Vad äter vi i framtiden? (3)
Om du tuggar i dig något skulle du kunna få nån allergisk reaktion.
Kunskaper finns ju om såna saker. Men det är inte det vi forskare håller på med.
Det är mer att få fram basal kunskap om vad som händer i en växt-
-men också att få fram grejer. I vaccin- produktion finns det växter exempelvis.
Det kan vara mer effektivt än att göra det i animalieproduktion.
Men det är lite svårt att få igenom det. Det finns en känslomässig...
Det är någonting. Nu tar vi exemplet covid. Det är ju väldigt aktuellt.
Nu finns det ett vaccin vid nRNA, en liten molekyl när man gör det här vaccinet.
Det finns företag som är i startgroparna i USA med att göra nya covidmediciner-
-baserat på den nya tekniken som kallas Crispr-Cas.
Man går in i växten och säger specifikt att man bara vill ha den mutationen,
Det är inte som det var förr att det var lite "random". Man bestämmer sig.
Då är frågan nu när vi har covid om det är acceptabelt att göra på det här sättet.
Då är kanske GM-tekniken det enda sättet att lösa det.
Redan idag finns test som visar om du har covid med den tekniken.
När det gäller medicin så hör vi inte så mycket debatt om den tekniken.
Det är klart vi ska ha det bästa.
Insulin tackar ingen nej till för att det är gjort i grisar.
Det är inte det det handlar om. Men på växtsidan blir det "åh".
Det finns något etiskt. Det är lite svårare.
Det är svårare. Det är en skepsis vi ofta har när vi inte vet hur det fungerar.
Viss kunskapshöjning.
Det finns mycket kunskap, men kanske en politisk ovilja i vissa länder-
-medan vissa länder är öppna.
Man får tänka på länderna som har brist på järn.
Och det finns brist på A-vitamin. Det går att sätta in i ris och odla där man vill.
Det finns nån försiktighetsprincip i många länder.
Låt dem inte börja med detta, för varför det?
Många pratar om morötter där man kan få A-vitamin.
Men det funkar inte där det är mycket vatten, då är ris bättre.
GMO är inte lösningen på världsproblemen.
Det är ett komplement. Det tror jag man får komma ihåg.
Ja, bra. Du har höjt min kunskapsribba rejält.
Här är ett antal frågor som har kommit in. Är ni redo?
Jag säger till publiken att det går bra att fortsätta skicka in.
Är veteplantor annueller eller perenner? Det har någon frågat.
-De är bara på ettårsbasis. -Då är de annueller med andra ord.
-Ja. -Får jag följa upp?
Det är lite spännande. Andra projekt som tittar på perenner...
Är ni inne på det? Det är nåt man pratar om för framtidens mat.
Mer tåliga perenna grödor.
Vår grupp gör inte det, men det finns ju, absolut.
Sen frågar någon: "Varför inte odla med akvaponi istället för RAS?"
Ja, alltså...
Det är egentligen bara en definitionsfråga, så att säga.
RAS betyder recirkulerande. Du kan recirkulera med bara fisk-
-och de mikrobiella filtren.
Eller så kan du recirkulera genom att leda det till grönsaker.
En av grejerna med akvaponi, där man kopplar ihop fisken och grönsakerna-
-är att det är så mycket näring i det här vattnet som kommer från fisken.
-så det krävs minst tio gånger, eller det blir-
-minst tio gånger så mycket biomassa i grönsaker.
-som det blir biomassa i fisk.
Så man behöver stora arealer av växtodling-
-i förhållande till fiskodlingen.
Det är inget fel, men något man måste ta med i beräkningen.
Så jag tror att det inte är antingen eller här, precis som med GMO.
Man får hitta så många hållbara sätt som möjligt att öka matproduktionen.
Yes.
Någon har frågat här: "Varför ska vi odla fisk"-
-"när det finns vegetabiliska källor till mineraler och vitaminer"-
-som vi får genom fisk?"
Också bra fråga.
Precis, och det finns det. Jag var inne på att sjömaten är en källa för mycket.
Men vi behöver ju proteinerna också.
Fisken är ett animaliskt protein-
-som är precis. Det har samma höga kvalitet-
-som annat djurprotein.
