×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie-policy.

Börja lära dig lektionen nu
image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 44

Kapitel 44

Avskedsorden

Fram emot jul fick Klara Gulla bud, att Kattrina låg på sitt yttersta, och detta var äntligen i stånd att rycka henne från bryggan.

Hon vandrade hem till fots, därför att detta var bästa färdesättet för den, som ämnade sig till Askedalarna, och tog den gamla vanliga vägen genom Lobyn och vidare uppöver storskogen och Snipahöjden.

När hon gick förbi gården, där den gamla Björn Hindriksson i Lobyn en gång hade bott, såg hon en stor karl med ett duktigt och allvarligt utseende stå vid vägen och laga en gärdsgård. Han hälsade med en kort nick, när hon gick förbi, men sedan blev han stående och såg efter henne, och till slut skyndade han fatt henne.

– Det är visst Klara Gulla ifrån Skrolycka? sa han. Jag skulle med rätta ha talt ett par ord. Jag är Linnart, son te Björn Hindriksson, la han till, då han märkte, att hon inte visste vem han var.

– Tiden är allt så kort för mej, sa Klara Gulla, så kanske att det kan vara te en annan gång? Jag har fått bud, att mor håller på å dö.

Men Linnart Björnsson föreslog i stället, att han skulle få följa henne framåt vägen en bit. Han hade flera gånger ämnat gå ner till bryggan för att träffa henne där, och nu ville han inte försumma det goda tillfället. Det var nog så nödvändigt, trodde han, att hon fick höra vad han hade att säga.

Klara Gulla gjorde inga fler invändningar. Men hon märkte, att karlen hade svårt att komma fram med sitt ärende, så att hon väntade sig intet gott. Han harskade sig flera gånger och sökte efter ord.

– Jag tror inte, att Klara Gulla vet, att jag var den sista, som talte ve Klara Gullas far, kejsarn, som vi bruka kalla'n.

Klara Gulla svarade, att det hade hon inte vetat. Och på samma gång ökade hon på stegen. Hon tänkte nog, att det här samtalet var någonting, som hon helst hade velat undkomma.

– Jag stog ute på gårn en dag i höstas å satte för en häst, därför att jag skulle åka te handelsbon, fortfor Linnart Björnsson, å då fick jag se kejsarn komma springande framåt vägen. Han hade stor brådska, det märktes nog, men han stanna i alla fall, när han fick syn på mej, för te å fråga om kejsarinna hade rest förbi. Det kunde jag ju inte neka te, å då kom tårarna störtande ur ögona på'n. Han hade vart på väg te Bro, sa'n, men han hade känt en sån oro, så han hade vänt om. Å när han kom hem, var stuga tom. Kattrina var också borta. Di skulle säkert fara mä ångbåten, å han visste inte hur han skulle komma ner te Borg i tid, innan di var resta.

Klara Gulla tvärstannade.

– Det gick väl så, att han fick åka med er? sa hon.

– Ja, svarade bonden. Jan hade gjort mej e stor tjänst en gång i tiden, och nu ville jag gälda den. Det var kanske illa gjort åv mej, att jag hjälpte'n på väg?

– Å nej, allt felet ligger hos mej, sa Klara Gulla. Det var jag, som aldrig borde ha försökt å fara ifrån honom.

– Han grät som ett barn hela långa tiden, som han satt i kärra, sa Linnart Björnsson, å jag visste just inte vad jag skulle säja för å trösta'n, så att jag höll mej tyst. ”Vi hinner'na nog, Jan”, sa jag te sist. ”Du ska inte gråta så! Di här småbåtarna, som går på hösten, är inte så fortfärdiga åv sej.” Men knappt hade jag detta sagt, förrän han la sin hand på min arm å fråga mej om jag trodde, att di skulle bli hårda å svåra mot kejsarinna, di, som hade fört bort'na.

– Di, som hade fört bort mej! upprepade Klara Gulla med undran i rösten.

– Jag blev förvånad, jag som Klara Gulla, å jag fråga'n vilka han mena. Jo, han mena dom, som hade legat på lur omkring kejsarinna, medan ho hade vart hemma. Alla di fienderna, som Klara Gulla hade vart så rädd för, så ho inte hade vågat sätta på sej si gullkrona eller så mycke som tala om Portugallien, å som nu hade kastat sej över Klara Gulla å fört bort'na i fångenskap.

