×

我們使用cookies幫助改善LingQ。通過流覽本網站,表示你同意我們的 cookie 政策.

image

"Ondskan" Jan Guillous, Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (4)

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (4)

Gänget gick och ställde sig i hörnet av skolgården. Boxarn fanns mycket riktigt där borta. Erik sa åt Gösta, som var minst i gänget, att gå och hämta Boxarn.

Och därmed spred sig ryktet som elektricitet över skolgården att nu hade stunden kommit och det hela skulle kunna avgöras redan genom att Boxarn vägrade att gå ner till gänget av rädsla för att dom skulle hoppa på honom allihopa på en gång. Men om han visade sig feg hade han redan förlorat och det var inte särskilt troligt att han skulle ge sig så lätt. Det var å ena sidan ingen skam att få stryk av flera på en gång men å andra sidan var det skam att visa sig feg.

Ett gäng från Boxarns klass hängde med honom, inte för att hjälpa honom utan för att se på. Det passade utmärkt. Boxarn kom gående med händerna höjda till hälften och gänget vek åt sidan så att de bildade en halvcirkel med Erik längst ner i botten. De hade gått igenom formeringen på väg från grillbaren.

Boxarn stannade lite dröjande mitt inne i halvcirkeln. Han såg sig vaksamt åt sidorna och Erik betraktade honom noga. Ingen sa något på en stund. Kretsen av åskådare växte (skränet hade inte börjat än).

– Hej, sa Erik mycket långsamt, du är skyldig oss pengar och jag tänkte du skulle få en chans att betala igen skulden nu. Så får vi det ur världen utan att göra dej illa.

– Nä, sa Boxarn sammanbitet och höjde händerna ytterligare några centimeter.

– Va, sa Erik med spelad förvåning som han lät övergå till hotfullhet, men om du inte betalar så måste vi ge dej stryk, det vet du väl.

Det var själva betet, här måste Boxarn nappa och sen gav sig resten av sig självt ganska långt:

– Fegisar, flera mot en va? Fega som tjejer va? Törs ni inte ställa upp en och en va för då skulle jag bunta ihop er allihopa.

– Oroa dej inte, sa Erik och gjorde en konstpaus, det är mycket värre än så. Jag ska nämligen spöa dej själv.

Boxarn såg sig misstroget omkring och Erik fortsatte snabbt innan motståndaren hann ta något initiativ.

– Om det bara gällde lite stryk så hade jag bett Fyrtornet ta hand om dej. Men nu är det så här att antingen betalar du, du får en sista chans nu men ingen mer, eller också så ska jag själv ge dej en omgång som du aldrig glömmer.

Det gick ett sus genom pojkhopen. Dom förstod inte hur man kunde hota Boxarn, just Boxarn av alla, på det viset. Dom förstod nämligen ingenting.

Skränet började så smått komma igång. Nu var Boxarn tvungen att säga något.

– Äh, sa han och Erik märkte till sin tillfredsställelse att det redan fanns osäkerhet i hans röst, äh dej nitar jag lätt med en höger-vänster, come an bara.

Och så höjde Boxarn händerna i gardställning och tog några lätta danssteg. Det var nu stöten måste sättas in rakt mot hans självförtroende. Erik stod med händerna i byxfickorna utan att bry sig om Boxarns rörliga gard som nu fanns inom räckvidd för Eriks ansikte. Han visste att Boxarn inte skulle slå så länge han stod med händerna i byxfickorna.

– Jag kan slå dej sönder och samman om jag har lust, sa Erik. Men jag gillar inte att spöa folk som inte har någon chans. Så därför tänkte jag att du skulle få en chans. Men först en allra sista varning: du vägrar betala?

– Näförfan, sa Boxarn bakom sin gard och sniffade på sina knytnävar som om han hade boxhandskar på sig. Snacka går ju, men försök att träffa mej om du kan!

Och så började han röra sig fram och åter och i sidled framför Erik som betraktade honom med ett småleende och skakade på huvudet. Erik hade fortfarande händerna i fickorna och drog ut på tystnaden så länge som möjligt för att hålla Boxarn på gränsen mellan löjet och beslutet att gå till attack. Boxarn studsade fram och tillbaka med vilda sniffningar på sina tänkta handskar.

– Du får två frislag, sa Erik.

Boxarn stannade upp mitt i en sidsteppning och sänkte händerna av förvåning. Erik tog snabbt vara på överraskningseffekten:

– Jo, sa han, du får två frislag. Du får klippa till två gånger, så får du åtminstone en liten chans. Men säg inte att jag inte varnade dej. Och du, när du har tagit din chans och slagit dina frislag, tänk på att tasken din är ganska känslig va.

Boxarn stod alldeles stilla framför honom och stirrade med öppen mun. Nu såg Erik att hans rädsla var på tillräckligt god väg.

Sakta drog Erik händerna ur byxfickorna och knöt nävarna. Sen tryckte han nävarna hårt tillsammans framför sig i brösthöjd och sköt fram vänsterfoten och flyttade högerfoten något bakåt i en ställning han låtsades pröva in för en uppenbar spark.

