så går han och pippar med en ung skådis, som fått en trereplikersroll i en uppsättning på Boulevardteatern.«

Jag dricker av mitt te, som inte smakar särskilt mycket.

Känner mig förbryllad över Leenas öppenhet. Vet inte om jag tycker om den.

»Och nu ångrar han sig och vill ha mig tillbaka.«

Kanske har jag missat någonting.

Men jag kan inte begripa skillnaden mellan ett öppet förhållande och otrohet.

Däremot har jag inte alls svårt att förstå att Ove hellre vill ligga med en ung skådis än med Leenas rynkor och sammansmälta bröst.

»Svårt«, svarar jag med spelat eftertryck.

Leena med två e verkar inte nöjd med mitt korta utlåtande och det gör mig osäker. Hela situationen gör mig osäker och klockan går.

Jag försöker att leda in samtalet på texterna.

Men Leena med två e är ointresserad. Jag bemödar mig för att få henne på andra tankar. Olika ingångar till nya samtalsämnen,

alla kopplade till teaterbranschen, men de blir just ingenting annat än ingångar för Leena med två e fortsätter inte dialogen,

hon rynkar bara sin redan rynkiga panna full av bekymmer och säger:

»Vet du hur mycket gubbkuk man måste suga för att komma någonstans?«

Jag har aldrig tänkt på gubbkukar. Eller självklart har jag tänkt på dem.

Jag har ju trots allt sett några stycken.

Men jag har gjort vad jag har kunnat för att slippa tänka på dem.

Jag har liksom tvättat dem,

medan jag har försökt fokusera på något annat.

Nu blommar de emellertid upp för min inre syn.

En efter en. Och tanken på att … Usch och fy och nej. Det måste finnas andra sätt.

Leena med två e hostar en avgrundsdjup hosta och då ser jag döskallen.

Leenas hud och innandöme avlägsnar sig.

Det grådaskiga har trängt sig ända in till benet.

Jag försöker att fokusera på hennes mun, som fortfarande pratar,

men det är bara ett svart bottenlöst gap,

och från detta gap kommer det återigen en hård och rosslig hosta.

Det blir så uppenbart. Stackars Leena med två e som kommer att dö i KOL,

eller kronisk obstruktiv lungsjukdom,

även kallad rökarsjukan.

Den där sjukdomen som gör att det väser så hemskt om Gullan.

Sjukdomen som har gjort att Gullan numer har en syrgastub stående i sin hall.

Leena med två e tänder en cigarett till och sätter den mellan sina läppar,

som inte längre finns. Det ser inte klokt ut.

Det ser ut som om cigaretten svävar fritt i det stora gapet.

Jag borde varna henne.

Leena känner självklart till Gullans journaler,

men jag tror inte att hon ser sambandet lika tydligt som jag.

Jag blundar och när jag återigen öppnar ögonen är Leena med två e sig själv igen.

Med läppar och hud.

»Jag vet inte«, svarar jag, samtidigt som jag tar upp stencilerna,

som Leena med två e har placerat på köksbordet. Räcker dem till henne.

Hon tar emot papprena och ögnar igenom dem.

»Den vackra Helena. Jag gjorde henne en gång på Stadsteatern.

Det var tider. Då var man ung och lovande. Varför sysslar du med teater Moa?«

Varför? Har aldrig tänkt så. Det handlar inte om något varför.

Det handlar bara om ett därför.

Jag blir tveksam till om jag kan säga det till Leena med två e.

Istället går jag igenom svar som jag har funderat ut till olika intervjutillfällen.

»Jag vill få människor berörda.«

Kommer att tänka på Alf Sjöberg, på hans citat som jag har satt upp på kylskåpet hemma.

»Teater ska inte spegla verkligheten, den ska protestera mot verkligheten.

Jag vill beröra och protestera.«

»Och det gör du genom att gestalta Helena i en komedi från sextonhundratalet?

Hur mycket protest är det i den?«

Leena med två e ler snett. Hennes övre hörntänder är mörkgula.

Hon reser på sig och går ut i vardagsrummet.

När hon kommer tillbaka har hon med sig en pärm,

som hon lägger på köksbordet. Hon bläddrar i den.

Den är full med tidningsurklipp.

»Här ska du få se. Leena Moldén gör succé i En midsommarnattsdröm.«

Hon visar mig ett gulnat Aftonblad och ett foto med en vacker aktris på,

och någonstans ser jag att det är Leena med två e.

Hon var inte lika grå då. Och inte lika rynkig.