– Jaså, på det sättet! sa Klara Gulla.

– Ja, just på det sättet, Klara Gulla, sa Linnart Björnsson med eftertryck. Klara Gulla förstår, att hennes far inte grät, därför att han hade blitt övergiven å lämnad ensam, utan därför att han trodde, att Klara Gulla var i fara.

Linnart Björnsson hade haft litet svårt att få fram de sista orden. De ville stocka sig i halsen på honom. Han tänkte kanske på gamla Björn Hindriksson och på sig själv. Det fanns nog det i hans egen historia, som gjorde, att han förstod vad värde man borde sätta på en kärlek, som aldrig svek.

Men Klara Gulla förstod det ännu inte. Hon hade bara tänkt på fadern med avsmak och förskräckelse, alltsedan hon kom hem. Hon mumlade för sig själv någonting om att far var en stolle.

Linnart Björnsson hörde vad hon sa, och det sårade honom.

– Jag vet just inte om Jan var så tokig, föll han in. Jag sa te'n, att jag inga fångvaktare hade sett omkring Klara Gulla. ”Såg inte min snälla Linnart Björnsson”, svara han då, ”hur di gick vakt omkring'na, när ho for härförbi? Det var Högfärda å Hårdheta, det var Last å Lusta, det var alla di, som ho har te å kämpa emot där borta i sitt kejsarrike.”

Klara Gulla stannade och vände sig mot honom.

– Nå? sa hon endast.

– Jag svara'n, att di fienderna hade jag också sett, genmälde Linnart Björnsson barskt.

Klara Gulla skrattade till.

– Men jag ångra strax, att jag hade sagt detta, fortsatte bonden. För nu börja Jan gråta rent förtvivlat. ”Å, bed Gud, min snälla Linnart Björnsson”, sa han, ”att jag må kunna frälsa den lilla flicka från allt ont! Det gör detsamma hur det går mä mej, bara ho blir hjälpt.”

Klara Gulla gick på än fortare, och hon svarade ingenting. Det var något, som började riva och slita inne i hjärtat, men hon tvang det till stillhet. Om det, som låg dolt där inne, skulle slippa löst, då visste hon inte hur hon skulle stå ut.

– Ja, det blev alltså liksom hans avskedsord, detta, sa Linnart Björnsson. Å sen dröjde det inte länge, innan han fick visa, att han mena vad han sa. Klara Gulla ska aldrig tro, att Jan sprang i sjön för te å komma ifrån si egen sorg. Det var bara för å rädda Klara Gulla från hennes fiender, som han kasta sej efter ångbåten.

Allt fortare och fortare stormade Klara Gulla framåt. All faderns kärlek från det första till det sista började uppenbara sig för henne. Men hon ville bara fly undan. Hon kunde inte bära den kunskapen.

– Vi håller allt lite reda på varandra i den här socken, fortfor Linnart Björnsson och följde henne utan minsta ansträngning. Det var mycken ovilja mot Klara Gulla i början, strax efter att kejsarn hade drunknat. Å jag för min del höll inte Klara Gulla värd å få höra hans sista ord å tankar. Men vi har ändrat oss nu. Vi tycker om, att Klara Gulla står där nere på brygga å väntar på'n.

Klara Gulla stannade. Hon var röd på kinderna, och ögonen glänste av vrede.

– Jag står där, bara därför att jag är rädd för honom, sa hon.

– Klara Gulla har aldrig velat visa sej bättre, än ho är. Det vet vi. Men vi förstår kanske bättre än Klara Gulla själv vad det är, som ligger under den där väntan. Vi har också haft föräldrar. Å vi har inte handlat rätt mot dom, vi heller.

Klara Gulla var så vred, att hon ville säga något förfärligt, men det blev ingenting av. Hon ville stampa med foten åt honom för att få honom att tiga, men hon förmådde inte det heller. Då såg hon sig ingen annan råd än att vända sig bort och springa sin väg.

Linnart Björnsson följde henne inte. Han hade sagt vad han ville säga, och han var inte missnöjd med den förmiddagens arbete.