Nu närmade sig avgörandet. Han visste att det bara var att tänka på farsan. Och eftersom han höll händerna tryckta mot varandra framför sig i brösthöjd så såg det visserligen ut som om han inte garderade sig. Men han hindrade Boxarn från två av de tre slag som skulle kunna bli förödande: rakt slag mot solar plexus kunde Boxarn inte slå nu, inte heller uppercut mot hakan; rak höger mot näsan skulle han inte våga på ett frislag. Nu var Boxarn så gott som fast.

– Äh förfan, kom igen, sa Boxarn tveksamt.

– Nix. Men som jag sa. Du har två frislag på dej. För du är väl inte feg för att du ska få för mycket stryk efteråt?

Pojkhopen skränade bakom Boxarn och krävde att han skulle passa på att nita till allt vad han orkade om han nu fick chansen. Men Boxarn tvekade. Erik började koncentrera sig och såg redan tydligt bilden av farsan i blått. Sen hörde han sig själv upprepa uppmaningen om de två frislagen, fegheten osv och Boxarn drogs allt längre baklänges ut på isen. Boxarn måste slå. Men samtidigt var han rädd. Han försökte slå men tvekade.

Erik passade omedelbart på:

– Ta chansen, det är den enda du får. Visa att du inte är feg åtminstone.

När Boxarn slog det slag han måste slå, en swing mot käken, fanns det fortfarande så mycket tveksamhet och osäkerhet i hans rörelse att Erik kunde ta slaget utan att röra en min. Boxarn stirrade häpet på honom.

– Det var ett frislag, sa Erik. Nu har du bara ett kvar och sen smäller det och kom ihåg vad jag sa om lilla pitten.

Boxarn tvekade och såg sig omkring. Han hade blanknat i pannan och bakom honom krävde den blodtörstiga pojkhopen mera stryk för vem som helst bara det blev mera stryk. Dom ville se både ett frislag till och vad som sen skulle hända med Boxarn.

Boxarn hade redan förtvivlan i ögonen när han drog efter andan och klippte till med en swing mot andra käkhalvan. Det sjöng till i huvudet på Erik och den blå bilden flimrade av en sekunds oskärpa. Nu gällde det att se till så att fortsättningen gick så snabbt att Boxarn inte hann börja boxas.

Boxarn stod med garden halvhöjd, klentrogen och rädd av att hans slag till synes inte haft någon effekt alls.

Erik log mot honom genom den lättande dimman, ändrade försiktigt ställning och ryckte så plötsligt till med högerbenet och så liksom måttade han en våldsam spark mot underlivet på Boxarn så att Boxarn gjorde det enda rimliga när han instinktivt sänkte båda händerna och lutade sig framåt för att absorbera sparken på underarmarna och när han var mitt i den rörelsen träffade Eriks knytnäve rent och perfekt över näsroten på honom.

Erik kände krasandet mellan långfingrets och ringfingrets knogar. Det var en underbar träff och blodet fullkomligt sprutade fram i ansiktet på Boxarn som på intränat manér reste på huvudet uppåt (den som inte tränat boxning viker sig automatiskt framåt i det läget) och med chocken fortfarande kvar i ögonvitorna höjde han garden för att skydda ansiktet mot ytterligare slag.

Då sparkade Erik i en vid båge från sidan och träffade utan svårighet Boxarns knäled just på det ben han stödde i rörelsen bakåt uppåt. Boxarn föll handlöst i marken. Saken var klar.

Erik lutade sig över honom och sa repliken som han finslipat de sista kvarteren på väg från grillbaren.

– Du slipper mer stryk därför att jag tycker synd om dej. Se bara till så att du betalar i morgon så behöver du inte vara rädd längre.

Och så gick dom – innan Boxarn skulle börja boxas.

– Hur fan kunde du stå pall för två snytingar så där, frågade Fyrtornet.

– Hård träning, svarade Erik och gänget skrattade eftersom dom inte visste att det åtminstone var halva sanningen.

När han kom hem den dagen såg han att farsan skaffat ett nytt instrument. Det hängde väl synligt i tamburen så att man inte kunde undgå att lägga märke till det, vilket förmodligen också var meningen. Han ställde försiktigt ner skolväskan, tog instrumentet och vägde det sakkunnigt i handen. Det var ett skohorn, ett långt skohorn i krom med lindat läderhandtag. Den nedre delen var ganska smal eftersom det var en dammodell. Det var lätt böjt och ungefär en halvmeter långt. Han slog några prövande vinande slag i luften och konstaterade att tyngdpunkten låg ganska långt ut i instrumentet. Om farsan kom för nära när han slog skulle en stor del av kraften gå förlorad.

Fast det där insåg naturligtvis farsan lika lätt, det var ju han som hittat instrumentet och han måste också ha stått där i en affär någonstans och vägt det i handen och, om ingen såg det, slagit några provslag i luften. Under alla förhållanden var det värre än klädesborsten eftersom det hade en mindre träffyta. Fast lindrigare än björkris, för att inte tala om hundpiskan.

