Ramberg om budgeten: ”En slags januariavtalet två”
2020-09-21 05:09:00
Dagens statsbudget är unik på flera sätt. Den är rekordstor men också en korsning av tre politiska linjer säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.
Trots coronakris och arbetslöshet är finansminister Magdalena Andersson säkert gladare idag än när hon lade fram sin förra budget. Då handlade frågorna om varför höginkomsttagare fick mest av en socialdemokratisk finansminister. I enlighet med januariavtalet tog ju Andersson bort värnskatten.
I år kan hon peka på flera förslag som gynnar folk i vanliga eller låga inkomstlägen. Som att a-kassan fortsätter vara starkare i två år, att underhållsstödet höjs och en höjning av de lägre pensionerna.
Även de skattesänkningar regeringen motvilligt gått med på ger mest åt låg- och medelinkomsttagare. Det gäller inte minst den skattesänkning som annars är snarlik det gamla borgerliga jobbskatteavdraget.
Också de rekordstora bidragen till kommuner och regioner, eller vård, skola omsorg som politiker ofta föredrar att kalla det, är politik regeringen gärna framhåller som god fördelningspolitik.
Men samtidigt har budgeten starka borgerliga inslag. Centern och Liberalerna har förmått regeringen att satsa 9 miljarder på lägre arbetsgivaravgifter för unga, en reform som S-MP-regeringen en gång rivit upp för att de anser den vara ett miljardslöseri. Här finns flera betydande skattesänkningar för företagen. Det förstärkta RUT-avdraget är en borgerlig favorit liksom expertskatten och att coronakris-stöd till företagen förlängs. Ett exempel är att de även fortsatt slipper större delen av arbetsgivaravgiften när de gör sina första anställning.
Satsningar på brottsbekämpning och försvar är andra liberala favoriter.
Det mest spektakulära exemplet på kompromiss mellan regeringspolitik och borgerlig politik är den tillfälliga skattesänkningen på arbetsinkomster. Till konstruktionen samma som alliansens jobbskatteavdrag men med lägre inkomstprofil.
De liberala samarbetspartierna talar nöjt om arbetslinje och rättvisa medan Magdalena Andersson valt att motivera skattesänkningen som en "coronabonus" för att hemarbetande ska ha haft ökade kostnader. Även nederlag kan ibland behöva förskönas.
Lägger man till detta Miljöpartiets bidrag till budgeten, bland annat något tiotal miljarder i olika klimatsatsningar, kan man se budgeten som en korsning mellan tre politiska linjer. En socialdemokratisk, en grön och en liberal. Korsningen känns igen från januariavtalet. Budgeten är ett slags januariavtalet 2. Januariavtalet 1 kunde ju inte förutse corona och därför krävdes nu ett nytt kapitel. Men där JA 1 förhandlades med kniven på strupen på Socialdemokraterna, med stora politiska eftergifter som resultat, trivs Socialdemokraterna mycket bättre med JA 2.
Faktum är att alla de fyra partier som ingår i budgetunderlaget, S, MP, L och C, utropar sig som segrare i årets budgetförhandling. Det är inte så konstigt som det låter. Med 100 miljarder i kassan kan alla få påsar.