Learn languages from TV shows, movies, news, articles and more! Try LingQ for FREE

Kapitel 44 Chapter Kapitel 44 Chapter 44

Avskedsorden The farewell words Words of Farewell

Fram emot jul fick Klara Gulla bud, att Kattrina låg på sitt yttersta, och detta var äntligen i stånd att rycka henne från bryggan. Towards|Christmas|Christmas|received|Klara|Gulla|message|that|Kattrina|lay|on|her|deathbed|and|this|was|finally|in|position|to|pull|her|from|pier As Christmas approached, Klara Gulla received word that Kattrina was at her last, and this was finally about to take her from the bridge.

Hon vandrade hem till fots, därför att detta var bästa färdesättet för den, som ämnade sig till Askedalarna, och tog den gamla vanliga vägen genom Lobyn och vidare uppöver storskogen och Snipahöjden. She|walked|home|by|foot|therefore|that|this|was|best|mode of travel|for|him|who|intended|himself|to|Askedalarna|and|took|the|old|usual|road|through|Lobyn|and|further|up over|the great forest|and|Snipahöjden She walked home on foot, as this was the best way to travel for someone heading to Askedalarna, taking the old familiar path through Lobyn and further up through the great forest and Snipahöjden.

När hon gick förbi gården, där den gamla Björn Hindriksson i Lobyn en gång hade bott, såg hon en stor karl med ett duktigt och allvarligt utseende stå vid vägen och laga en gärdsgård. When|she|walked|past|the yard|where|the|old|Björn|Hindriksson|in|Lobyn|once|time|had|lived|saw||a|big|man|with|a|capable|and|serious|appearance|standing|by|the road|and|repair|a|fence When she passed the farm where the old Björn Hindriksson had once lived in Lobyn, she saw a large man with a sturdy and serious appearance standing by the road repairing a fence. Han hälsade med en kort nick, när hon gick förbi, men sedan blev han stående och såg efter henne, och till slut skyndade han fatt henne. He|greeted|with|a|short|nod|when|she|walked|past|but|then|became|he|standing|and|saw|after|her|and|to|end|hurried|he|after|her He greeted her with a brief nod as she walked by, but then he stood still and watched her, and finally he hurried after her.

– Det är visst Klara Gulla ifrån Skrolycka? It|is|surely|Klara|Gulla|from|Skrolycka – Is it really Klara Gulla from Skrolycka? sa han. said|he he said. Jag skulle med rätta ha talt ett par ord. I|should|with|right|have|spoken|a|couple|words I should rightly have said a couple of words. Jag är Linnart, son te Björn Hindriksson, la han till, då han märkte, att hon inte visste vem han var. I|am|Linnart|son|of|Björn|Hindriksson|added|he|to|when|he|noticed|that|she|not|knew|who|he|was I am Linnart, son of Björn Hindriksson, he added, when he noticed that she did not know who he was.

– Tiden är allt så kort för mej, sa Klara Gulla, så kanske att det kan vara te en annan gång? The time|is|all|so|short|for|me|said|Klara|Gulla|so|maybe|that|it|can|be|tea|a|another|time "Time is so short for me," said Klara Gulla, "so maybe it can be another time?" Jag har fått bud, att mor håller på å dö. I|have|received|message|that|mother|is|about|to|die I have received word that mother is dying.

Men Linnart Björnsson föreslog i stället, att han skulle få följa henne framåt vägen en bit. But|Linnart|Björnsson|suggested|in|instead|that|he|would|be allowed to|follow|her|forward|road|a|short distance But Linnart Björnsson suggested instead that he would accompany her a bit along the road. Han hade flera gånger ämnat gå ner till bryggan för att träffa henne där, och nu ville han inte försumma det goda tillfället. He|had|several|times|intended|to go|down|to|the dock|to|to|meet|her|there|and|now|wanted|he|not|to miss|the|good|opportunity He had intended several times to go down to the dock to meet her there, and now he did not want to miss the good opportunity. Det var nog så nödvändigt, trodde han, att hon fick höra vad han hade att säga. It|was|probably|so|necessary|thought|he|that|she|got|to hear|what|he|had|to|say He believed it was quite necessary for her to hear what he had to say.