Han hängde tillbaks skohornet och gick in på sitt rum och läste en serietidning instoppad i ett band av Brehm, Djurens lif. Utgångsbudet skulle förmodligen bli 25 rapp vid invigningen, än sen?

Och senare vid middagen föreslog farsan mycket riktigt 25 rapp till eftermatenstryk med hänvisning till att han var för långhårig (och nästa dag när han gick och klippte sig skulle det antagligen bli 25 rapp för att han klippt sig ”för lite”). Men det var en rätt enkel middag utan särskilt komplicerade turer i bordsskicket och lillbrorsan var inte på humör att ställa till något så Erik hade ingen svårighet att manövrera sig fram utan misstag. Farsan slog ett nosslag för att han såg så uppkäftig ut, det var allt. Han tog slaget på nosen och farsan sken upp lite av framgången med sin ”snabbhet” som kom sig av att han som ung, efter vad han påstod, varit en strålande talang i fäktning.

Där nere på gatan gnisslade en spårvagn förbi. Till en början hade det varit svårt att vänja sig vid ljudet av spårvagnarna. Ute på landet i den Rika Förstaden hade det alltid varit tyst på kvällen när han och lillbrorsan gick och la sig. Man vaknade bara till dom gånger farsan kom hem i taxi och var full och förbannad på någonting så att han piskade Romulus och Remus så att dom tjöt.

Nu var dom döda båda två. Romulus och Remus var två nästan helsvarta och ovanligt kraftiga Dobermann. Farsan hade piskat dom så att dom till slut blev galna. Det var i alla fall vad veterinären förklarade när dom flyttade in till stan och det visade sig omöjligt att ha de ylande hundarna i lägenheten. Romulus och Remus skickades på avlivning. Såvitt Erik mindes var det enda gången han gråtit utan stryk. Han hade älskat hundarna.

Där ute i Rika Förstaden stod dom för det mesta kedjade vid varsin löplina till en stålvajer spänd mellan två ekar. Eriks klasskamrater förhörde sig alltid noga om den saken innan de kom innanför murarna till den väldiga tomten. Det var väl känt att de två svarta hundarna var livsfarliga.

En gång hade dom varit lösa när sopkarlarna kom in på tomten och de två männen blev så illa tilltygade innan Erik hann fram att det ledde till rättegång.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 2 : Läroverkets gråa tunga... (4) Kapitel 2 : Die graue Zunge der Schule... (4) Chapter 2 : The gray tongue of the curriculum... (4) 第2章 学校の灰色の舌... (4)

Gänget gick och ställde sig i hörnet av skolgården. Boxarn fanns mycket riktigt där borta. The boxer was indeed over there. Erik sa åt Gösta, som var minst i gänget, att gå och hämta Boxarn. ||||||smallest|||||||

Och därmed spred sig ryktet som elektricitet över skolgården att nu hade stunden kommit och det hela skulle kunna avgöras redan genom att Boxarn vägrade att gå ner till gänget av rädsla för att dom skulle hoppa på honom allihopa på en gång. And||||||electricity||the schoolyard|||had|moment|||||||be decided|||||refused|||||||||||||||||| And thus the rumor spread like electricity across the schoolyard that now the moment had come and the whole thing could be decided already by Boxarn refusing to go down to the gang for fear that they would all jump on him at once. Men om han visade sig feg hade han redan förlorat och det var inte särskilt troligt att han skulle ge sig så lätt. |||||||||lost|||||particularly|likely||||||| But if he turned out to be a coward, he had already lost, and it was unlikely that he would give in so easily. Det var å ena sidan ingen skam att få stryk av flera på en gång men å andra sidan var det skam att visa sig feg. ||on|||no|shame|||||||one||||||||||||cowardly On the one hand, there was no shame in being beaten up by several people at once, but on the other hand, there was shame in being a coward.

Ett gäng från Boxarns klass hängde med honom, inte för att hjälpa honom utan för att se på. |gang|||||||||||||||| A bunch of Boxer's class were hanging out with him, not to help him but to watch. Det passade utmärkt. |fit|excellent It was a perfect fit. Boxarn kom gående med händerna höjda till hälften och gänget vek åt sidan så att de bildade en halvcirkel med Erik längst ner i botten. |||||raised|||||||||||||half-circle||||||bottom The boxer came walking with his hands half raised and the gang moved aside to form a semicircle with Erik at the bottom. De hade gått igenom formeringen på väg från grillbaren. ||||the formation|||| They had gone through the formation on their way from the barbecue.

Boxarn stannade lite dröjande mitt inne i halvcirkeln. |||hesitant||||the semicircle The boxer stopped a little lingering in the middle of the semicircle. Han såg sig vaksamt åt sidorna och Erik betraktade honom noga. |||vigilantly||the sides|||||carefully He looked warily to the sides and Erik watched him closely. Ingen sa något på en stund. Kretsen av åskådare växte (skränet hade inte börjat än). the crowd||the audience||the noise|||| The circle of spectators grew (the crowd had not started yet).