»Jag har gjort en hel del«,

fortsätter hon. »Men inte fan är jag lyckligare för det.«

Hon visar mig urklipp efter urklipp och klockan går och taxametern,

trehundra kronor i timmen, svart. Schysst pris, hade hon sagt. För att det är du.

Hon går ut efter fler pärmar och album, med kort på henne i olika festliga sammanhang.

Jag frågar lite trevande vilken uppsättning som var hennes senaste.

»Det är det jävliga med att vara kvinna i det här yrket,

man åldras och blir förbrukad. Men du har ju några år på dig.«

Jag försöker att prata om Medea. Om eventuella undertexter.

Om Medeas mål.

Om hennes medel.

Men det verkar inte som om Leena med två e hör mig.

Hon verkar vara någon annanstans.

Jag tror att hon behöver gråta.

Jag betalar henne trehundra kronor innan jag går därifrån.

Hon knycklar ihop sedlarna och stoppar dem i byxfickan.

Jag känner en oro komma.

Jag har en deadline.

Ett sökningsdatum och jag måste komma in.

Innan jag får hängtuttar.


Kapitel 31 Kapitel 31 Chapter 31

JAG KNACKAR PÅ DÖRREN där det står L Moldén.

Ovanför efternamnet, en grön lapp: Ingen reklam, Above the surname, a green note: No advertising,

men gärna samhällsinformation, but preferably social information,

tack! Den välbekanta handstilen. Det rasslar till i låset. En säkerhetskedja lösgörs. A security chain is released.

Leena med två e har svarta linnebyxor på sig,

och ett grått linne som antagligen en gång i tiden också har varit svart. and a gray linen that was probably once black as well.

Hon har ingen behå på sig. Brösten flyter ihop med varandra. Die Brüste fließen zusammen.

Man skulle kunna tänka sig att Leena med två e endast har ett jättebröst i mitten, Man könnte sich vorstellen, dass Leena mit zwei e nur eine riesige Brust in der Mitte hat,

om man inte anade de två nedåtpekande bröstvårtorna några centimeter ovanför naveln. if you didn't notice the two downward pointing nipples a few centimeters above the navel.

Jag går in i Leenas hall och tar av mig skorna.

Det luktar rökelse. It smells of incense. På väggarna hänger afrikanska tyger.

Jag vet så klart inte om de är afrikanska. Det är en ren chansning. It's a gamble. Mer afrikanska än indiska i alla fall.

»Välkommen«, säger Leena med två e som ser ovanligt bister ut idag.

Jag ser mig omkring. Leena bor i en liten tvåa.

Hallen angränsar till sovrummet, vars dörr står på glänt. Hennes säng är bäddad Her bed is made up

med ett sådant där överkast från Afroart, som jag vill ha.

Lappteknik, sammet och siden, brokiga mönster och speglar och paljetter. Patchwork, velvet and silk, variegated patterns and mirrors and sequins.

Jag insuper så mycket jag kan från Leenas hem. Ich trinke so viel ich kann aus Leenas Haus. I drink as much as I can from Leena's home.

En synt på ett svart stativ och aloe vera-växter i fönstren. A synthesizer on a black stand and aloe vera plants in the windows. Inga gardiner,

men många ljuslyktor i kulörta färger. but many candle lanterns in bright colors.

Hon bjuder på rött te i handdrejade keramikmuggar. She offers red tea in hand-turned ceramic mugs. Jag sitter i hennes kökssoffa. I sit on her kitchen sofa. Hon rullar en cigarett.

Jag har valt ut monologer från En midsommarnattsdröm och Medea. I have selected monologues from A Midsummer Night's Dream and Medea.

Har kopierat texterna på Nordins papper.

Jag ger Leena med två e stencilerna. I provide Leena with two e stencils. Hon tittar inte ens på dem. Istället tänder hon sin cigarett. Instead, she lights her cigarette.

»Vad hade du gjort om du levt med en man, som lämnade dig för en annan och som sen ville ha dig tillbaka igen?« "What would you have done if you lived with a man who left you for another and then wanted you back?"

Jag blir överrumplad av frågan. I am taken aback by the question.

»Jag vet inte«, svarar jag uppriktigt. 'I don't know', I reply honestly.

»Jag och Ove hade ett öppet förhållande.

Både jag och han har knullat andra innan. Both he and I have fucked others before. Det handlar inte om det. It's not about that.

Det här är annorlunda.«

Leena med två e tittar ner i sin rykande tekopp. Leena with two e's looks down into her steaming teacup. Av någon outgrundlig anledning har hon läsglasögonen på sig och de blir alldeles immiga av den heta drycken. For some inexplicable reason, she has her reading glasses on and they get all foggy from the hot drink.