Klara Gulla gjorde inga fler invändningar. Klara|Gulla|made|no|more|objections Klara Gulla made no further objections. Men hon märkte, att karlen hade svårt att komma fram med sitt ärende, så att hon väntade sig intet gott. But|she|noticed|that|man|had|difficulty|to|come|forward|with|his|matter|so|that|she|expected|herself|no|good But she noticed that the man was having a hard time getting to the point, so she expected nothing good. Han harskade sig flera gånger och sökte efter ord. He|hesitated|himself|several|times|and|searched|for|words He hesitated several times and searched for words.

– Jag tror inte, att Klara Gulla vet, att jag var den sista, som talte ve Klara Gullas far, kejsarn, som vi bruka kalla'n. I|believe|not|that|Klara|Gulla|knows|that|I|was|the|last|who|spoke|with|Klara|Gulla's|father|emperor|who|we|usually|call him – I don't think Klara Gulla knows that I was the last one to speak to Klara Gulla's father, the emperor, as we used to call him.

Klara Gulla svarade, att det hade hon inte vetat. Klara|Gulla|answered|that|it|had|she|not|known Klara Gulla replied that she had not known that. Och på samma gång ökade hon på stegen. And|at|same|time|increased|she|in|steps And at the same time, she increased her pace. Hon tänkte nog, att det här samtalet var någonting, som hon helst hade velat undkomma. She|thought|probably|that|this|here|conversation|was|something|that|she|preferably|had|wanted|to escape She probably thought that this conversation was something she would have preferred to avoid.

– Jag stog ute på gårn en dag i höstas å satte för en häst, därför att jag skulle åka te handelsbon, fortfor Linnart Björnsson, å då fick jag se kejsarn komma springande framåt vägen. I|stood|outside|on|the farm|one|day|in|autumn|and|set|in front of|a|horse|therefore|that|I|would|drive|to|the merchant|continued|Linnart|Björnsson|and|then|got|I|see|the emperor|come|running|forward|the road – I was standing outside in the yard one day last autumn and was holding a horse because I was going to the store, continued Linnart Björnsson, and then I saw the emperor running down the road. Han hade stor brådska, det märktes nog, men han stanna i alla fall, när han fick syn på mej, för te å fråga om kejsarinna hade rest förbi. He|had|great|hurry|it|was noticeable|probably|but|he|stopped|in|all|cases|when|he|got|sight|of|me|to|ask|and|question|if|empress|had|traveled|past He was in a great hurry, that was obvious, but he stopped anyway when he saw me, to ask if the empress had passed by. Det kunde jag ju inte neka te, å då kom tårarna störtande ur ögona på'n. It|could|I|of course|not|deny|you|and|then|came|the tears|pouring|from|eyes|on him I couldn't deny that, and then the tears started pouring from his eyes. Han hade vart på väg te Bro, sa'n, men han hade känt en sån oro, så han hade vänt om. He|had|been|on|way|to|Bro|he said|but|he|had|felt|a|such|anxiety|so|he|had|turned|around He had been on his way to Bro, he said, but he had felt such anxiety that he turned back. Å när han kom hem, var stuga tom. And|when|he|came|home|was|cabin|empty And when he got home, the cabin was empty. Kattrina var också borta. Kattrina|was|also|gone Kattrina was also gone. Di skulle säkert fara mä ångbåten, å han visste inte hur han skulle komma ner te Borg i tid, innan di var resta. They|would|surely|travel|with|the steamboat|and|he|knew|not|how|he|would|get|down|to|Borg|in|time|before|they|were|departed They would surely have left by the steamboat, and he didn't know how he would get down to Borg in time, before they had departed.

Klara Gulla tvärstannade. Klara|Gulla|suddenly stopped Klara Gulla suddenly stopped.

– Det gick väl så, att han fick åka med er? It|went|well|like that|that|he|got|to ride|with|you (plural) – It went well, that he got to ride with you? sa hon. said|she she said.