– Hej, sa Erik mycket långsamt, du är skyldig oss pengar och jag tänkte du skulle få en chans att betala igen skulden nu. |||||||||||||||||chance||||debt| – Hi, Erik said very slowly, you owe us money and I thought you would get a chance to pay back the debt now. Så får vi det ur världen utan att göra dej illa. |||||the way||||| That way we can get it out of the way without hurting you.

– Nä, sa Boxarn sammanbitet och höjde händerna ytterligare några centimeter. |||gritted|||||| – No, said the Boxer grimly and raised his hands a few more centimeters.

– Va, sa Erik med spelad förvåning som han lät övergå till hotfullhet, men om du inte betalar så måste vi ge dej stryk, det vet du väl. Well||||feigned|feigned surprise|||let|||threatening tone||||||||||||||| - What, said Erik with feigned surprise that he let turn into threatening, but if you don't pay, we'll have to beat you up, you know that.

Det var själva betet, här måste Boxarn nappa och sen gav sig resten av sig självt ganska långt: |||the bait||||bite||||||||itself|| That was the bait, Boxarn had to take the bait and then the rest took care of itself:

– Fegisar, flera mot en va? cowards|||| - Cowards, many against one, eh? Fega som tjejer va? ||girls| Cowardly like girls, huh? Törs ni inte ställa upp en och en va för då skulle jag bunta ihop er allihopa. dare|||||||||||||bundle together||| Are you too scared to step up one by one? Because then I would bundle you all together.

– Oroa dej inte, sa Erik och gjorde en konstpaus, det är mycket värre än så. worry||||||||dramatic pause||||much worse|| – Don't worry, said Erik and made a dramatic pause, it's much worse than that. Jag ska nämligen spöa dej själv. |||beat up|| Because I'm going to kick your ass myself.

Boxarn såg sig misstroget omkring och Erik fortsatte snabbt innan motståndaren hann ta något initiativ. |||skeptically|||||||||||initiative The boxer looked around in disbelief and Erik continued quickly before his opponent could take any initiative.

– Om det bara gällde lite stryk så hade jag bett Fyrtornet ta hand om dej. |||||||||asked||||| - If it was just for a bit of a beating, I would have asked the Lighthouse to take care of you. Men nu är det så här att antingen betalar du, du får en sista chans nu men ingen mer, eller också så ska jag själv ge dej en omgång som du aldrig glömmer. ||||||||||||||||||||||||||||beating||||forget But now it is like this: either you pay, you get one last chance now but no more, or I will personally give you a beating you will never forget.

Det gick ett sus genom pojkhopen. |||a murmur||the boy group A murmur went through the group of boys. Dom förstod inte hur man kunde hota Boxarn, just Boxarn av alla, på det viset. They did not understand how one could threaten The Boxer, just The Boxer of all people, in that way. Dom förstod nämligen ingenting. They did not understand anything.

Skränet började så smått komma igång. |||a little|| The noise started to pick up a bit. Nu var Boxarn tvungen att säga något. |||forced to||| Now the Boxer had to say something.

– Äh, sa han och Erik märkte till sin tillfredsställelse att det redan fanns osäkerhet i hans röst, äh dej nitar jag lätt med en höger-vänster, come an bara. ||||||||satisfaction|||||uncertainty||||||knock out|||||||come on|a| – Ah, he said, and Erik noticed to his satisfaction that there was already uncertainty in his voice, ah I can easily knock you out with a right-left, come on then.

Och så höjde Boxarn händerna i gardställning och tog några lätta danssteg. ||||||guard position||||light|dance steps And then the Boxer raised his hands in guard stance and took a few light dance steps. Det var nu stöten måste sättas in rakt mot hans självförtroende. |||the blow||be applied|||||self-confidence Now was the time to strike directly at his self-confidence. Erik stod med händerna i byxfickorna utan att bry sig om Boxarns rörliga gard som nu fanns inom räckvidd för Eriks ansikte. |||||pants pockets|||||||moving||||||||| Erik stood with his hands in his pockets, unconcerned about the Boxer's moving guard which was now within reach of Erik's face. Han visste att Boxarn inte skulle slå så länge han stod med händerna i byxfickorna. ||||||||||||||pants pockets He knew that Boxer wouldn't hit him as long as he kept his hands in his pants pockets.

– Jag kan slå dej sönder och samman om jag har lust, sa Erik. – I can beat you to a pulp if I feel like it, said Erik. Men jag gillar inte att spöa folk som inte har någon chans. ||like||||||||| But I don't like to thrash people who don't stand a chance. Så därför tänkte jag att du skulle få en chans. So I thought that you should get a chance. Men först en allra sista varning: du vägrar betala? |||||warning||refuse| But first, a very last warning: you refuse to pay?

– Näförfan, sa Boxarn bakom sin gard och sniffade på sina knytnävar som om han hade boxhandskar på sig. No way|||||||sniffed|||fists|||||boxing gloves|| - Damn, said the Boxer from behind his guard, sniffing his fists as if he was wearing boxing gloves. Snacka går ju, men försök att träffa mej om du kan! Talking is fine, but try to meet me if you can!