»Han kom in i mitt liv precis när jag hade bestämt mig för att leva ensam.

Du vet när man liksom har accepterat att det inte kommer några ungar. You know when you have kind of accepted that there will be no kids.

Vi hade det jävligt bra jag och Ove, och då menar jag jävligt bra We had a damn good time, me and Ove, and I mean damn good.

Och så går han och pippar med en ung skådis, som fått en trereplikersroll i en uppsättning på Boulevardteatern.« And then he goes and beeps with a young actor, who has been given a three-line role in a set at the Boulevard Theater. «

Jag dricker av mitt te, som inte smakar särskilt mycket.

Känner mig förbryllad över Leenas öppenhet. I feel puzzled by Leena's openness. Vet inte om jag tycker om den.

»Och nu ångrar han sig och vill ha mig tillbaka.« "And now he regrets it and wants me back."

Kanske har jag missat någonting.

Men jag kan inte begripa skillnaden mellan ett öppet förhållande och otrohet. But I can not understand the difference between an open relationship and infidelity.

Däremot har jag inte alls svårt att förstå att Ove hellre vill ligga med en ung skådis än med Leenas rynkor och sammansmälta bröst.

»Svårt«, svarar jag med spelat eftertryck. "Difficult," I reply with feigned emphasis.

Leena med två e verkar inte nöjd med mitt korta utlåtande och det gör mig osäker. Leena with two e does not seem happy with my short statement and that makes me insecure. Hela situationen gör mig osäker och klockan går. The whole situation makes me insecure and the clock is ticking.

Jag försöker att leda in samtalet på texterna. I try to guide the conversation to the texts.

Men Leena med två e är ointresserad. But Leena with two e's is not interested. Jag bemödar mig för att få henne på andra tankar. I do my best to change her mind. Olika ingångar till nya samtalsämnen, Different approaches to new topics,

alla kopplade till teaterbranschen, men de blir just ingenting annat än ingångar för Leena med två e fortsätter inte dialogen, all connected to the theater industry, but they just become nothing more than entrances for Leena with two e do not continue the dialogue,

hon rynkar bara sin redan rynkiga panna full av bekymmer och säger: she just wrinkles her already wrinkled forehead full of worries and says:

»Vet du hur mycket gubbkuk man måste suga för att komma någonstans?« "Do you know how much old cock you have to suck to get somewhere?"

Jag har aldrig tänkt på gubbkukar. I have never thought about old men's cocks. Eller självklart har jag tänkt på dem. Or, of course, I have thought about them.

Jag har ju trots allt sett några stycken. After all, I have seen a few pieces.

Men jag har gjort vad jag har kunnat för att slippa tänka på dem. But I have done what I could to avoid thinking about them.

Jag har liksom tvättat dem, I have sort of washed them,

medan jag har försökt fokusera på något annat.

Nu blommar de emellertid upp för min inre syn. Now, however, they are blossoming for my inner vision.

En efter en. Och tanken på att … Usch och fy och nej. Det måste finnas andra sätt.

Leena med två e hostar en avgrundsdjup hosta och då ser jag döskallen. Leena mit zwei e hustet einen abgrundtiefen Husten und dann sehe ich den Schädel. Leena with two e's coughs an abysmal cough and then I see the skull.

Leenas hud och innandöme avlägsnar sig. Leena's skin and interiority are removed.

Det grådaskiga har trängt sig ända in till benet. The gray matter has penetrated all the way to the bone.

Jag försöker att fokusera på hennes mun, som fortfarande pratar,

men det är bara ett svart bottenlöst gap, but it is just a black bottomless pit,

och från detta gap kommer det återigen en hård och rosslig hosta. and from this gap there comes again a harsh and rusty cough.

Det blir så uppenbart. Stackars Leena med två e som kommer att dö i KOL, Arme Leena mit zwei e, die an COPD sterben werden,

eller kronisk obstruktiv lungsjukdom,

även kallad rökarsjukan. also known as smoker's disease.

Den där sjukdomen som gör att det väser så hemskt om Gullan. That disease that makes the whispering about Gullan so terrible.

Sjukdomen som har gjort att Gullan numer har en syrgastub stående i sin hall.

Leena med två e tänder en cigarett till och sätter den mellan sina läppar,

som inte längre finns. Det ser inte klokt ut.

Det ser ut som om cigaretten svävar fritt i det stora gapet. It looks like the cigarette is floating freely in the large gap.