– Ja, svarade bonden. Yes|answered|the farmer – Yes, replied the farmer. Jan hade gjort mej e stor tjänst en gång i tiden, och nu ville jag gälda den. Jan|had|done|me|a|big|favor|one|time|in|the past|and|now|wanted|I|repay|it Jan had done me a great service once upon a time, and now I wanted to repay it. Det var kanske illa gjort åv mej, att jag hjälpte'n på väg? It|was|perhaps|badly|done|of|me|that|I|helped him|on|way It might have been wrong of me to help him on his way?

– Å nej, allt felet ligger hos mej, sa Klara Gulla. Oh|no|all|fault|lies|with|me|said|Klara|Gulla – Oh no, all the fault lies with me, said Klara Gulla. Det var jag, som aldrig borde ha försökt å fara ifrån honom. It|was|I|who|never|should|have|tried|to|run|away from|him It was I who should never have tried to run away from him.

– Han grät som ett barn hela långa tiden, som han satt i kärra, sa Linnart Björnsson, å jag visste just inte vad jag skulle säja för å trösta'n, så att jag höll mej tyst. He|cried|like|a|child|the whole|long|time|as|he|sat|in|cart|said|Linnart|Björnsson|and|I|knew|just|not|what|I|should|say|to||comfort him|so|that|I|kept|myself|quiet – He cried like a child the whole time he sat in the cart, said Linnart Björnsson, and I just didn't know what to say to comfort him, so I kept quiet. ”Vi hinner'na nog, Jan”, sa jag te sist. We|will have time|probably|Jan|said|I|to|last "We'll make it in time, Jan," I finally said. ”Du ska inte gråta så! You|shall|not|cry|so "You shouldn't cry like that!" Di här småbåtarna, som går på hösten, är inte så fortfärdiga åv sej.” Men knappt hade jag detta sagt, förrän han la sin hand på min arm å fråga mej om jag trodde, att di skulle bli hårda å svåra mot kejsarinna, di, som hade fört bort'na. The|here|small boats|that|run|in|the fall|are|not|so|ready|to|themselves|But|hardly|had|I|this|said|before|he|put|his|hand|on|my|arm|and|asked|me|if|I|believed|that|they|would|be|hard|and|severe|against|empress|they|who|had|taken|away from them These small boats, which operate in the autumn, are not so fast on their own.” But hardly had I said this, before he placed his hand on my arm and asked me if I thought they would be harsh and difficult towards the empress, those who had taken her away.

– Di, som hade fört bort mej! You|who|had|taken|away|me – Those who had taken me away! upprepade Klara Gulla med undran i rösten. repeated|Klara|Gulla|with|wonder|in|voice repeated Klara Gulla with wonder in her voice.

– Jag blev förvånad, jag som Klara Gulla, å jag fråga'n vilka han mena. I|became|surprised|I|as|Klara|Gulla|and|I|asked|who|he|meant – I was surprised, I as Klara Gulla, and I asked him who he meant. Jo, han mena dom, som hade legat på lur omkring kejsarinna, medan ho hade vart hemma. Yes|he|meant|they|who|had|lain|in wait|ambush|around|empress|while|she|had|been|at home Well, he meant those who had been lurking around the empress while she had been at home. Alla di fienderna, som Klara Gulla hade vart så rädd för, så ho inte hade vågat sätta på sej si gullkrona eller så mycke som tala om Portugallien, å som nu hade kastat sej över Klara Gulla å fört bort'na i fångenskap. All|the|enemies|who|Klara|Gulla|had|been|so|afraid|of|so|she|not|had|dared|put|on|herself|her|gold crown|or|so|much|as|to talk|about|Portugal|and|who|now|had|thrown|themselves|over|Klara|Gulla|and|taken|them|into|captivity All those enemies that Klara Gulla had been so afraid of, that she hadn't dared to put on her golden crown or even mention Portugal, and who had now thrown themselves over Klara Gulla and taken her captive.

– Jaså, på det sättet! I see|in|that|way – Oh, in that way! sa Klara Gulla. said|Klara|Gulla said Klara Gulla.