Och så började han röra sig fram och åter och i sidled framför Erik som betraktade honom med ett småleende och skakade på huvudet. ||||move|||||||sideways||||||||small smile|||| And so he started to move back and forth and sideways in front of Erik, who watched him with a slight smile and shook his head. Erik hade fortfarande händerna i fickorna och drog ut på tystnaden så länge som möjligt för att hålla Boxarn på gränsen mellan löjet och beslutet att gå till attack. |||the hands||the pockets||dragged out|||the silence||||||||||||ridicule||the decision||||attack Erik still had his hands in his pockets and prolonged the silence for as long as possible to keep Boxarn on the edge between ridicule and the decision to attack. Boxarn studsade fram och tillbaka med vilda sniffningar på sina tänkta handskar. |bounced|||||wild|sniffing sounds|||intended|gloves The boxer bounced back and forth with wild sniffs on his imaginary gloves.

– Du får två frislag, sa Erik. |||free throws|| – You get two free kicks, said Erik.

Boxarn stannade upp mitt i en sidsteppning och sänkte händerna av förvåning. |stopped|||||sidestepping||lowered|the hands||astonishment The boxer stopped in the middle of a sidestep and lowered his hands in surprise. Erik tog snabbt vara på överraskningseffekten: |||||surprise effect Erik quickly seized the element of surprise:

– Jo, sa han, du får två frislag. yes|||||| Du får klippa till två gånger, så får du åtminstone en liten chans. ||cut|||||||at least|||chance If you cut it twice, you'll at least have a fighting chance. Men säg inte att jag inte varnade dej. ||||||warned| Och du, när du har tagit din chans och slagit dina frislag, tänk på att tasken din är ganska känslig va. ||||||||||||think|||your crotch||||sensitive| And hey, when you've taken your chance and hit your free shots, keep in mind that your bag is pretty delicate huh.

Boxarn stod alldeles stilla framför honom och stirrade med öppen mun. |||still||||stared||open|mouth The boxer stood still in front of him, staring with his mouth open. Nu såg Erik att hans rädsla var på tillräckligt god väg. |||||fear||on|sufficiently||way Now Erik saw that his fear was well on its way.

Sakta drog Erik händerna ur byxfickorna och knöt nävarna. |||||||clenched his fists| Slowly, Erik pulled his hands out of his pockets and clenched his fists. Sen tryckte han nävarna hårt tillsammans framför sig i brösthöjd och sköt fram vänsterfoten och flyttade högerfoten något bakåt i en ställning han låtsades pröva in för en uppenbar spark. |||||||||chest height||kicked||left foot|||right foot||backward|||||pretended to|||||obvious|kick Then he pressed his fists tightly together in front of him at chest height and pushed his left foot forward while moving his right foot slightly back into a stance he pretended to practice for an obvious kick.

Nu närmade sig avgörandet. |approached||decision Now the decision was approaching. Han visste att det bara var att tänka på farsan. He knew that it was just to think about dad. Och eftersom han höll händerna tryckta mot varandra framför sig i brösthöjd så såg det visserligen ut som om han inte garderade sig. |||||pressed||||||||||||||||guarded himself| And since he kept his hands pressed together in front of him at chest height, it certainly looked as if he was not being guarded. Men han hindrade Boxarn från två av de tre slag som skulle kunna bli förödande: rakt slag mot solar plexus kunde Boxarn inte slå nu, inte heller uppercut mot hakan; rak höger mot näsan skulle han inte våga på ett frislag. ||||||||||||||devastating|||||||||||||uppercut||chin||||||||||| But he stopped Boxarn from two of the three blows that could be devastating: straight punch to the solar plexus Boxarn could not hit now, nor uppercut to the chin; straight right to the nose he would not dare on a free punch. Nu var Boxarn så gott som fast. Now Boxarn was as good as stuck.

– Äh förfan, kom igen, sa Boxarn tveksamt. |for fuck's sake||||| - Oh hell, come on, said Boxarn hesitantly.

– Nix. Nix (verb) – Nope. Men som jag sa. But as I said. Du har två frislag på dej. You have two free kicks on you. För du är väl inte feg för att du ska få för mycket stryk efteråt? |||||||||||||beating| Because you're not afraid of getting too beaten up afterwards, are you?

Pojkhopen skränade bakom Boxarn och krävde att han skulle passa på att nita till allt vad han orkade om han nu fick chansen. |yelled|||||||||||punch|||||he could|||||the chance The group of boys yelled behind the Boxer and demanded that he take the chance to punch as hard as he could if he got the opportunity. Men Boxarn tvekade. But the Boxer hesitated. Erik började koncentrera sig och såg redan tydligt bilden av farsan i blått. ||||||already|clearly|||dad||blue Erik began to concentrate and could already clearly see the image of his dad in blue. Sen hörde han sig själv upprepa uppmaningen om de två frislagen, fegheten osv och Boxarn drogs allt längre baklänges ut på isen. |||||to repeat|the request||||released|cowardice|||||||backwards|||the ice Then he heard himself repeating the call about the two frees, cowardice, etc., and the Boxer was being pulled further backwards on the ice. Boxarn måste slå. ||hit The boxer must strike. Men samtidigt var han rädd. But at the same time, he was scared. Han försökte slå men tvekade. He tried to hit but hesitated.