Det är därför vi odlar djurprotein, för att vi är ute efter de höga kvalitéerna.
Just på sjömat, alltså fisk eller skaldjur och så vidare-
-så paketerar man in väldigt mycket i ett och samma livsmedel.
Det är proteinerna.
Det är de bra fetterna, omega3-fettsyror som alla har hört om.
Sen är det som sagt vitaminer och mineraler.
Alger innehåller också det.
Men algerna är lite mer svårnedbrytbara för oss människor.
De har väggar som är svåra att bryta ner.
Och lite olika ämnen i cellväggarna som är svårare att bryta ner.
Men vi kan processa dem, som chipsen där och så-
-så att vi lättare kan smälta dem och ta upp grejer.
Men fisken är mycket lättare att bryta ner för oss.
Direkt. Vi tar upp det.
Sen är det någon som har ställt en fråga om de vilda nyttoväxterna.
Kommer vi att äta mer ogräs i framtiden, till exempel kirskål och maskros?
Det är inte omöjligt.
Man ska vara öppen för det mesta.
Det finns näring och grejer. Om man odlar det på ett hållbart sätt, absolut.
Nu var det vilda nyttoväxter, men det kanske handlar om att kultivera dem.
Kirskål är det många som odlar ofrivilligt i sina trädgårdar och maskrosor likaså.
Men kirskål är väldigt gott att göra sallad på, och pesto, inte minst.
-Kirskålspesto är gott. -Du får lansera det i media.
"Om vi börjar föra in salt i våra odlingar"-
-"finns det inte risk att odlingsmarken försämras?"
Jo, det är helt rätt. Kruxet är att vi måste göra tester på...
På sandig mark, om du bevattnar med saltvatten rinner det igenom ganska lätt.
Då kan man odla på den marken ganska länge.
Däremot mark som är lite mer försvenskad, vad är "clay" på svenska. Mulljord.
-Lera. -Ja, lera.
Det blir nästan som cement om man får för mycket salt.
Det är därför man inte bara kan testa i fem år.
Sen kanske man har fördärvat det för 20 år.
Man måste göra tester och testa på olika system.
Det finns såna möjligheter.
Jag har inte fått tag i pengar för att göra de försöken.
Men vi satsar lite med en norsk kille och hoppas komma fram och se-
-vad som händer om man odlar med saltvatten i fem år på de här markerna.
För det går inte att köra igång ett jättestort försök.
Eller en torr sommar så sprutar man ut saltvatten, så är det kört de andra åren.
Nej. Och jag tänker också när det gäller fiskodlingar-
-så är det väl inte så enkelt att man placerar den nånstans, så funkar det?
Det finns väldigt många olika system.
Det är inte så att ett fiskodlingssystem är bättre än ett annat.
Det beror på i vilken situation det är.
Det är som vi var inne på förut.
Här på västkusten där det är risk för för mycket närsalter i vattnet-
-är det inte lämpligt att ha en öppen kasse ute i vattnet-
-som det läcker ut närsalter ifrån.
Men kraftverksmagasin som redan är "förstörda"-
Jag ska inte säga förstörda.
Men vatten som är påverkat av människan genom att de är kopplade till kraftverken-
-och uppdämda och så vidare.
Där är det inte alls mycket näringsämnen, där är det tvärt om.
Ny forskning visar att flera vattendrag i norra Sverige-
-blir mindre och mindre näring i. De blir mer och mer oligotrofa.
Det innebär att där kan det vara en fördel-
-att ha en näringstillförsel-
-som det kommer från en fiskodling som är öppen.
Så att... Och...
Allting är väldigt beroende av sitt sammanhang.
Man måste titta på det i förhållande till sitt sammanhang.
Och sen det här med samodling och möjligheten-
-att avfallet från en organism kan bli mat, näring till en annan.
Det kan man sätta på olika ställen och kombinera på olika sätt-
-så att det balanserar.
Det är ett sätt.
Men annars är fodret den stora utmaningen.
Både klimatmässigt och energimässigt.
Och även ekonomiskt för odlarna.
Fodret är det som kostar mest.
Tillverkningen av fodret ger det största klimatavtrycket-
-och påverkar mest, så att säga.