– Ja, just på det sättet, Klara Gulla, sa Linnart Björnsson med eftertryck. Yes|just|in|that|way|Klara|Gulla|said|Linnart|Björnsson|with|emphasis – Yes, exactly in that way, Klara Gulla, said Linnart Björnsson emphatically. Klara Gulla förstår, att hennes far inte grät, därför att han hade blitt övergiven å lämnad ensam, utan därför att han trodde, att Klara Gulla var i fara. Klara|Gulla|understands|that|her|father|not|cried|because|that|he|had|become|abandoned|and|left|alone|but|because|that|he|believed|that|Klara|Gulla|was|in|danger Klara Gulla understands that her father did not cry because he had been abandoned and left alone, but because he believed that Klara Gulla was in danger.

Linnart Björnsson hade haft litet svårt att få fram de sista orden. Linnart|Björnsson|had|had|a little|difficulty|to|get|out|the|last|words Linnart Björnsson had had a little trouble getting out the last words. De ville stocka sig i halsen på honom. They|wanted|choke|himself|in|throat|on|him They wanted to choke him. Han tänkte kanske på gamla Björn Hindriksson och på sig själv. He|thought|perhaps|about|old|Björn|Hindriksson|and|about|himself|self He might have been thinking of old Björn Hindriksson and of himself. Det fanns nog det i hans egen historia, som gjorde, att han förstod vad värde man borde sätta på en kärlek, som aldrig svek. There|was|probably|it|in|his|own|history|that|made|to|he|understood|what|value|one|should|place|on|a|love|that|never|betrayed There was probably something in his own history that made him understand the value one should place on a love that never betrayed.

Men Klara Gulla förstod det ännu inte. But|Klara|Gulla|understood|it|yet|not But Klara Gulla did not understand that yet. Hon hade bara tänkt på fadern med avsmak och förskräckelse, alltsedan hon kom hem. She|had|only|thought|of|father|with|disgust|and|horror|ever since|she|came|home She had only thought of her father with disgust and horror ever since she came home. Hon mumlade för sig själv någonting om att far var en stolle. She|mumbled|to|herself|to herself|something|about|that|dad|was|a|fool She mumbled to herself something about how dad was a fool.

Linnart Björnsson hörde vad hon sa, och det sårade honom. Linnart|Björnsson|heard|what|she|said|and|it|hurt|him Linnart Björnsson heard what she said, and it hurt him.

– Jag vet just inte om Jan var så tokig, föll han in. I|know|just|not|if|Jan|was|so|crazy|fell|he|in – I really don't know if Jan was that crazy, he interjected. Jag sa te'n, att jag inga fångvaktare hade sett omkring Klara Gulla. I|said|to the tea|that|I|no|guards|had|seen|around|Klara|Gulla I told her that I hadn't seen any guards around Klara Gulla. ”Såg inte min snälla Linnart Björnsson”, svara han då, ”hur di gick vakt omkring'na, när ho for härförbi? Saw|not|my|nice|Linnart|Björnsson|answered|he|then|how|they|walked|guard|around them|when|she|drove|past here "Hat mein Freund Linnart Björnsson nicht gesehen", antwortet er, "wie du auf der Hut warst, als sie vorbeikam?". "Didn’t see my dear Linnart Björnsson," he replied then, "how did the guards go around, when she passed by here? Det var Högfärda å Hårdheta, det var Last å Lusta, det var alla di, som ho har te å kämpa emot där borta i sitt kejsarrike.” It|was|Arrogance|and|Hardness|it|was|Burden|and|Lust|it|was|all|they|who|she|has|to|and|fight|against|there|over|in|her|empire Es war der Stolz und die Härte, es war das Laster und die Lust, es waren all die, gegen die sie dort drüben in ihrem Reich zu kämpfen hat." It was Högfärda and Hårdheta, it was Load and Lust, it was all of them that she has to fight against over there in her empire."

Klara Gulla stannade och vände sig mot honom. Klara|Gulla|stopped|and|turned|herself|towards|him Klara Gulla stopped and turned towards him.

– Nå? Well – Well? sa hon endast. said|she|only she said only.

– Jag svara'n, att di fienderna hade jag också sett, genmälde Linnart Björnsson barskt. I|answered|that|the|enemies|had|I|also|seen|replied|Linnart|Björnsson|curtly - Ich habe geantwortet, dass ich diese Feinde auch gesehen habe", erwiderte Linnart Björnsson barsch. – I answered that I had also seen the enemies, replied Linnart Björnsson bluntly.