Erik passade omedelbart på: |passed|| Erik immediately took the opportunity:

– Ta chansen, det är den enda du får. – Take the chance, it's the only one you'll get. Visa att du inte är feg åtminstone. Show that you're not cowardly at least.

När Boxarn slog det slag han måste slå, en swing mot käken, fanns det fortfarande så mycket tveksamhet och osäkerhet i hans rörelse att Erik kunde ta slaget utan att röra en min. |||||||hit||hook||jaw||||||hesitation||||||||||the blow|without|||| When the Boxer threw the punch he had to throw, a swing to the jaw, there was still so much hesitation and uncertainty in his movement that Erik could take the hit without flinching. Boxarn stirrade häpet på honom. ||with astonishment||

– Det var ett frislag, sa Erik. - It was a free hit," said Erik. Nu har du bara ett kvar och sen smäller det och kom ihåg vad jag sa om lilla pitten. ||||||||it bangs||||remember||||||little penis Now you only have one more to go and then it's off to the races, and remember what I said about the little cock.

Boxarn tvekade och såg sig omkring. The boxer hesitated and looked around. Han hade blanknat i pannan och bakom honom krävde den blodtörstiga pojkhopen mera stryk för vem som helst bara det blev mera stryk. ||glossy||forehead||||demanded||bloodthirsty|the boy mob||||||||||| He had a sheen on his forehead and behind him the bloodthirsty crowd of boys demanded more beating for anyone, just so long as there was more beating. Dom ville se både ett frislag till och vad som sen skulle hända med Boxarn. ||||||||||||happen|| They wanted to see another free hit and what would happen to the boxer afterwards.

Boxarn hade redan förtvivlan i ögonen när han drog efter andan och klippte till med en swing mot andra käkhalvan. |||||the eyes|||||breath||hit|||||a hit|the|jaw side The boxer already had despair in his eyes when he gasped and swung at the other half of the jaw. Det sjöng till i huvudet på Erik och den blå bilden flimrade av en sekunds oskärpa. |sang|||||||||the blue image|flickered|||a second|blurriness It sang in Erik's head and the blue image flickered with a moment of blurriness. Nu gällde det att se till så att fortsättningen gick så snabbt att Boxarn inte hann börja boxas. ||||||||the continuation||||||||| Now it was important to make sure that the continuation went so quickly that the boxer didn't have time to start boxing.

Boxarn stod med garden halvhöjd, klentrogen och rädd av att hans slag till synes inte haft någon effekt alls. |||guard|half-height|Skeptical||||||||seemingly||||| The boxer stood with his guard half-raised, dazed and frightened by the seeming ineffectiveness of his blows.

Erik log mot honom genom den lättande dimman, ändrade försiktigt ställning och ryckte så plötsligt till med högerbenet och så liksom måttade han en våldsam spark mot underlivet på Boxarn så att Boxarn gjorde det enda rimliga när han instinktivt sänkte båda händerna och lutade sig framåt för att absorbera sparken på underarmarna och när han var mitt i den rörelsen träffade Eriks knytnäve rent och perfekt över näsroten på honom. |log|||||clearing|the fog|changed|carefully|position||jerked|||||right leg||||aimed|||violent|||the groin|||||||||reasonable|||instinctively|||||leaned|||||absorb|||||||||||||||||||bridge of nose|| Erik smiled at him through the lifting fog, carefully changed position and then suddenly jerked with his right leg and so he sort of measured a violent kick to the Boxer's lower abdomen so that the Boxer did the only reasonable thing when he instinctively lowered both hands and leaned forward to absorb the kick on his forearms and when he was in the middle of that movement Erik's fist hit cleanly and perfectly over the root of his nose.

Erik kände krasandet mellan långfingrets och ringfingrets knogar. ||the crunching||the middle finger's||ring finger's|knuckles Erik felt the crunch between the knuckles of his middle and ring fingers. Det var en underbar träff och blodet fullkomligt sprutade fram i ansiktet på Boxarn som på intränat manér reste på huvudet uppåt (den som inte tränat boxning viker sig automatiskt framåt i det läget) och med chocken fortfarande kvar i ögonvitorna höjde han garden för att skydda ansiktet mot ytterligare slag. |||wonderful||||completely|spurted|||the face|||||trained|trained manner|rose|||||||||folds||automatically|forward|||situation|||the shock||||the whites of his eyes|raised||||||||additional| It was a wonderful hit and the blood splashed all over the face of the Boxer who, in a practiced manner, raised his head upwards (anyone who has not trained in boxing automatically folds forward in that position) and with the shock still in the whites of his eyes, he raised his guard to protect his face from further blows.