Jag borde varna henne.

Leena känner självklart till Gullans journaler, Leena kennt offensichtlich Gullans Tagebücher. Leena obviously knows Gullan's medical records,

men jag tror inte att hon ser sambandet lika tydligt som jag. but I don't think she sees the connection as clearly as I do.

Jag blundar och när jag återigen öppnar ögonen är Leena med två e sig själv igen.

Med läppar och hud.

»Jag vet inte«, svarar jag, samtidigt som jag tar upp stencilerna, 'I don't know', I reply, picking up the stencils,

som Leena med två e har placerat på köksbordet. Räcker dem till henne. Gib sie ihr. Hand them to her.

Hon tar emot papprena och ögnar igenom dem. She takes the papers and looks through them.

»Den vackra Helena. Jag gjorde henne en gång på Stadsteatern. I did her once at the Stadsteatern.

Det var tider. Those were the times. Då var man ung och lovande. Back then, you were young and promising. Varför sysslar du med teater Moa?« Why do you do theater, Moa?"

Varför? Har aldrig tänkt så. Det handlar inte om något varför.

Det handlar bara om ett därför. It's just about one reason.

Jag blir tveksam till om jag kan säga det till Leena med två e. I wonder if I can say that to Leena with two e's.

Istället går jag igenom svar som jag har funderat ut till olika intervjutillfällen. Instead, I go through answers that I have thought up for different interview sessions.

»Jag vill få människor berörda.« "I want to get people involved."

Kommer att tänka på Alf Sjöberg, på hans citat som jag har satt upp på kylskåpet hemma. I am reminded of Alf Sjöberg, of his quote which I have put on the fridge at home.

»Teater ska inte spegla verkligheten, den ska protestera mot verkligheten. »Theater should not reflect reality, it should protest against reality.

Jag vill beröra och protestera.« I want to touch and protest."

»Och det gör du genom att gestalta Helena i en komedi från sextonhundratalet? "And you do this by portraying Helena in a 16th century comedy?".

Hur mycket protest är det i den?«

Leena med två e ler snett. Leena with two e's smiles wryly. Hennes övre hörntänder är mörkgula.

Hon reser på sig och går ut i vardagsrummet.

När hon kommer tillbaka har hon med sig en pärm,

som hon lägger på köksbordet. Hon bläddrar i den.

Den är full med tidningsurklipp.

»Här ska du få se. »Hier werden Sie sehen. Leena Moldén gör succé i En midsommarnattsdröm.« Leena Moldén makes a success of A Midsummer Night's Dream."

Hon visar mig ett gulnat Aftonblad och ett foto med en vacker aktris på,

och någonstans ser jag att det är Leena med två e.

Hon var inte lika grå då. Och inte lika rynkig.

»Jag har gjort en hel del«,

fortsätter hon. »Men inte fan är jag lyckligare för det.« "Aber verdammt, ich bin glücklicher darüber." "But it doesn't make me any happier."

Hon visar mig urklipp efter urklipp och klockan går och taxametern,

trehundra kronor i timmen, svart. dreihundert Kronen pro Stunde, schwarz. three hundred kronor an hour, black. Schysst pris, hade hon sagt. För att det är du.

Hon går ut efter fler pärmar och album, med kort på henne i olika festliga sammanhang. Sie geht für mehr Cover und Alben aus, mit Karten auf ihr in verschiedenen festlichen Kontexten. She goes for more binders and albums, with photos of her in various festive settings.

Jag frågar lite trevande vilken uppsättning som var hennes senaste. I ask a little tentatively which set was her latest.

»Det är det jävliga med att vara kvinna i det här yrket, "It's damn good to be a woman in this profession,

man åldras och blir förbrukad. one ages and becomes consumed. Men du har ju några år på dig.«

Jag försöker att prata om Medea. Om eventuella undertexter. About any subtitles.

Om Medeas mål.

Om hennes medel. About her funds.

Men det verkar inte som om Leena med två e hör mig.

Hon verkar vara någon annanstans.

Jag tror att hon behöver gråta.

Jag betalar henne trehundra kronor innan jag går därifrån.

Hon knycklar ihop sedlarna och stoppar dem i byxfickan. She crumples the banknotes and stuffs them in her trouser pocket.

Jag känner en oro komma. I feel a worry coming.

Jag har en deadline.

Ett sökningsdatum och jag måste komma in. Ein Suchdatum und ich muss reinkommen. A search date and I have to come in.

Innan jag får hängtuttar. Bevor ich hängende Titten bekomme. Before I get hanging tits.