Klara Gulla skrattade till. Klara|Gulla|laughed|slightly Klara Gulla laughed.

– Men jag ångra strax, att jag hade sagt detta, fortsatte bonden. But|I|regretted|immediately|that|I|had|said|this|continued|the farmer - Aber ich bereue sofort, dass ich das gesagt habe", fuhr der Landwirt fort. – But I immediately regretted that I had said this, continued the farmer. För nu börja Jan gråta rent förtvivlat. For|now|to start|Jan|to cry|completely|in despair For now Jan began to cry in utter despair. ”Å, bed Gud, min snälla Linnart Björnsson”, sa han, ”att jag må kunna frälsa den lilla flicka från allt ont! Oh|pray|God|my|kind|Linnart|Björnsson|said|he|that|I|may|be able to|save|the|little|girl|from|all|evil "Oh, pray to God, my dear Linnart Björnsson," he said, "that I may be able to save the little girl from all evil!" Det gör detsamma hur det går mä mej, bara ho blir hjälpt.” It|matters|the same|how|it|goes|with|me|as long as|she|is|helped Es ist egal, was mit mir passiert, solange ihr geholfen wird." It doesn't matter how it goes for me, as long as she gets help.

Klara Gulla gick på än fortare, och hon svarade ingenting. Klara|Gulla|walked|on|even|faster|and|she|answered|nothing Klara Gulla walked even faster, and she didn't answer anything. Det var något, som började riva och slita inne i hjärtat, men hon tvang det till stillhet. It|was|something|that|began|to tear|and|to pull|inside|in|heart|but|she|forced|it|to|stillness There was something that started to tear and pull inside her heart, but she forced it to stillness. Om det, som låg dolt där inne, skulle slippa löst, då visste hon inte hur hon skulle stå ut. If|it|that|lay|hidden|there|inside|would|escape|free|then|knew|she|not|how|she|would|endure|out If what was hidden inside were to break free, then she didn't know how she would endure.

– Ja, det blev alltså liksom hans avskedsord, detta, sa Linnart Björnsson. Yes|it|became|thus|like|his|farewell words|this|said|Linnart|Björnsson – Yes, this became like his farewell words, said Linnart Björnsson. Å sen dröjde det inte länge, innan han fick visa, att han mena vad han sa. And|then|took|it|not|long|before|he|got|to show|that|he|meant|what|he|said Es dauerte dann nicht lange, bis er zeigen musste, dass er es ernst meinte, was er sagte. And then it didn't take long before he got to show that he meant what he said. Klara Gulla ska aldrig tro, att Jan sprang i sjön för te å komma ifrån si egen sorg. Klara|Gulla|shall|never|believe|that|Jan|ran|in|the lake|to|in order|to|come||his|own|sorrow Klara Gulla should never think that Jan jumped into the lake to escape his own sorrow. Det var bara för å rädda Klara Gulla från hennes fiender, som han kasta sej efter ångbåten. It|was|only|to|to|save|Klara|Gulla|from|her|enemies|that|he|threw|himself|after|the steamboat Nur um Klara Gulla vor ihren Feinden zu retten, stürzte er sich auf den Dampfer. It was only to save Klara Gulla from her enemies that he threw himself after the steamboat.

Allt fortare och fortare stormade Klara Gulla framåt. Everything|faster|and|faster|stormed|Klara|Gulla|forward Schneller und schneller stürmte Klara Gulla vorwärts. Faster and faster, Klara Gulla stormed forward. All faderns kärlek från det första till det sista började uppenbara sig för henne. All|father's|love|from|the|first|to|the|last|began|to reveal|herself|to|her All of the father's love, from the first to the last, began to reveal itself to her. Men hon ville bara fly undan. But|she|wanted|only|fly|away Aber sie wollte einfach nur fliehen. But she just wanted to escape. Hon kunde inte bära den kunskapen. She|could|not|bear|that|knowledge She could not bear that knowledge.