Då sparkade Erik i en vid båge från sidan och träffade utan svårighet Boxarns knäled just på det ben han stödde i rörelsen bakåt uppåt. |kicked|Erik||||||||hit||||knee joint||||||was supporting||||upward Erik then kicked in a wide arc from the side and easily hit the Boxer's knee joint on the very leg he was supporting in the backward upward movement. Boxarn föll handlöst i marken. ||headlong|the|the ground The boxer fell helplessly to the ground. Saken var klar. The matter was settled.

Erik lutade sig över honom och sa repliken som han finslipat de sista kvarteren på väg från grillbaren. |||||||the line|||polished|||blocks||on the way|| Erik leaned over him and said the line he had polished over the last few blocks on the way from the grill bar.

– Du slipper mer stryk därför att jag tycker synd om dej. |won't get||||||||| – You avoid more beatings because I feel sorry for you. Se bara till så att du betalar i morgon så behöver du inte vara rädd längre. Just make sure you pay tomorrow and you won't have to be afraid anymore.

Och så gick dom – innan Boxarn skulle börja boxas. And then they left – before the Boxer was supposed to start boxing.

– Hur fan kunde du stå pall för två snytingar så där, frågade Fyrtornet. How the hell|the hell|||stand up to||||punches|||| – How the hell could you handle two punches like that, asked the Lighthouse.

– Hård träning, svarade Erik och gänget skrattade eftersom dom inte visste att det åtminstone var halva sanningen. |training||||||||||||at least||| – Hard training, answered Erik, and the gang laughed because they didn't know it was at least half the truth.

När han kom hem den dagen såg han att farsan skaffat ett nytt instrument. ||||||||||had gotten||| When he came home that day, he saw that his dad had gotten a new instrument. Det hängde väl synligt i tamburen så att man inte kunde undgå att lägga märke till det, vilket förmodligen också var meningen. |hung||clearly visible||the hallway||||||avoid|||||||probably||| It was hanging in the hallway in such a way that it was impossible not to notice it, which was probably the intention. Han ställde försiktigt ner skolväskan, tog instrumentet och vägde det sakkunnigt i handen. |placed|||the school bag||the instrument||weighed it|||| He carefully set down the satchel, took the instrument and weighed it expertly in his hand. Det var ett skohorn, ett långt skohorn i krom med lindat läderhandtag. |||shoehorn|||||chrome-plated|with|wrapped|leather handle It was a shoehorn, a long chrome shoehorn with a wrapped leather handle. Den nedre delen var ganska smal eftersom det var en dammodell. |lower|part|||narrow|||||women's model The lower part was quite narrow because it was a lady's model. Det var lätt böjt och ungefär en halvmeter långt. |||bent||||half a meter| It was slightly curved and about half a meter long. Han slog några prövande vinande slag i luften och konstaterade att tyngdpunkten låg ganska långt ut i instrumentet. |||tentative||||||noted that||the center of gravity|||||| He struck a few tentative whistling blows in the air and noted that the center of gravity was quite far out in the instrument. Om farsan kom för nära när han slog skulle en stor del av kraften gå förlorad. |||||||||||||the force||lost If Dad got too close when he struck, a large part of the force would be lost.

Fast det där insåg naturligtvis farsan lika lätt, det var ju han som hittat instrumentet och han måste också ha stått där i en affär någonstans och vägt det i handen och, om ingen såg det, slagit några provslag i luften. ||||||||||||||||||||||||store|||weighed|||||||||||test strikes|| But of course Dad realized that just as easily, he was the one who found the instrument and he must have also stood there in a store somewhere weighing it in his hand and, if no one saw it, made a few practice swings in the air. Under alla förhållanden var det värre än klädesborsten eftersom det hade en mindre träffyta. |||||||||||||impact area In any case, it was worse than the clothes brush because it had a smaller striking surface. Fast lindrigare än björkris, för att inte tala om hundpiskan. |milder than|||||||| But milder than birch twigs, not to mention the dog whip.

Han hängde tillbaks skohornet och gick in på sitt rum och läste en serietidning instoppad i ett band av Brehm, Djurens lif. |||the shoehorn||||||||||comic book|stuffed|||volume||Brehm's Animal Life|of animals|life of animals He hung the shoehorn back and went into his room and read a comic book stuffed in a volume of Brehm, Animal Life. Utgångsbudet skulle förmodligen bli 25 rapp vid invigningen, än sen? Starting bid||||||the inauguration|| The starting bid would probably be 25 lashes at the opening, what then?