Där jobbar vi väldigt mycket med forskningen på Göteborgs universitet-
-och tillsammans med andra, både nationellt och internationellt.
Att hitta alternativa foderingredienser-
-som är mer hållbart producerade-
-eller som också är såna här sidoströmmar från till exempel-
-från matberedningsindrustrin, jästsvampar från ölbryggerier eller brödbakning.
Olika typer av alternativa ingredienser, proteinkällor och fettkällor-
-som vi kan sätta i fodret istället för de traditionella foderingredienserna-
-så att vi minskar klimatavtrycket av fodret.
Härligt.
Henrik, du var inne på det. Det måste löna sig att göra det här-
-längs hela kedjan. Men du är övertygad om att vi blir beredda att betala mer.
Eller att vi är på väg att höja vår medvetenhet om var maten kommer ifrån-
-vad den egentligen kostar och hur vi som konsumenter kan bidra.
Ja, det tror jag. Sen kan vi börja längst ner. Om man är i Bangladesh och är bonde-
-och har ett hektar man vill odla på och lägger tusen kronor på frön eller nåt-
-så vill man få tillbaka minst tre gånger detta för att lägga den arbetsinsatsen.
Det är viktigt att man redan där betalar eller ger de förutsättningarna.
Det handlar mycket om kunskapsöverföring. Det kan verka självklart hur man odlar.
Det kan de tycka med sin tradition-
-men de är inte teknikmässigt där vi är med precisionsodling.
På deras marker finns det outnyttjad potential.
Men det gäller att lära dem.
Det är inte att peka finger, men vi måste verkligen ge av vår kunskap.
Då kan det lyckas för dem. Plötsligt har vi en produktion som ökar-
-på deras närområde, och de tjänar pengar på detta.
Landarealerna är pressade redan som det är.
Och finns det outnyttjad potential där-
-så finns det potential att öka den produktionen med.
Sen finns det också väldigt stor outnyttjad potential i vatten.
Hur är det med den traditionella fiskeindustrin och den enskilde fiskaren?
Hur är inställningen där till att man inte behöver jaga sin mat, att man kan odla?
Alltså...
Jag tycker att jag möter mer och mer positiv inställning till odling-
-av olika slag.
Det är ju inte bara fisk, utan de andra extraktiva arterna också.
Och fiskarna, eftersom kvoterna minskar...
Förvaltningen av fisket är striktare och hårdare-
-vilket är en förutsättning eftersom vi har varit tuffa mot fiskbestånden globalt.
Så vi behöver få en bättre förvaltning av det.
Det minskar kvoterna, och då är det många som vi samarbetar med inom forskningen-
-i såna här samverkansprojekt som är fiskare.
Men de är kanske det kortare perioder av året eller veckan.
Sen har de någon form av odling vid sidan om.
Så att det öppnar för det.
-Verkligen. -Härligt.
Här kommer frågor om hur vi ska driva på.
"Vad krävs för att skala upp odling av blå mat?"
"Är det samarbete, konsumentefterfrågan, förädlingsled eller annat?"
-Eller alltihop? -Ja, alltihop.
Det är så här. Vi var inne på den politiska viljan förut.
Den politiska viljan finns mer och mer i Sverige.
Det är maritima strategier, livsmedelsstrategin.
De senaste strategierna. Alla säger att vi behöver öka produktionen av blå mat.
Vi importerar 70 % av sjömaten vi äter i Sverige.
Vi importerar mer än 90 % av den odlade fisken vi äter i Sverige.
Det är inte att vi inte vill äta det.
Konsumentefterfrågan finns, och vi vill äta det.
Men vi importerar istället för att producera själva.
Som sagt, den politiska viljan är större och större.
Det finns nu också investerare och entreprenörer som vill starta.
Men det är ju en väldigt ung industri.
Och det är en liten industri i Sverige.
Vi måste få det här avskjutet och komma igång.
Litegrann är det att tillstånd för att bedriva fiskodling framförallt-
-men även annan odling-
-är en väldigt komplex och komplicerad process.
Det tar lång tid. Under tiden kostar det mycket pengar.
Det är inte säkert att investerarna orkar vänta fyra år från tillståndsansökan-
-tills man får ett besked.
Då kanske man till och med får nej, och så vidare.