– Vi håller allt lite reda på varandra i den här socken, fortfor Linnart Björnsson och följde henne utan minsta ansträngning. We|keep|everything|a little|track|of|each other|in|this|here|parish|continued|Linnart||and|followed|her|without|slightest|effort - Wir behalten uns in dieser Gemeinde gegenseitig im Auge", fuhr Linnart Björnsson fort und folgte ihr ohne die geringste Anstrengung. - We keep track of each other a little in this parish, continued Linnart Björnsson and followed her without the slightest effort. Det var mycken ovilja mot Klara Gulla i början, strax efter att kejsarn hade drunknat. It|was|much|hostility|towards|Klara|Gulla|in|the beginning|shortly|after|that|the emperor|had|drowned Am Anfang, kurz nach dem Ertrinken des Kaisers, gab es viele Ressentiments gegenüber Klara Gulla. There was much reluctance towards Klara Gulla in the beginning, shortly after the emperor had drowned. Å jag för min del höll inte Klara Gulla värd å få höra hans sista ord å tankar. And|I|for|my|part|thought|not|Klara|Gulla|worth|to|hear|hear|his|last|words|and| Ich für meinen Teil hielt Klara Gulla nicht für würdig, seine letzten Worte und Gedanken zu hören. And for my part, I did not think Klara Gulla was worth hearing his last words and thoughts. Men vi har ändrat oss nu. But|we|have|changed|ourselves|now But we have changed our minds now. Vi tycker om, att Klara Gulla står där nere på brygga å väntar på'n. We|think|like|that|Klara|Gulla|stands|down|there|on|dock|and|waits|for him We like that Klara Gulla is down there on the dock waiting for him.

Klara Gulla stannade. Klara|Gulla|stopped Klara Gulla stopped. Hon var röd på kinderna, och ögonen glänste av vrede. She|was|red|on|cheeks|and|the eyes|shone|with|anger She was red in the cheeks, and her eyes shone with anger.

– Jag står där, bara därför att jag är rädd för honom, sa hon. I|stand|there|only|therefore|that|I|am|afraid|of|him|said|she - I stand there, just because I am afraid of him, she said.

– Klara Gulla har aldrig velat visa sej bättre, än ho är. Klara|Gulla|has|never|wanted|to show|herself|better|than|she|is - Klara Gulla has never wanted to show herself better than she is. Det vet vi. That|know|we We know that. Men vi förstår kanske bättre än Klara Gulla själv vad det är, som ligger under den där väntan. But|we|understand|perhaps|better|than|Klara|Gulla|herself|what|it|is|that|lies|beneath|that|there|waiting But we may understand better than Klara Gulla herself what it is that lies beneath that waiting. Vi har också haft föräldrar. We|have|also|had|parents We have also had parents. Å vi har inte handlat rätt mot dom, vi heller. Oh|we|have|not|acted|right|towards|them|we|neither And we have not treated them right either.

Klara Gulla var så vred, att hon ville säga något förfärligt, men det blev ingenting av. Klara|Gulla|was|so|angry|that|she|wanted|to say|something|terrible|but|it|became|nothing|of Klara Gulla was so angry that she wanted to say something terrible, but nothing came of it. Hon ville stampa med foten åt honom för att få honom att tiga, men hon förmådde inte det heller. She|wanted|stamp|with|foot|at|him|to|to|make|him||be quiet|but|she|could|not|that|either She wanted to stamp her foot at him to make him be quiet, but she couldn't do that either. Då såg hon sig ingen annan råd än att vända sig bort och springa sin väg. Then|saw|she|herself|no|other|option|than|to|turn|herself|away|and|run|her|way Then she saw no other option but to turn away and run her own way.

Linnart Björnsson följde henne inte. Linnart|Björnsson|followed|her|not Linnart Björnsson did not follow her. Han hade sagt vad han ville säga, och han var inte missnöjd med den förmiddagens arbete. He|had|said|what|he|wanted|to say|and|he|was|not|dissatisfied|with|that|morning's|work He had said what he wanted to say, and he was not dissatisfied with that morning's work.

SENT_CWT:AFkKFwvL=10.64 PAR_TRANS:gpt-4o-mini=140.67 en:AFkKFwvL openai.2025-01-22 ai_request(all=120 err=0.00%) translation(all=100 err=0.00%) cwt(all=1362 err=0.44%)