Och senare vid middagen föreslog farsan mycket riktigt 25 rapp till eftermatenstryk med hänvisning till att han var för långhårig (och nästa dag när han gick och klippte sig skulle det antagligen bli 25 rapp för att han klippt sig ”för lite”). ||||suggested||||||after-dinner beating||reference to||||||long-haired||||||||||||||||||||| And later at dinner, dad rightly suggested 25 lashes for dessert with reference to the fact that he was too long-haired (and the next day when he went to get a haircut it would probably be 25 lashes because he had cut his hair 'too little'). Ve daha sonra, akşam yemeğinde, babam haklı olarak çok uzun saçlı olduğu gerekçesiyle yemek sonrası ütü için 25 rap önerdi (ve ertesi gün saçını kestirmeye gittiğinde, muhtemelen saçını "çok kısa" kestirdiği için 25 rap olacaktı). Men det var en rätt enkel middag utan särskilt komplicerade turer i bordsskicket och lillbrorsan var inte på humör att ställa till något så Erik hade ingen svårighet att manövrera sig fram utan misstag. |||||simple||||complicated|maneuvers||table manners etiquette|||||||||||||||||navigate|||| But it was a rather simple dinner without particularly complicated manners at the table, and little brother was not in the mood to cause any trouble, so Erik had no difficulty maneuvering without mistakes. Ancak bu, karmaşık sofra adabının olmadığı oldukça basit bir yemekti ve küçük kardeşi yaygara koparacak durumda değildi, bu yüzden Erik hata yapmadan manevra yapmakta zorlanmadı. Farsan slog ett nosslag för att han såg så uppkäftig ut, det var allt. |||nose punch||||||defiant|||| Dad gave a nose slap because he looked so cheeky, that was all. Çok küstah göründüğü için babam burnuna bir tokat attı, hepsi bu. Han tog slaget på nosen och farsan sken upp lite av framgången med sin ”snabbhet” som kom sig av att han som ung, efter vad han påstod, varit en strålande talang i fäktning. |||||||||||the success|||||||||||young||||claimed|||brilliant|talent||fencing He took the hit on the nose and Dad brightened a little from the success of his 'quickness,' which came from him, as he claimed, being a brilliant talent in fencing when he was young. Burnuna darbe aldı ve babası onun başarısını, gençliğinde parlak bir eskrim yeteneği olduğunu iddia ettiği "hızı" ile hafifletti.

Där nere på gatan gnisslade en spårvagn förbi. |||the street|squeaked||tram car| Down there on the street, a tram squeaked by. Caddenin aşağısında bir tramvay gıcırdayarak geçti. Till en början hade det varit svårt att vänja sig vid ljudet av spårvagnarna. ||||||||get used to|||||the trams At first, it had been difficult to get used to the sound of the trams. Ute på landet i den Rika Förstaden hade det alltid varit tyst på kvällen när han och lillbrorsan gick och la sig. ||||||||||||||||||||went to bed| Out in the countryside in the Rich Suburb, it had always been quiet in the evening when he and his little brother went to bed. Man vaknade bara till dom gånger farsan kom hem i taxi och var full och förbannad på någonting så att han piskade Romulus och Remus så att dom tjöt. |woke up|||||||||taxi|||||||||||beat|Romulus||||||squealed You only woke up on the occasions when dad came home in a taxi and was drunk and angry about something, so that he beat Romulus and Remus until they squealed.

Nu var dom döda båda två. Now they were both dead. Romulus och Remus var två nästan helsvarta och ovanligt kraftiga Dobermann. ||Remus||||jet black|||sturdy|Doberman dogs Romulus and Remus were two almost jet-black and unusually strong Dobermanns. Farsan hade piskat dom så att dom till slut blev galna. ||whipped them|||||||| Dad had beaten them until they finally went insane. Det var i alla fall vad veterinären förklarade när dom flyttade in till stan och det visade sig omöjligt att ha de ylande hundarna i lägenheten. ||||||the veterinarian||||||||||||||||howling|the howling dogs||the apartment At least that was what the veterinarian explained when they moved to the city and it turned out to be impossible to have the howling dogs in the apartment. Romulus och Remus skickades på avlivning. |||were sent||execution Romulus and Remus were sent for euthanasia. Såvitt Erik mindes var det enda gången han gråtit utan stryk. As far as||||||||cried|| As far as Erik could remember, it was the only time he cried without being beaten. Han hade älskat hundarna. ||loved| He had loved the dogs.

Där ute i Rika Förstaden stod dom för det mesta kedjade vid varsin löplina till en stålvajer spänd mellan två ekar. ||||||||||chained||each|running line|||steel wire cable|tensioned|||oaks Out there in the rich suburb, they were mostly chained to a wire rope stretched between two oak trees. Eriks klasskamrater förhörde sig alltid noga om den saken innan de kom innanför murarna till den väldiga tomten. ||inquired||||||||||inside|the walls|||vast|the estate Erik's classmates always inquired carefully about that matter before they entered the massive grounds. Det var väl känt att de två svarta hundarna var livsfarliga. ||||||||||life-threatening It was well known that the two black dogs were lethal.

En gång hade dom varit lösa när sopkarlarna kom in på tomten och de två männen blev så illa tilltygade innan Erik hann fram att det ledde till rättegång. |||||loose||the garbage men||||||||the men||||beaten up|||||||||trial Once they had been loose when the garbage men entered the yard, and the two men were so badly beaten before Erik could get there that it led to a trial. Bir keresinde, süpürgeciler mülke girdiğinde serbest kalmışlardı ve Erik gelmeden önce iki adam o kadar kötü dövülmüştü ki, bu bir mahkemeye yol açtı.